Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

LUNDHS PODCAST

Blomqvist hyllar Zlatan: ”Fått höra att han är ett stort föredöme för de unga”

Zlatan Ibrahimovic har inte bara levererat mål under sin första säsong i Manchester United.
Enligt Jesper Blomqvist har han även tagit hand om de unga spelarna.
- Jag har förstått inifrån när jag har varit där och lyssnat att han har varit ett bra föredöme, berättar den tidigare United-spelaren i Lundhs podcast.

Jesper Blomqvist är en av få svenskar som spelat och tagit plats i Manchester Uniteds A-lag. Henrik Larsson är en annan. Bojan Djordjic var nära (ett inhopp i Premier League), men lyckades aldrig. Den senaste är Zlatan Ibrahimovic, som stått för en succéartad debutsäsong i den engelska storklubben.

- Jag lyfter på hatten. Han har gjort det otroligt bra. Det kändes när han kom dit att han var otroligt taggad och verkligen ville visa. Han behöver lite av pushen att vara lite ifrågasatt, så att han verkligen plockar fram det sista. Jag har sällan sett honom springa så mycket och jobba så hårt och vara så vältränad och orka så många matcher, så det har verkligen varit en bra säsong, säger Jesper Blomqvist i Lundhs podcast.

Ena stunden hyllades han i England och nästa var det kris, han kunde anklagas för att vara stillastående och blockera spelet och hyllades sedan, det var tvära kast. Hur ser du på den kritiken som fanns att han ibland gjorde att United blev ett statiskt lag?
- Även om man bara spelar med en topp handlar det inte bara om en spelare. Spelar man med Zlatan på topp måste man även ha andra spelare som är sugna på att gå i djupet. Det tycker jag har varit lite av Uniteds akilleshäl. Visst, de har spelat med Rashford som ensam forward, och då kan han gå i djupet, men det måste vara ett samspel. Jag tycker att den kritiken blir överdriven. Sedan är han som alla andra, det går upp och ner. I vissa matcher är han bättre och i andra sämre. Men att under sin första säsong göra så många mål och dominera som han har gjort… Sedan har jag förstått inifrån när jag har varit där och lyssnat att han har lett ”by example”, att han har varit ett bra föredöme för de unga spelarna, varit den som kommit först till träningarna och varit den som är proffsigast och visar vad som krävs för att bli en vinnare. Det tror jag verkligen att man har saknat i United under de sista åren, att det har varit ledarlöst. Visst, det har funnits några, men inte tillräckligt starka personligheter och som vet vad som verkligen krävs för att vinna ligan. Där har han varit otroligt viktig, det känner jag verkligen från folket runtomkring i klubben.

Så när du åker omkring och pratar med folk som jobbar runt United, får du en positiv bild kring vad Zlatan har gjort förutom mål och poäng?
- Ja, verkligen. Det tycker jag även att man ser när man hör Mourinho prata om honom. Man förstår att det inte bara är målen. Han finns där och kan ta tag i bollen när det går lite tungt och vågar göra något extra. En sådan kvalitet är också otroligt viktigt för ett storlag som har den pressen. Att de unga spelarna kan se att han vågar slå en tunnel eller vågar ta ner bollen och gör en dribbling.

Just att Zlatan aldrig har hymlat med att han ställer höga krav på sin omgivning, det kan man uppleva som positivt, hur tror du att det är för unga spelare i klubben att han ställer krav på dem? Är det bara bra?
- Jag tror att det är mer positivt än negativt, men jag tror absolut att det kan vara tufft. I en klubb som United bör de flesta klara av det. Men i landslaget kan jag tycka att det har varit lite tuffare för folk som har kommit in och spelat, att de kanske inte klarat de tuffa och höga kraven som han har, med all rätt egentligen.

Det är olika krav på en spelare som tillhör Manchester United än en som är uttagen i svenska landslaget, helt enkelt?
- Så är det absolut. Där kommer alla från olika bakgrunder, och vissa kanske inte har erfarenhet från att ha spelat i de större ligorna, eller internationella matcher innan. Då blir det en annan kravbild, där man får vara lite mer stöttande. Men jag har ingen inblick där.

