Ingen har missat att Sverige vann VM-brons 1994 där veckans gäst i Lundhs podcast, Joachim Björklund, bildade mittbackspar med Patrik Andersson. Och det mesta klaffade i mästerskapet.
- Det var många småsaker. Men framför allt ett gott gäng med en bra tränare. Vi var ett solidariskt lag och hade många spelare som var tongivande i ganska bra lag ute i Europa. De vi hade som spelade på hemmaplan spelade i Blåvitt, som var ett av Europas bättre lag på den tiden. Om man väl ser på hela slutspelet finns det marginaler där också. Efter hårt arbete med uppföljning, spelschema och så såg vi till att alla var i bra fysiskt skick. Vi gick inte på samma mina som vi gjorde 1990 genom att träna för hårt. Jag var inte själv med, men det var fem-sex spelare som var med där och sade att träningar och transporter tog upp halva dagen där. Vi kom dit i form och behövde bara behålla den, vi behövde inte träna ihjäl oss där. Sedan var det någon stolpe in. I stället för att få Argentina i kvartsfinal fick vi Rumänien. Jag tror fortfarande att Argentina med Batistuta hade varit en tuffare nöt att knäcka, säger Björklund i Lundhs podcast.
Av truppen i EM 92 var det många som var med 94. Vad betydde mästerskapserfarenheten?
- Också mycket. Man lärde sig redan i EM 92 från VM 90. Var det något vi lärde oss från EM 92 var det att våga sikta ännu högre.
Du berättade för mig att ni hade fest efter att ni slagit England och nått semifinal.
- Ja, och nu snackar jag inte om några oerhörda mängder alkohol. Det var mer att man ska ta festen när jobbet är gjort. Det var ingen som led av sviterna av festen i semifinalen mot Tyskland. Det var mer signalen att vi hade gjort det som förväntats av oss och tagit oss till semifinal i hemma-EM mot tufft motstånd med England och Frankrike. Det var som att sticka hål på en ballong, vi hade fest och kunde slappna av. Det tog vi med oss till VM 94. Det är ingen hemlighet.
Du var med rätt länge när ni missade några kval. Var det marginaler eller var det att Tommy Svensson fastnade i det gamla? Vad skiljer VM-bronset mot fiaskot när man varken går till EM 96 eller VM 98?
- Det är en kombination, tror jag. Inför EM 96 hade vi lite hybris. Det var i stort sett samma lag som från VM 94, vi trodde att vi var lite bättre än vad vi var och gjorde inte det hårda jobbet som innan. Då är marginalerna så små inom toppfotbollen att jag tror att det räckte. Vi var inte uppe på nivå. Däremot i kvalet till VM 98… Hade vi marginalerna med oss i VM 94 så vann vi sju av tio matcher i kvalet till VM 98, men fick stryk med 0-1 två gånger mot Österrike och en gång mot Skottland, i tre matcher där vi totaldominerade och missade straffar. Det är svårt att säga vad vi hade kunnat göra bättre. Hade vi stolpe in i VM 94 så hade vi banne mig stolpe ut i VM-kvalet 98.
Var Tommy kvar för länge?
- Ja, med facit i hand var han ju det i och med att de två kvalen efter VM 94 inte lyckades. Men samtidigt är det inte så lätt. Det är många som begår det misstaget, och ansvaret ska inte läggas på Tommy utan på oss spelare. Tommy stod inte i genomgångar inför matcher i EM-kvalet 96 och sade att vi skulle gå ut och spela som vi ville. Det var hur vi presterade på planen. Vi gjorde honom en otjänst, och därför var han kanske kvar för länge. Hade vi fått in en ny hade spelarna kanske inte vågat. Men jag lägger inget ansvar på Tommy.
- Med facit i hand handlar det ändå om att vi inte presterade på planen, men jag tror att de drog lärdomar av vad vi gjorde rätt och fel där. Vi kanske återigen hamnar i att det var lite för mycket träningar. Vi bodde på ett ställe som visserligen var jättefint, men det var ju ute på