Ekvall om spelares ovilja att prata om psykiska problem: ”Att öppna upp i klubbarna kan göra mycket"

Den mentala biten av dagens fotboll blir allt viktigare. När Anders Christiansen förra veckan gästade podcasten Lundh berättade han öppet om besöken hos psykolog, Johan Wiland har berättat om sin depression och även Ivo Pekalski har öppnat upp om sina mentala problem.

Daniel Ekvall i det svenska landslaget berättar samtidigt att det fortsatt finns en viss ovilja att ta hjälp om man mår dåligt mentalt.

Varför är det fortfarande tabu på något sätt i fotbollsvärlden?
- Det är väl möjligt att det inte bara är fotboll, utan att det i idrottsvärlden är lite stigmatiserat kring det… Hur man än vrider på det, i samhället är det runt 20 procent som lider av att må dåligt, så det är klart att det finns i vårt omklädningsrum också. Men om det är en kultur att man ska visa sig tuff och stark så är det ett stort steg att vilja och våga prata om det. Tyvärr kanske man känner att det påverkar framtida kontrakt. Jag har ingen aning. Jag tänker att det också är en attitydfråga och tränare och sportchefer hur de ser på att en spelare har varit borta på grund av en korsbandsskada i sju månader eller att en spelare kommer tillbaka från depression. Att man får se hur man själv tänker kring det. Sedan är det jättebra med de spelare som du nämner. Ivo uttrycker det väldigt starkt i en viktig fråga. På tränarutbildningarna försöker vi ta upp ämnet, hur man kan se på en spelare som eventuellt mår dåligt och vart man vänder sig som tränare om någon mår dåligt. Men i slutändan är det varje klubb som behöver ha en kontaktperson, en person med rätt utbildning som kan jobba med de frågorna.

Man köps för stora summor och har en lön för att prestera. Just den prestationsångesten kan följa en som spelare, och det kanske inte är så konstigt. Hur kan man hantera det?
- Det beror lite på hur långt gånget det är och hur man upplever det. Det finns det subjektiva, att någon upplever att han mår dåligt. Sedan kan det övergå till någon form av diagnos i extremfall som gör att det blir väldigt jobbigt för en och att det kanske påverkar ens tillvaro, ångesten gör kanske att man har så mycket rutiner för sig att det påverkar ens vardagsliv. Kommer det så långt måste man kanske söka stöd och hjälp av en legitimerad psykolog eller psykoterapeut. Men om man normaliserar dåligt mående och att det är okej att må dåligt vissa perioder så kan man nå en ganska stor grupp som kanske inte lider jättemycket av ångest men mår lite dåligt ibland. Att öppna upp i klubbarna, våga diskutera