Landslagsuppehållet är över och under måndagen slog Djurgården Helsingborg med 2-0 och behåller därmed serieledningen i allsvenskan. I Podcasten Lundh berättar Marcus Danielson att nya tränarparet Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf är en stor anledning till Djurgårdens succé i år.
Djurgården har efter segern mot Helsingborg nu tre ytterligare matcher mot lag på undre halvan, vilket ger laget en bra chans att bädda för ett guldläge till hösten.
- Som du säger möter vi i de fyra kommande matcherna lag på nedre halvan. Det ger oss bra chanser att få med oss bra resultat. Vi har haft en period nu med lite tuffare motstånd, så gör vi bara vårt de här matcherna kommer det se jättebra ut inför de avslutande omgångarna. Men jag tror stenhårt på oss, även om vi förlorade senast mot AIK så har vi fortfarande en stabilitet i laget, vi släpper in väldigt få mål och gör oftast något framåt också, säger mittbacken i podcasten.
Vad är det svåraste med att ställas mot lag där man förväntas vinna, som när ni tar emot Helsingborg hemma? Det ska ju vara tre poäng.
- Precis. Jag kommer ihåg innan de senaste matcherna där vi hade Sirius och AFC hemma, sedan Malmö och AIK. Man visste att det skulle krävas mycket för att slå Sirius och AFC, även om det var hemmamatcher mot lag som ligger på undre halvan så brukar sådana lag falla ganska lågt och det blir svårt att skapa mot dem. De krävs ganska mycket för att skapa målchanser mot lag som står lågt. Det syntes mot AIK senast, de föll ganska lågt och är skickliga än de andra lagen på att försvara lågt. Det kommer att krävas mycket av oss för att vinna de matcherna, för de slåss för sin överlevnad i allsvenskan. Nu har Helsingborg bytt tränare också, vi får se vad det betyder för dem.
Du bor i Stockholm, hur känner du av från fansen att ni är med och jagar guld?
- För mig själv har det blivit en ganska stor skillnad emot hur det var förra året, när jag var en lite mer anonym spelare i laget och inte stack ut på samma sätt. I år har jag blivit lagkapten och resultaten har varit väldigt bra. Folk kommer ofta fram till en när man är ute och går på stan eller är ute och rör sig i de centrala delarna, då är det nästan alltid folk som kommer fram och vill prata. Det är ett stort intresse kring klubben.
Finns det en baksida till det, att det kan vara obehagligt eller andra supportrar och liknande?
- Nej, inte obehagligt så. Det är klart att man har stött på fans från de andra Stockholmslagen när man är ute och går och man ser att de känner igen en, men oftast krävs det att de ska vara några stycken som går tillsammans för att de ska säga något. Går de ensamma vågar de ofta inte säga något.
Om vi tar Djurgården så är det en rätt stor förändring sett till allsvenskan från i fjol. Nu med nya tränare – vad är det som funkar?
- Det viktigaste tror jag är att de har kommit in med ny energi och en tydlig spelidé som alla spelare har hängivit sig till. Alla tror på den, även de spelare som inte startar varje match och får lite mindre speltid. Alla jobbar och tror på det vi gör varje dag här ute på Kaknäs. Det är främst det. De är väldigt seriösa och är på oss varje dag. De lämnar inget åt slumpen. De pressar oss varje dag till att träna hårt för att utvecklas. Det gillar den här gruppen.
Hur är skillnaden gentemot Özcan Melkemichel? Han hade lite lösare tyglar, om man är snäll, oseriösare. Hur ser du på det?
- Oseriösare var det inte. Men det är klart att det är en ganska stor skillnad. Özcan gjorde det ganska fritt för de offensiva spelarna, de kunde röra sig rätt fritt. Vi hade inte de tydliga ramarna som vi har i år, där skiljer det sig ganska mycket. Özcan har varit framgångsrik med sitt sätt att spela på, och vi vann cupen förra året och han har varit framgångsrik tidigare år.
Vad föredrar du?
- Jag föredrar det vi håller på med i år. Jag känner igen mycket av det som Kim och ”Tolle” vill få fram från mitt sista år i Sundsvall med Joel och Ferran, de ville spela på ett liknande sätt med riktlinjer kring hur man ska spela och röra sig. Jag föredrar det sättet.
Om man ser till klubben så tappade ni två namnkunniga i Jonas Olsson och Andreas Isaksson. Vad betydde det att de försvann? Blev det till och med lättare i omklädningsrummet?
- Det är klart att det blir en liten skillnad i år. Jonas och ”Isak” är fantastiska människor och jättebra i omklädningsrummet, men det är klart att de var lite ovanför oss andra. Men inte för att de själva ville. Jonas har väl tio säsonger i Premier League och 30-40 landskamper. Isaksson är Sveriges bästa målvakt genom tiderna och har fantastiska meriter han också. I år har det kanske blivit att alla är lite mer på samma nivå. Det var aldrig något som störde förra året.
Det var mer bara en annan stämning. Man har förstått att de kanske hade lite andra krav just för att de varit utomlands så länge, på klubben, kanske inte gentemot er, att det var något som störde?
- Jag tycker att det var helt rätt av dem. De var vana från sina utlandskarriärer att det ska vara professionellt på ett visst sätt. Det blev en liten annorlunda sits för dem när de kom då det är väldigt öppet på Kaknäs. Jag förstår dem. Ibland kommer kanske folket här lite för nära.
Jonas Olsson har pratat om att stänga, hade du velat det?
- Nej, inte stänga Kaknäs, absolut inte. Men vi spelare vill ha vår frizon runt träningsplanen så att vi kan röra oss fritt när vi har pauser och att vi kan diskutera utan att det står människor en meter ifrån. Men samtidigt gillar jag också det här familjära i Djurgården, att alla är välkomna hit.
Inför säsongen hade man kanske tittat ut PK Bråtveit som målvakt, Erik Berg skulle vara en stabil spelare genom hela säsongen, Astrit Ajdarevic skulle ha gjort mycket poäng – de har inte alls haft den framträdande rollen. Berg är oturligt skadad, Ajdarevic har gjort en assist och Bråtveit har blivit petad till förmån för Tommi Vaiho. Hur förvånad är du över att de inte har haft större påverkan?
- När Erik spelade var han vår bästa spelare, tycker jag. När han har spelat har han gjort det väldigt bra. PK kom in och spelade tidigt under våren och gjorde det bra, men man har känt under hela året att han, Vaiho och de andra målvakterna är väldigt jämna. Det är en grym konkurrens där, och när Vaiho har fått chansen har han tagit den. Astrit har inte gjort så mycket poäng, men han har kommit in med en vinnarmentalitet som verkligen smittar av sig på oss andra. Han ställer höga krav och är aldrig nöjd, han pushar oss varje dag och är grymt viktig på det sättet. Även om han inte har gjort så mycket poäng så har han bidragit på andra sätt som gör att vi ligger där vi gör i dag.