Nabil Bahoui har spelat i klubbar i både Sverige, Nederländerna, Schweiz och Tyskland. Februari 2016 anslöt Nabil Bahoui till tyska Hamburger och till en början kände sig den nuvarande AIK-spelaren till ro - men det skulle snart ändras.
- Jag hade möten med tränaren innan jag skrev på. Han pratade om vad han ville få ut av mig och vilka jag konkurrerade med. Sedan spelade jag ett halvår, jag behövde nog lite tid på mig för att komma in i tempot, det är jättehögt tempo jämfört med både Sverige och Saudiarabien. Men jag kom in i det sakta men säkert. Sedan kom sommaruppehållet. Vi slutade tia, vilket var bäst på många år då för Hamburg. Vi skulle storsatsa mot Europa, så det blev en massa köp. De flesta var offensiva. Jag kom in i försäsongen och hade ett schema för hur jag skulle löpa och så. Jag sprang med pulsklocka på maxpuls i fyra minuter och allt. Jag kom väl förberedd, berättar Bahoui och fortsätter:
- Sedan kom köp efter köp efter köp. Jag förstod när jag pratade med tränaren att de var tvungna att få chansen innan jag. Jag tror att jag satt på bänken i sju matcher i rad, de förlorade vi. Sedan kom vi till min chans, som var mot Bayern München. Det var nästan vår bästa match den säsongen då. Det gick bra, men jag hade missat något läge. Han sade att jag hade bäst avslut i laget, att jag skulle ta tillvara på den chansen. Jag missade ett friläge men gjorde en bra match. Alla var glada, även om vi förlorade med 1-0, när jag blev utbytt kändes det som att jag hade tagit min chans. Det var ledigt dagen efter, inte så ovanligt, men när jag fick ledigt andra och tredje dagen förstod jag att det var något på gång. Tränaren fick sparken. Det kom en ny tränare, Markus Gisdol. Jag minns att han sades inte gilla tekniska spelare. Jag tänkte att han kanske hade sett Bayern-matchen och att det inte hade något med mig att göra. Sedan hade vi Hertha Berlin helgen efter, veckan gick bra och sedan blev jag kallad till möte på hans rum dagen innan match. Jag var utanför truppen. Då gick persiennerna ner.
Är det svårt att studsa tillbaka efter en sådan grej?
- Ja, det är svårt. Jag har alltid relaterat till hur jag är uppvuxen. Jag är uppvuxen i Tensta, flyttade när jag var sex år till Mälarhöjden/Bredäng. Jag hade ungefär 15 vänner som var minst lika bra som jag på fotboll, i dag är det bara jag som spelar fotboll. Alla har tagit alla möjliga olika vägar. Jag brukar tänka att jag är lyckligt lottad och har jobbat hårt, kanske hårdare än de andra. Jag ska ändå vara tacksam. Men just där och då var det tufft.
Sedan hamnade du lite vid sidan, då sade sig Nochi för att jobba med dig och gick hårt åt Hamburg. Hur är det i en sådan storklubb när det börjar blåsa till?
- Det var mycket som hände i den klubben då. Vi fick en ny sportchef och en ny vd, allt blev nytt. De ville in med sitt folk. Jag var där ett halvår, skulle jag dra? Palermo och några till hade jag som alternativ, men jag gav det en chans och visade bra attityd, jag jobbade hårt på träningarna och var där till sommaren. Inget hände. Då var det bara att se vilka alternativ jag hade. Då kände jag att det inte spelar någon roll var man är om man inte spelat på länge, då blir det svårt att hitta något bra alternativ.
Lyssna på hela podcasten i spelaren ovan.