Jesper Blomqvist har bråda dagar inför Europa League-finalen. Den tidigare Manchester United-spelaren har ganska ofta gjort ambassadörsuppdrag till klubben som möter Ajax på onsdag, och så även inför finalen i Sverige.
- De visste knappt om att de skulle hit själva heller, men vi ska se om vi kan hitta lite saker att göra. Jag tror att det blir någonting, absolut, säger Jesper Blomqvist och ser fram emot matchen.
- Det är otroligt läckert. Jag har knappt hunnit greppa det i och med att det har varit så mycket annat i flera veckor. Men det är otroligt kul att de kommer till Stockholm, min hemstad, och en Europa League-final också.
Efter några år i mediaskugga så valde Blomqvist att vara med i Let’s Dance och det slutade med att han vann danstävlingen. Nu ska han återvända till verkligheten och med ett projekt inriktat på mat och dryck, men till fotbollen lär han inte återkomma annat än som tränare till sonen.
Han lade ner tränarkarriären efter ett kaosartat år i Hammarby 2010, där han var assisterande till Michael Borgqvist som dock hoppade av mitt i säsongen efter supporterhot, och även Blomqvist fick känna av trycket.
- Det var grejer som jag absolut inte tycker hör hemma runt ett fotbollslag. Det ska bygga mer på glädje. Sedan kan jag absolut förstå att man ska höga krav, men det har vi allihop. Man vill ju alltid prestera sitt bästa, men sedan blir det inte alltid så. Ibland är det upp och ner, men då måste man ha lite mer distans. Vill man att det ska bli bra måste man stötta mer. Självklart ska man ställa krav som Roy Keane ibland, men man måste också inse att folk gör sitt bästa och peppa och stötta och se möjligheterna istället för att bara byta ut allt. Den kulturen och det mönstret som blir mer frekvent, att byta tränare efter åtta matcher, för mig är det i princip förkastligt. Jag ser ju att det inte går att hindra utvecklingen då det liksom smittar av sig på alla, men jag tycker att det är totalt förkastligt och inget som någon tjänar på. Det är så otroligt kortsiktigt. Vill man bygga långsiktiga och bra resultat så handlar det om att se mer långsiktigt på det hela och se förbi en eller två förluster. Nu blir det för kortsiktigt, säger Blomqvist.
Hur utsatt blev du själv?
- Vi hade någon gång efter en match på Söderstadion då vi fick stanna kvar, vi fick inte åka ut från Globens parkeringshus för polisen, vi fick stanna där nere för fansen stod utanför. Det kändes inte alls tryggt att åka tunnelbana, jag vågade inte åka tunnelbana på Söder heller där ett tag. Det var några sådana incidenter till. Redan där är det för mycket, men det var inga större grejer för mig. Men efter det tittade jag inte på en enda fotbollsmatch på ett halvår efter att jag lämnade Hammarby. Det tog död på min kärlek till fotbollen.
Och dödade det därmed också din tränarkarriär?
- Ja, jag hade ju kunnat ta upp den och jag ska nog ta upp den med min son nu på något sätt i alla fall när han börjar spela nu. Så kärleken till fotbollen är tillbaka i alla fall och jag ska fortsätta spela, men just drivet att verka i en elitklubb har jag inte just nu. Jag vet också att man måste ha det drivet för att det ska bli bra resultat.
Tror du att 08-klubbarna kan lyckas med det här, för på något sätt är det här en problematik som alla stora klubbar i Sverige brottas med, men kanske framför allt i Stockholm?
- Det har ju börjat i Stockholm, men det sprider sig och snart har det spridit sig till de mindre klubbarna. Alla tar ju efter och tror att det är den rätta vägen. Men för mig är det precis tvärtom. Vem vill vara tränare i en Stockholmsklubb i slutändan om man knappt kan bege sig ut på gatorna efter två förluster? Det blir ju ohållbart, och det blir så kortsiktigt om det är fansen som ska vara med och bestämma vem som ska träna och vilka som ska spela. Det måste man överlåta till de som har fått det mandatet. Har det inte börjat funka efter ett eller två år, absolut, då får man sätta sig ner och resonera, diskutera och prata, men inte… Jag vet att det är jättesvårt och att det är en superkänslig fråga, men man blir ju rätt själv som tränare, spelare, sportchef… Men där måste vi verkligen hjälpas åt alla i fotbollssverige att markera att det inte är okej. Vi är nästan redan där, men det kommer att ta oss till ett ställe där vi inte vill vara där det blir helt fel värderingar och helt fel saker.
Var det inget du kände av när du spelade i Manchester United, Milan eller Parma?
- Nej, det var inte riktigt det. Sedan vet jag att det var tufft i Milan, och där var det ju lite problem, där var det två tränarbyten. Där kanske det var att jag var lite naiv och inte kunde italienska, så jag hängde liksom inte med i vad det var som hände utanför omklädningsrummet och förstod inte de vibbarna riktigt. Det är klart att när vi förlorade stort mot Juventus på hemmaplan, då var det inte nådigt att sätta sig i spelarbussen och åka från San Siro. Det är klart att det finns där också, men jag upplever ändå att det inte är på samma sätt som det har blivit här, så nära och så mycket och hela tiden.