Mattias Bjärsmyr, till vardags i Genclerbirligi, har varit i IFK Göteborg i två olika sejourer. Den första var framgångsrik med bland annat ett SM-guld under 2007, medan det under den andra sejouren i klubben gick lite tyngre mot slutet. Först radade laget upp topplaceringar mellan 2013 och 2016, men sedan slutade Bjärsmyrs sista säsong i klubben 2017 turbulent.
Bjärsmyr lämnade redan under sommaren för spel i turkiska laget Sivasspor, samtidigt som Blåvitt gick tungt i allsvenskan. Chefstränaren Jörgen Lenartsson fick också sparken under sommaren och till slut hamnade laget på tiondeplats i allsvenskan.
- Det är svårt att säga vad som gick snett egentligen. Blåvitt hade en ganska svår tid, jag tror att de hade insett att ekonomin inte var så bra och så. Varför den inte var det vet jag inte. Det vi spelare ville var att de skulle lägga upp en plan, för man kan inte hålla på och försöka och försöka och sedan ändå inte ha in spelare för det. Det var det vi spelare sökte, en plan framåt. Det var det som Blåvitt saknade, tycker jag, säger han i podcasten "Lundh".
Du hade framgångar med Jörgen Lennartsson i U21-landslaget. Känner du att det var under honom som ni kom till er bästa rätt?
- ”Jögge” kom in 2015 va? Då gjorde vi en bra säsong, 2016 var vi nära igen. Sedan var det turbulent, så är det i fotboll, en tränare kan sparkas. Det är inget jättekonstigt i det. Resultaten 2017 var inte bra.
Mats Gren var en som var ifrågasatt. Vad är din bild av det han gjorde?
- Jag ska inte recensera en sportchefs jobb så. Han tog in vissa spelare, sedan var det ganska mycket lån. Det hade med ekonomin att göra, gissar jag, att ekonomin inte tillät att ta in spelare på långa kontrakt. Då blev det ganska hafsigt, det kunde vara någon som kom och spelade en halv säsong. Det var mycket ruljangs på spelare. Då är det svårt att få en plan för tre-fyra år framöver för en klubb.
Det känns som att lån blir vanligare och vanligare i svensk fotboll. Är det svårt att få ihop ett omklädningsrum med det?
- Njäe, det vet jag inte, jag ska inte säga att det var ett problem för oss i alla fall. Men du får inte det långsiktiga, som jag tycker att en stor klubb som Blåvitt ska ha, planen för att få bra resultat över tid. Det var mer det, för med lånespelare är det så att det är jättebra för spelarna i sig, att de kan gå på lån i stället för att sitta fast i en annan klubb, men det är inte jätteofta en klausul går igenom, det är min känsla i alla fall.
Det är lätt att ställa en sådan spelare åt sidan på något sätt?
- Ja, och sedan hur spelaren tänker, tänker han bara på sig själv eller tänker han på laget? Det är också olika för olika spelare. Man ska inte hugga lånespelare så, för det är också en bra grej inom fotbollen.
Vad är din känsla för Blåvitt i dag?
- Samma som den alltid har varit. Jag sade i faktarutan om Blåvitt i Champions League. Jag fick United-prylar av farsan men också Blåvitt-prylar, så det har suttit i sedan jag var jätteliten. Jag har spelat där i tio år och varit med och vunnit allt under 2000-talet som en av få. Det är klart att det sitter rotat i mig, även om jag är smålänning.
Blåvitt slog faktiskt United 94 och vann gruppen, jag antar att det är därifrån du fick grejerna?
- Ja, exakt.
Hur kommer det sig att ni aldrig riktigt lyckades i Europa?
- Vi var helt enkelt inte tillräckligt bra. Det är inte så att vi har fått en chans att kvala till Europa utan många chanser. Vi har inte haft det lilla extra som krävs för att ta sig in i ett gruppspel, det får man vara ärlig och erkänna.