Om du ser till det tråkiga slutet som blev på hans säsong och antagligen på hans United-karriär med skadan, du har själv haft knäproblem, hur reagerade du när du såg det?
- Jag blev otroligt ledsen. Jag såg bilderna och kände att det var något. Det var otroligt tråkigt. Dels med säsongen han har haft, men även med att han är så pass gammal och man vet att han bara hade ett ettårskontrakt. Det hade varit en annan sak om han hade haft ett treårskontrakt. Så jag led verkligen med honom där. Zlatan är stark och han kommer göra allt för att komma tillbaka, men det var en tuff smäll.

Och just att missa en final på Friends Arena…
- Ja, det här var verkligen drömfinalen. Det är klart att han har varit deppad över det i och med att han vet att finalen spelas i Stockholm, det gör nog att det svider ännu mer. Det hade ju varit en fantastisk avslutning.

Om man ser till att spela en final med United som du gjorde i Barcelona 1999 mot Bayern München, en väldigt välkänd vändning. Du sitter på bänken när de två målen som vänder det hela kommer. Minns du ofta tillbaka på hur det var då, eller lägger man allt sådant på hyllan?
- Nej, det är klart att man blir påmind någon gång varje år, när det drar ihop sig till Champions League-final i slutet på säsongen. Det kommer någon fråga då och då. Jag har nog sett bilderna därifrån en eller två gånger, och då kommer jag ihåg mer. Det var så mycket som hände och pågick runtomkring, och jag var så fokuserad på att bara prestera bra på planen och träna bra, så jag har väldigt få klara minnen.

Jesper Blomqvist är en av bara tre svenskar som vunnit Champions League i det nuvarande formatet. Han menar att otroligt mycket ska klaffa för att man ska lyckas vinna turneringen.

- Det är väldigt svårt, eftersom det handlar om att ha turen att spela i rätt lag som går hela vägen. Det räcker inte med att vara världens bästa spelare tio år i rad. Man måste ha turen att hamna i ett lag som har flyt och hittar rätt känsla under en hel säsong för att ta sig till final. Så det är väldigt små marginaler som avgör.

Du startade ju den matchen, lite överraskande som jag minns det. Kommer du ihåg vad du då kände inför att gå ut till en sådan match?
- Det var inte så överraskande för mig, jag visste om det rätt tidigt då i och med att vi hade några avstängningar och någon skada. Då var jag ganska gjuten, och jag minns att Ferguson sa till mig nästan två veckor innan att jag skulle spela. Det gav mig väldigt mycket tid att tänka igenom det hela, på gott och ont, kanske mer ont i det här fallet.

Varför det?
- Jag hade inte så ofta svårt att hitta rätt anspänningsnivå. Det var ett tag i Milan som det var lite tuffare, men jag brukade ha lite lättare att hitta rätt nivå så att man kunde ladda på ett bra sätt och vara taggad men ändå lagom nervös så att man fick den sista kicken. Men den finalen kändes det att jag hade lite svårare att sova innan men även att det var mer än en vanlig match. Då blir det alltid lite svårare att hitta rätt anspänningsnivå.

Hur är känslan när man blir utbytt i en sådan match och det inte är avgjort?
- Jag kommer knappt ihåg den känslan, men det är väl både och. Vet man att man inte riktigt har kommit upp i nivå och att det finns pigga och fräscha ben på bänken och man ändå har sprungit max och gett sitt yttersta, då kan det vara fine. Man kan ju också ha gjort sitt livs match och blivit utbytt av taktiska skäl. Jag kommer faktiskt inte ihåg hur jag kände i den matchen.

Det var en makalös säsong, ni vann inte bara Champions League utan även cupen och ligan. Hur är det när man är i ett sådant flow?
- Det är svårt att beskriva, men det skapar någon slags övertro på oss själva och att vi kan vinna varje match. Vi låg exempelvis under borta mot Juventus i semifinalen och har ett tungt läge, men lyckades vända den matchen och vinna. Vi hade FA-cupsemifinalen mot Arsenal där vi får en man utvisad men där Giggs gör ett helt magiskt mål. Vi hade många sådana situationer, men på något sätt jobbade vi och skapade den känslan. Jag ska inte säga att det var självklart att vi skulle vända Champions League-finalen, men vi hade i alla fall tron på att vi kunde göra det fram tills domaren skulle blåsa av matchen. Bayern var bättre än vi den finalen, mycket bättre, vi kom inte upp i nivå, men vi hade ändå en tro. Det kommer inte heller gratis, det hade vi byggt upp under hela säsongen och fick ut max av.

