Under söndagen vann Randers borta mot Ålborg och Patrik Carlgren höll nollan. Den svenska målvakten är en stor förklaring till att Randers vunnit cupen, spelat i Europa och nu är klart för slutspel. Och han trivs i den lilla klubben.
- Jag har en stor roll i laget. Klubben har trott väldigt mycket på mig och jag har fått stort ansvar från tränare och sportchef. Mina barn och min fru har det också väldigt bra. Har man det bra runtomkring kommer också prestationerna på planen därav, säger Patrik Carlgren i podcasten Lundh.
I vintras var det desto tuffare för den svenske målvakten. Han fick en motståndares knä i ansiktet i samband med en utrusning vid ett friläge i matchen mot Horsens.
- Ja, det var, ursäkta mitt språk, en jävla omgång. Jag kommer faktiskt inte ihåg någonting. Det här hände i minut 60, det enda jag kommer ihåg är att jag är inne i halvtid. Jag har precis stukat mitt finger, men jag säger att jag kan spela vidare. Jag kommer ut, och från 47:e minuten är det helt svart bara. Jag kommer inte ihåg något av andra halvlek.
- Jag minns att jag vaknade i ambulansen med sportchefen som satt bredvid mig. Jag frågade ”vad fan har hänt?” Men jag kunde inte prata eller något. Jag bröt käken på ena sidan, på den andra krossades hela käken.
Hur lång tid tog det att fixa till det?
- Innan de hade öppnat upp och sett exakt hur det såg ut på röntgenbilderna sade de att det skulle bli en operation på två timmar, men jag tror att den slutade på fem och en halv eller något sådant. På min högersida var det som ett pussel, de skulle hitta varje bit och sätta tillbaka. Det var en lång operation. Min fru fick till och med vända med barnen på sjukhuset, för de sade att det skulle ta lång tid innan det var färdigt och att de fick åka hem igen. Hon fick åka hem med barnen och komma tillbaka senare.
Var de på läktarna och såg det hända?
- Nej, det var bortamatch som tur var. Min son var hemma hos grannarna och kollade på matchen på tv och min fru nattade vår dotter, så hon såg det aldrig. Däremot när hon hade nattat klart vår dotter och kom ut till grannen så var alla helt tysta och chockade. Grannarna tog barnen och den andra grannen körde min fru till sjukhuset.
Hur reagerade sonen?
- Han är fem nu, men blev nog ganska chockad. Han såg ju att jag mådde ”okej”. De sade också att de inte ville skrämma upp honom, men han var chockad. När jag kom hem var han lite rädd över att se mig, för jag uppsvullen som jag vet inte vad.
Det var dryga tre månader sedan. Hur funkar käken nu?
- Det funkar bra. Jag har fortfarande sju metallplattor och 24 skruvar inne i käken. Men jag tycker att det fungerar bra. Det som fortfarande är lite jobbigt är med nervsystemet och känseln på vissa ställen som inte riktigt är som det ska.
Du har ingen känsel på vissa ställen?
- På vissa ställen, och där metallskruvarna sitter är det lite speciellt. Jag kan inte öppna munnen hundraprocentigt som jag har gjort tidigare. Ska man äta en hamburgare är det lite problem att ta den stora tuggan. De säger att det kan ta uppemot två år att få den känslan tillbaka. Sedan är det bara att jobba med det varje dag. Jag gör lite käkövningar och så.
Vad sade Horsens-spelaren?
- Där och då vet jag inte vad han sade på planen. Men de som klubb har skickat en massa blommor, och spelaren har skrivit till mig på instagram och bad om ursäkt. Men vad ska man göra, det är fotboll, han kom i en en mot en-situation och jag kom ut i full fart, han var olycklig och träffade mig på fel ställe.
Var det hans knä som träffade?
- Ja. På min vänstersida. Doktorn sade att jag ska vara glad för att han träffade käken och inte skallbenet. Det var tur i oturen att den träffade där den träffade.
Fick du hjärnskakning också?
- Jag fick nog någon form av hjärnskakning, men ingen som drabbade mig under en längre tid. Läkarna var lite chockade över att det inte var större kraft mot hjärnan. De var väldigt glada att det träffade där det träffade. De sade att jag hade haft väldig tur, för de kunde se snabbt när jag kom in att jag var med i matchen.
Hur lång tid tog det från att du blev skadad till dess att du stod på en träningsplan igen?
- Jag skadade mig 4 november, opererade mig 5 november. Sedan har jag haft en massa stålställningar inne i munnen och gummiband och sådant. Jag gjorde mitt första fotbollspass i januari. Jag var hemma i vintras och tränade med Kyrgiakos Stamatopoulos, Kristoffer Nordfeldt och de från AIK, jag var med dem ute i Sollentunahallen 6 januari eller något sådant.
Hur påverkar rädslan för att skada sig igen?
- Det har gått bra. Jag har haft några sköna dueller på träning innan ligan startade. Vi var på träningsläger i Turkiet, våra forwards hade avslutningsövning, de sköt på en touch. Jag gick ut och gjorde mig stor och fick en boll rakt i ansiktet. Det första jag kände var att käken var okej, då var det lugnt.
Är du inte rädd alls?
- Nej, ingenting faktiskt. Jag tror att det är bra att jag inte kommer ihåg något av situationen.