Fram till nyligen var norskan Karen Espelund den enda kvinnan i Uefa:s exekutivkommitté. I maj tidigare i år fick hon lämna kommittén.
Den här veckan gästar hon Fotbollskanalens podcast Lundh, där hon bland annat berättar om hur klimatet för kvinnor ser ut i de stora fotbollsorganisationerna ute i världen. Till stora delar är det bara män som styr och ställer.
- Internationell fotboll är en väldigt stark mansvärld. Jag noterar ju att Fifa har tagit några steg och tycker det är väldigt roligt att notera att Infantino (Gianni, Fifa-president) har snackat mer om mångfald och kvinnlig representation de senaste åren. På så sätt sackar Uefa efter lite. Detta avspeglar sig självklart också på de nationella förbunden. Jag är väldigt glad för att Sverige också vidtog en kvoteringsbestämmelse vid sitt årsmöte nu. Norge har haft det länge. Norge har en förbundsstyrelse med fyra kvinnor och fyra män. Sverige har tre, från i år, säger Espelund.
Kände du att man såg ner på dig?
- Nej, egentligen inte, men det hör nog ihop med att jag redan hade verkat på den arenan i 20 år. Folk kände mig. Men jag noterade ju hållningar. Och det har jag upplevt historiskt själv också. Jag har blivit tagen för att vara dotter till, fru till, älskarinna till… du vet, att inte ha en egen position. Det har jag stött på i många sammanhang. Det, och att bli utsatt för de klassiska härskarteknikerna. Jag är väldigt glad för att jag tidigt lärde mig dem så att man kan identifiera dem. Poängen med att känna till härskartekniker, att kunna identifiera dem, är att du flyttar det rationella från hjärtat till huvudet. Du förstår vad som sker och reagerar inte bara med känslor. Det handlar om att bli sedd, bli lyssnad på och få vara med och sätta dagsordningen i något sammanhang. Så jag ser att det är en extremt skev situation för fotbollen, och den MÅSTE förändras.
- Den (fotbollsvärlden) är väldigt ensidig och behöver förändra kultur och perspektiv. Den behöver få in yngre folk, och det kan inte bara vara att de unga kvinnorna ska representera både det unga och kvinnoaspekten. Det är organisationer som behöver en förnyelse, och detta är återigen ett argument för att du ska ha en tidsbegränsning på maximalt två eller tre perioder då du kan bli vald. Man bör inte sitta över tiden för länge.
Hur orkar du?
- För min egen del har drivkraften nästan alltid varit att känna den känslan… när jag förstod…
- Jag tror att jag var tio-tolv år och hade börjat skolan när någon talade om för mig att jag var oförmögen att spela fotboll. Då hade jag spelat fotboll på gatan med mina vänner som både var tjejer och killar. Då talade en lärare om för mig att jag var oförmögen att spela fotboll. Den känslan av att en organisation som Norges fotbollsförbund den gången, nekade mig att göra det jag tyckte var roligast… hur kan de neka halva befolkningen att vara med i denna fantastiska lek och detta fantastiska spel? Den känslan känner jag fortfarande. Det är den som har drivit mig. Alla som vill ska få en möjlighet att spela fotboll. Dels pojkar, men speciellt flickor som fortsatt är utestängda från detta i delar av världen, även i Europa. Det har varit min viktigaste drivkraft - och den kommer jag inte att släppa. Den vill jag fortfarande jobba med.