Våren 2007 så debuterade Albin Ekdal som 17-åring i BP:s allsvenska lag och stod för en målgivande passning och påföljande vinter så värvade Juventus honom och han flyttade till Italien sommaren 2008. Som 19-åring fick han debutera i serie A för Juve och även om det bara blev tre matcher för Turin-klubben och sedan blev spel i andra klubbar har mittfältaren nått hela vägen till A-landslaget och är inne på sin nionde säsong som utlandsproffs.
I dag är Albin Ekdal ärlig om att det inte var lätt:
- Det var tufft. Jag kände väl någonstans att jag skulle anta anbudet och gå, men jag brottades med tankar oavbrutet att jag inte ville lämna. Att jag trivdes så bra i Bromma med alla mina polare och hade haft en smärtfri uppväxt. Så skulle jag kasta mig ut i proffslivet och en av de största klubbarna så det klart jag hade lite ångest och mådde lite dåligt. Men innerst inne kände jag att jag måste göra det, det är en chans jag inte kan slänga bort liksom och det är jag jätteglad att jag gjorde i dagsläget, säger Albin Ekdal till podcasten Lundh.
Vintern 2016-17 har Alexander Isak varit den stora svenska talangen som jagats av olika storklubbar runt om i Europa, och även Albin Ekdal har koll på AIK-anfallarens framfart och tror att han kan gå långt.
- Jag har sett hans mål och lite därtill. Jag måste säga att jag är väldigt imponerad. Vissa sådana här små tekniska grejer som man som fotbollsspelare är svårt, gör han enkelt. Det ser lovande ut, men han har inte kommit någon vart än och har långt kvar om han ska bli en världsstjärna. Han har verktygen för att lyckas och då hoppas jag att han utnyttjar det rätt, och att Sverige om kanske fem år har en blivande världsstjärna.
I vår är det tio år sedan du debuterade i Allsvenskan. Då var du 17 år. Det går att göra jämförelsen med Alexander Isak, du tog klivet ut i en storklubb vilket eventuellt han också kommer att göra. Vad är viktigt att tänka på då? Du har ju nått genom det där nålsögat.
- Oavsett hur bra man är i Allsvenskan eller hur hajpad man är i Sverige, så finns det en stor värld där ute där man förmodligen är en i mängden. Man får inte bli nöjd och tro att man kommit någon vart, även om man är en av de hetaste 17-åringarna i världen, nu pratar jag om Isak, inte mig själv. Kommer han till en storklubb kommer han märka att han kanske inte är i topp där, utan det gäller att fortsätta jobba och inte nöja sig och tro att man åstadkommit någonting. Jag tror att det är viktigt att folk runt omkring sig som ständigt påminner en om att man måste jobba vidare liksom. Inte tro att man är en världsstjärna för att man är i en storklubb när man är 18, 19 år.
Hur lätt är det att man dras med i en hajp? Du sa själv att du läste betyg när du var ung, att det kan vara lätt att dras med i det.
- Det är det verkligen. Är man 17, med på förstasidor och kung i plugget är det klart att man lätt kan få hybris. Men jag återkommer till att om man är kung i Stockholm som 17-åring kanske man ska ut i stora världen och se vem man är där. För att fotbollsvärlden är enormt stor och mycket tuffare än vad det kan vara i en Stockholmsklubb. Det gäller att man har folk som påminner en, att man kanske får uppleva att komma till en stor liga och se vem man är där. Kanske åka på en smäll och uppleva den tuffa vägen.
Hur vet man att man har rätt folk runt omkring sig? Om man talar om agenter, rådgivare. Det kanske är lätt att omge sig med kompisar eller så som kanske är fel.
- Först och främst så vill familjen ens bästa. Men klart det är svårt, man kanske har kompisar som vill rida på någon våg. Man får vara tuff och bryta mot de som bara vill ha fest, brudar och cashen liksom.
Vad är viktigt när det gäller språk och socialt, och den typen av grejer? Jag antar att det finns en del minor på vägen.
