Daniel Ekvall är involverad i Svenska Fotbollförbundet och jobbar med deras idrottspsykologiska inriktning och utbildar bland annat tränare. Men där är det inte bara idrottspsykologi på så sätt att presentera, utan det kan vara andra faktorer kring ledarskap i stort och smått. Daniel Ekvall berättar att mer och mer lag i svensk fotboll är öppna kring detta.
- Malmö, Norrköping, Häcken och Elfsborg – det finns ändå ett antal som jobbar med frågan. Sedan är det kanske också fortfarande lite med äldre ledare som tycker att det är flummigt och att man är i någon form av 80-talets mentala tränings-tänk.
Om man tänker sig att det finns en viss jargong kring fotbollen, som ”stå upp som en riktig man” eller att man ”spelar som en kärring”, hur mycket av den kulturen måste man ändra på?
- Det är en del i frågan. Om jag mår dåligt och sitter i ett omklädningsrum och jargongen är ”bit ihop och knyt näven i fickan” – det är klart att det blir ännu svårare för mig att ta steget och säga att jag mår dåligt just nu. Det är en pusselbit, att man kanske ska ta upp det ännu mer i svensk tränarutbildning än vad man har gjort, att som tränare vara en förebild, säger Ekvall och menar att tränare kan göra mycket genom att ställa frågor och bry sig för att förändra den kulturen.
Annars är bilden här i Sverige där vi är väldigt påverkade av England och en sådan som Sir Alex Ferguson med hårtorkar, det finns ju på en massa ställen där. Varför fungerar inte det ledarskapet? ”Management by fear” eller att man skäller ut folk och blir arg.
- Det är teoretiskt många anledningar. På kort sikt kan det säkert fungera. I en halvtidspaus kan det nog få någon effekt, men rent generellt blir det inte bra. Då får man bara spelare att bete sig på en viss nivå där man slipper hårtorken. Man gör inget extra för sin tränare, utan man gör det man kan för att slippa få skäll, pustar ut mer. Man tar inte större ansvar och gör ännu mer. Plus att relationen med ledaren blir mindre bra. Man kanske inte går fram och frågar efter mer feedback om hur man kan bli bättre som spelare eller hur man kan utvecklas ännu mer. Man kanske hellre vill undvika sin tränare för att inte få hårtorkar. Det finns olika aspekter i varför det kanske är ett mindre bra ledarskap att skrämma fram prestationer.
Ibland kan det heta i stora klubbar vara att man skäller och att vi sysslar med lite saft- och bull-verksamhet i Sverige.
- Ja, där får man nog skilja på när man tittar på forskning kring utvecklande miljöer, det är klart att man ska säga till och korrigera varandra. Det är inte bara så att man ska vara snälla och äta saft och bulle. Någonstans är det en grund att man främst ger positiv feedback, men självklart vill man sträva efter att alltid bli bättre och vara professionell.
Det är ett oerhört nålsöga för att bli landslagsspelare, och ofta brukar man prata om att sådana spelare har en viljestyrka för att nå dit. Kan man träna upp den mentala styrkan? Christiansen sade att hjärnan också är en muskel. Hur gör man i sådana fall?
- Ja, det kan man ju. Som allt annat är det en del ärftlighet och genetik som man inte kan påverka, det är det med alla elitidrottare, att man har vissa saker medfött och det gäller även psykologi. Men absolut, det är en färskvara att jobba med förmågan att anstränga sig.