I veckans avsnitt av Fotbollskanalens podcast Lundh gästar Östers sportchef Matias Concha. I podcasten berättar den tidigare Malmö FF- och Djurgården-spelaren om sin landslagsdebut 2006, på januariturnén mot Jordanien.
När vi var i Abu Dhabi och Sverige mötte Jordanien var du som högerback placerad som vänster yttermittfältare i något som kallats ”tidernas sämsta landskamp”. Vad var känslan när Lagerbäck sade att du skulle spela vänstermittfältare?
- Det är klart att du inte fattar så mycket. Jag hade gjort det bra som högerback och ville visa upp mig som det, och så hamnade jag på den andra kanten. Det är som att fråga dig, Olof Lundh, om du kan gå in och vara hjärtkirurg ett tag. Det är ungefär samma sak. Det var en upplevelse, och det var en så bedrövligt tråkig match. Men man är lite stolt över att ha varit med i svenska landslagets tråkigaste match någonsin, säger Concha.
I takt med tiden tar du dig in och spelar några tävlingsmatcher och är med i truppen ofta. Vad kände du att du saknade för att slå ut de som var givna?
- För det första var jag inte jättebra. Jag gjorde inte topprestationer. Jag var med på många samlingar, men jag vet inte. Det gick inte helt i lås. Jag vet inte om Lagerbäck såg något annat.
Roland Andersson som var assisterande hade ändå lyft upp dig i Malmös A-lag.
- Jag var ju lite av Roland Anderssons gubbe där.
Var det bra eller dåligt?
- Det var ju bra, för jag fick chansen och de trodde på mig. Men det är klart, jag var inte alltid på topp. Men det är inte heller alltid så himla lätt. När de byter förbundskapten tänker man att det blir ett nytt blad, ett vitt ark som man kan börja jobba på. Jag var ändå på tapeten, för det var inte jättemycket högerbackar ute på högsta nivå. Hade jag haft extremt bra fotbollsspelare framför mig hade jag tänkt att det skulle bli tufft, men det var inte så mycket. När Hamrén kom in tänkte jag att det skulle kunna rulla på. Då kom Lustig med, och första samlingen tror jag att det var tre vänsterbackar och en högerback. Där kände jag att jag skulle ha varit med. Men jag fick något mejl istället till klubben där det stod att jag var reserv på hemmaplan istället. Då började man rynka lite på näsan. Om jag inte skulle komma med när jag var i min bästa form i Bundesliga när jag möter sådana lag varje helg, när fan ska jag komma med då?
Svaret på det var: aldrig.
- Svaret blev aldrig. Men det är inte mer med det.