Under 2016 ledde dansken Allan Kuhn Malmö FF till ett SM-guld, trots det avskedades 52-åringen. MFF-försvararen Franz Brorsson menar att kraven är höga i klubben.
- Man kommer med en stor historia i ryggen. Folk sätter press på oss, supportrar och vi själva, på att vinna. Vi tog den andra stjärnan och nu ska vi ta en tredje. Jag vet ju bara hur det är i Malmö, utom Esbjerg, och skillnaden är att folk jobbar extra i gymmet i Malmö, ställer högre krav på varandra, man får höra det om man inte gör sitt jobb. I Esbjerg fick man inte höra det. Folk accepterade att förlora. Det var liksom ”livet går vidare”. Så är det inte i Malmö. Man ser till att vinna så att man kan må bra istället, säger Brorsson i podcasten "Lundh".
Var det likadant när du började som ungdom i Malmö, att det var viktigt att vinna?
- Ja, jo. Det har varit det, resultat och så. Sedan var det kanske mer fokus på spel de sista åren. Det handlar om en balans mellan spel och resultat. Men vi fokuserade på spelet fram till en viss ålder.
Det har varit många tränare. Varför lyckades inte Allan Kuhn?
- Han tog ju guld. Men han fick inte vara kvar ändå. Jag vet inte riktigt…
Hur mycket hade ni spelare att säga till om i att han inte blev kvar?
- Jag själv hade inga möten eller så. Jag är inte äldre eller ledare, jag var inte det då.
Men du hörde snacket i omklädningsrummet?
- Ja, det kan ju vara att de äldre går ihop och snackar lite extra om det kanske. Vi började rätt knackigt, men sedan så vann vi plötsligt varenda match. Det var kanske att spelidén ändrades lite för enkelt, men vi vann guld. Det är en fantastisk person.
Hur överraskad blev du när han fick gå?
- Det är klart att jag blev överraskad, det var en guldtränare som fick gå. Det har varit mycket tränarbyten på just de positionerna. Det krävs mycket för att stanna kvar i Malmö, det är inte bara resultat som gäller.
Efter han kom Magnus Pehrsson, som vann guld men året efter gick det knackigare och han fick också gå. Hur reagerade du då?
- Han var en engagerad kille som jag spelade mycket under. Han trodde på mig. Vi var inne i en jävla dålig period hela laget. Det är lätt hänt att tränare ryker då. När man inte vinner på länge och spelar i Malmö, då blåser det bland de som bestämmer. De får också ta ansvar och ta beslut.
Vilken skuld kan man känna som spelare då?
- Det är svårt att peka på, men det var många misstag under kort tid och inga poäng. Hade vi vunnit eller gått okej hade han kanske fått vara kvar. Så är det att vara tränare. Vi ville ju inget hellre än att vinna.
Lyssna på hela intervjun i spelare ovan.