Det var ett oerhört profilstarkt lag, och det var väl Scholes och Keane som var avstängda i finalen, och ni hade dessutom Sir Alex Ferguson. Vem hade mest credd, var det spelarna eller Sir Alex?
- Det var alltid Ferguson som hade det. Det var viktigt att det var han som bestämde. Sedan var det framför allt Roy Keane, och på den tiden var de väldigt synkade och överens och hjälptes åt. Keane bidrog väldigt mycket till att skapa vinnarmentaliteten, det var otroligt.

Hur många hårtorkar fick man av Keane respektive Ferguson?
- Det var nog tio gånger så många av Keane, även om de var ganska korta och intensiva ute på planen.

Hur tog du det? Du är ändå lite åt det känsligare hållet?
- Absolut. Det tog ett tag innan jag förstod att han någonstans ville laget och kanske även mig väl. Han ville lagets bästa, och ibland på träningen när man kom tillbaka från skada kunde han testa en. Han ville väl se om man var redo för match, om man skulle klara pressen när man kom ut på planen. Väl ute på planen ville han att alla skulle vara på tå, det fanns ingen marginal. Det är de spelarna som United av i dag har saknat väldigt mycket, de som kan, orkar och vågar ställa krav hela tiden, på träning och på match. När man leder mot Southampton med 3-0 och när man ligger under mot Chelsea. Som verkligen tar de tuffa besluten och vågar gå i bräschen hela tiden. Keane var en fantastisk spelare som hela tiden ledde med sina egna insatser. Han slappnade aldrig av, det kunde han inte för då visste han att folk inte skulle lyssna på honom heller.

Gick han någonsin för långt?
- Ja, det gjorde han nog absolut.

Även mot dig, alltså? Kan du ge något konkret exempel?
- Ja, i Champions League-semifinalen mot Juventus skällde han på mig rätt kraftigt efter att ha fått en passning av mig där han missade mottagningen där han sedan tyckte att han var tvungen att kapa den spelare som tog bollen och fick gult kort och blev avstängd i finalen. Då blev han otroligt förtvivlad och arg, och jag fick smaka på det ute på planen. Men jag har tittat på det efteråt och känner att jag inte har så jättemycket skuld i det, men jag kunde ändå förstå hans frustration, att bli avstängd i en Champions League-final. Han var ju inte med när United spelade nästa.

FAKTA

151 - Jesper Blomqvist

Avsnitt 151 av Sveriges mest nyfikna fotbollspodd gästas av Jesper Blomqvist. En av få svenskar som vunnit Champions League och den tidigare Manchester United-spelaren ger sin syn på José Mourinhos lagbygge inför Europa League-finalen, vad som krävs för att det ska vara en godkänd säsong, vad han hört inifrån klubben om Zlatan Ibrahimovic insatser, om den tunga knäskadan på anfallaren, vad som gjorde Sir Alex Fergusons United så vasst och om hårtorkarna och tvånget att köpa en sportbil. Dessutom berättar Blomqvist om knäskadan som satte stopp för karriären, att han själv känner att han inte nådde sin fulla potential som spelare, om konflikten med Capello, om rättstvisten han vann mot Blåvitt och varför han nobbade klubben vid hemkomsten. Blomqvist talar även om varför tränarkarriären avstannade, om att den turbulenta tiden i Hammarby med hot och hat dödade hans kärlek till fotbollen, om att han inte kommer jobba med fotboll framöver, svårigheten att hitta rätt efter karriären, om jobbet som ambassadör för United och att hans råd till unga talanger är att prioritera A-lagsfotboll.

Till podden med Jesper Blomqvist finns även ett extramaterial som handlar om hans väg från Tavelsjö till Kamratgården och hans framgångsrika tid som spelare i IFK Göteborg, vad IFK-spelarna hade, om Roger Gustafssons betydelse. Dessutom talar han om om raketkarriären som tog honom från A-landslaget till den svenska VM-truppen på mindre än ett år, besvikelsen efter att hans start i VM-premiären mot Kamerun inte var så lyckad, om att han inte kände sig så delaktig i VM-bronset och om ilskan när Lars Lagerbäck och Tommy Söderberg nobbade honom inför VM 2002.

Publicerad 2017-05-23 kl 16:58

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER