Lisa Dahlkvist blev hela svenska folkets hjältinna när hon hur kyligt som helst avgjorde två straffläggningar i sommarens OS.
Mittfältarens insats var bidragande till att det svenska landslaget lyckades ta sig i final där det till slut blev en silvermedalj. Effekterna av det pratar hon om i podcasten Lundh.
Vilket eko har straffarna i OS gett?
- Jättemycket. Speciellt straffarna. Jag tror många kan relatera till det, de som kanske inte är så fotbollsintresserade men förstår just straffsituationer. Många gamla, många unga – de som inte är fotbollsintresserade – tycker också att det är roligt.
- Jag har tyckt att det varit roligt. Sen har jag inte varit straffskytt i landslaget på en tid, men jag har alltid sett mig som en straffskytt.
Hur uttalat var det att du skulle ta straffen i OS?
- Det vet jag faktiskt inte. Det kändes som en slump ändå, men jag vet inte om målvaktstränaren Mille hade någon tanke med det. Man har ju ingen aning om hur straffläggningen går; om det är någon som missar och om det ska bli avgörande på femte. Så det känns som en slump, men att jag skulle lägga tror jag var säkert.
Följderna av OS-succén har varit häftiga, säger Dahlkvist, som fått mängder med beundrare.
- Det är många som tycker att det är häftigt och frågar hur jag kände och om jag inte var nervös. Hur ska man tänka, och så. Det är speciellt roligt att det är många yngre killar också som tycker att det är häftigt och har en som förebild, som tycker det är häftigt att man har varit och spelat i PSG och så.