- Det är viktigt om man ska lyckas. Inte bara tro att om man är bra på träning och match så har man lyckats. Kommer man ut i ett nytt land med ett nytt språk så gäller det att acklimatisera sig fort och lära sig språket, och ta hand om hela den biten. För det är något som kommer hjälpa en på vägen.
Jag tror du hade en kompis med dig och eventuellt flickvän också. Hur viktigt var det?
- Det var jäkligt skönt. Jag kom till Italien när jag var 18 och kunde inte ett ord italienska. Jag hade min bästa kompis och min tjej med så då känner man ju en trygghet. Jag var glad när jag var hemma och kunde prestera bättre på träningarna. Inte sitta sitta på Skype sju timmar varje kväll och äta dålig mat själv. Det var väldigt nyttigt för mig och det tror jag är en bra melodi om man ska flytta utomlands tidigt, att man kanske har med sig någon som man känner sig trygg med.
Det blir ofta en diskussion i Sverige om man ska gå eller inte gå. Vad är dina generella råd till en talang?
- Jag tror det beror på hur man är som person och människa. Är man utåtriktad och öppen för nya äventyr tycker jag absolut man ska göra det. Är man däremot lite introvert, väldigt hemmakär och måste ha sin famlij nära och inte gillar att träffa nya människor kan det bli tufft om man är ung. Det gäller att man är lite kaxig, tuff och gillar nya utmaningar. Då kan det bli hur bra som helst. Men är man tvärtom, då kan det bli tufft alltså. Då kanske man ska stanna lite extra.
Vad var svårast när du kom till Juventus och in i ett nytt omklädningsrum som ung och oerfaren?
- Att komma in som 18-åring i Juves omklädningsrum och se alla storstjärnor, direkt från Grimsta IP det var både läskigt och bland det häftigaste man kan göra. Men det gäller att inse direkt att man är i den tuffa fotbollsvärlden, man är inte där för att ta ta selfies eller njuta av gott sällskap med Del Piero. Man är där för att konkurrera. Klubben har köpt dig för dyra pengar, du ska ge allt på träningarna och så småningom lyckas för klubben eller kanske säljas för mer pengar. Det är svårt att inse det när man är 18 men det är så det är, klubben vill att du lyckas och gör du inte det kastar de bort dig liksom.
Du fick göra inhopp under ditt första år men steget var på något sätt för högt upp. Kände du det direkt “jag är för att lära och kommer bli utlånad”?
- Ja absolut, jag förväntade mig inte att jag skulle få hoppa in för Juves A-lag, vilket jag ändå fick göra tre gånger den säsongen. Och jag satt på bänken säkert 10-15 gånger. Det var ett otroligt lärorikt år, jag spelade mycket med deras ungdomslag som var bäst i Italien vid det tillfället så det var ett perfekt år. Det var ungefär så planen såg ut, att jag fick ett år där jag skulle träna hårt och spela med ungdomslaget, eventuellt spela någon match med A-laget. Och sedan nästa år tar man klivet till en annan klubb, vilket jag gjorde till Siena och som 19-åring spelade jag ordinarie i Serie A. Jag förstår inte folk som sa att jag hade ett dåligt år där eller sa att jag inte gjorde rätt val. Med facit i hand skulle jag säga att det var ett perfekt år.
Vad hjälpte det att du hade en svensk där i omklädningsrummet i Olof Mellberg?
- Det hjälpte mycket. Man kommer som en osäker 18-åring som inte kan proffslivet och Olof hjälpte både som trygghet och att lära en och annat om hur proffslivet fungerar.
Ja vad är det man lär sig, för oss som inte sitter i omklädningsrummet?
- Jag fick följa med Olof mycket, han tog hand om mig. Han var professionell, han hade en inställning till fotbollen som man sedermera tog åt sig själv. Du ska göra ett jobb, du ska träna stenhårt. That’s it liksom. Man är inte bästa polare med alla. I BP hängde vi hela tiden och alla var bästa polare. Men förstod att det är en konkurrenssituation, alla vill spela och du behöver inte vara kompis med alla. Du är för att göra ett tufft jobb och vinna matcher, sedan kan du åka hem till familjen liksom.