Robin Tihi, Tom Strannegård och Eric Kahl är bara några exempel på spelare som fått chansen i AIK:s representationslag den här säsongen. Bland annat satsar AIK på spelar- och ledarutveckling genom genom idén ”från U till A”, vilket har gjort att spelare har kunnat ta steget upp till nivå.
- Det är resultatet av ett hårt arbete under väldigt många år. Det är jättekul att ”sluta på topp”. Jag ser alla unga spelare komma in och spela, inte bara vara med i truppen utan att dessutom vara med i startelvan och göra avgörande insatser. Än så länge är det inte så många matcher, men ett hårt arbete från en grundidé från U till A som har levt under alla de här 20 åren. Det är ett väldigt hårt arbete av väldigt många skickliga och engagerade ungdomstränare, säger Leif Karlsson, tidigare sportchef för AIK ungdom, i "Lundh".
Är man lite krass kan man säga att det är ekonomin som tvingar en att satsa på unga spelare. Samtidigt har ni gjort något rätt som plockat fram så många. Vad har ni gjort rätt?
- Jag har haft någon form av enkel ledningsfilosofi för egen del som består av tre komponenter. Ett: tro på en idé, till exempel från U till A. Två: förankra den idén i klubben och hos medarbetarna och vid behov, vilket vi kanske fått anledning att göra i vissa sammanhang, rekrytera rätt medarbetare till det. Dessutom: var tålmodig och uthållig i ditt genomförande. Gör vissa smärre justeringar, men ändra inte om för att något inte blir som du önskat. Det har anammats på ett bra sätt under alla år. Vi har sett resultaten tidigare med 90-talisterna, typ Robin Quaison, Anton Salétros och Alexander Isak, de har alla bidragit både sportsligt och ekonomiskt till AIK. Med de som är födda på 00-talet har vi flera som har varit inne och spelat som ordinarie de senaste matcherna. Det är häftigt att kunna blicka tillbaka på det.
Från U till A låter enkelt. Vad är det man gör för att lyckas med det, för det låter som en knäckfråga?
- Grundidén ska finnas och vara förankrad i hela organisationen. Sedan handlar det nog mycket om att få in rätt medarbetare. Vi har haft förmånen att rekrytera, ibland kanske vi haft lite tur men också magkänsla på vilka som är med på idéerna från början och redo att genomföra dem i praktiken. Jag har inte varit tränare på ganska många år nu, men haft möjlighet att se till de tränarna. Från U till A, som inte är lika uppmärksammat, har också hjälpt tränare och ledare. Ser man på dagens organisation av ledning i AIK så var direktören Björn Wesström hos mig i tio år mellan 1999 och 2009. I tränarorganisationen i övrigt för A-laget var Rikard Norling, Patrik Jildefalk, Henrik Jurelius alla på ungdomssidan. Båda tränarna på damsidan kommer från ungdomssidan. Dessutom har det varit en plattform för tränare och ledare som har tagit en karriärväg utanför AIK. Jens Andersson har varit hos mig, Stahre, det är fler som har tagit karriärväg till andra organisationer, som förbund. Peter Wennberg som är förbundskapten för U19, ”Elie” Mineirji som är chef för nationella fotbollsutbildningarna på förbundet. Vi har haft en bra plattform för många att utvecklas, och det är roligt att många av dem utvecklats genom AIK. Det betyder att det finns någon form av AIK-identitet som lever vidare. Det är det som jag tror har gjort att vi fått fram en eller två spelare varje år. Nu har det blivit lite extra, det är nog inte bara av ekonomiska skäl. Efter SM-guldet gjorde man ett omtag och började titta på det lite annorlunda, för då satsade man stenhårt på att ta SM-guldet. När det var avklarat tog Rikard och Björn tag i att vi långsiktigt skulle kunna jobba med devisen från U till A. Resultatet så här långt har på väldigt kort tid blivit lyckat.
Ser man till era mål ska ni helst plocka upp minst två spelare till AIK herr. Vilket tryck känner man när man leder en ungdomsverksamhet i en allsvensk storklubb och de vill ha upp spelare?
- Det handlar om att de spelare som vi utvecklar genom en väl utveckla plan som alla tränare är förtrogna med även från de yngre åldrarna, kvaliteten på spelarna ska vara på ett sådant sätt att när de närmar sig U17 och U19, framför allt, upp till A-laget så ska de vara konkurrenskraftiga på en gång. De ska ha varit med så pass mycket. I AIK funkar det så att spelare som är på väg upp tränar under ganska långa perioder med A-laget innan de ens erbjuds ett A-lagskontrakt. Inför sommaren nu är det några spelare som provar på som är födda ännu senare, 03. Det finns ett system som genererar möjligheter för spelare som visar framfötterna i ungdomsmatcher att ta sig hela vägen upp. Vi vill väldigt gärna att de här unga spelarna ska ges möjligheten, och som det har fungerat tidigare med Andreas Alm förr och Rikard som var väldigt mån om att följa med och se de här spelarna. Nu har vi med Rikard som tränare i den nya satsningen på samma sätt möjligheter. Det finns ett gediget intresse, det känns ganska naturligt då att det här händer.
Det svåra är väl ibland att man flyttar upp spelare och att de inte får så mycket speltid i ett allsvenskt topplag. Ett tag jobbade ni med Väsby. Hur löser man det glappet för att de ska få matchtid?
- Väsby var ett framgångskoncept. Det var oerhört lyckosamt, vi fostrade nog ett 20-tal A-lagsspelare på fyra-fem år där. Av olika skäl, framför allt Uefa-regler, så funkade inte den typen av samarbete med två klubbar så nära varandra i seriesystemet. Vi har haft en del samarbete med Vasalund nu. Samuel Brolin, 00:a, som jag bedömer kommer bli A-lagsmålvakt i AIK gör sin första säsong på riktigt i superettan nu med Akropolis. Det kommer nog att bli mer enskilda spelare som lånas ut till enskilda klubbar för att säkerställa att de där ses som spelare under en längre tid och inte ses som AIK-spelare då och sedan kommer tillbaka till AIK. Sedan har vi andra exempel på spelare som har tagit omvägen via spel i superettan, Daniel Sundgren gjorde det i Degerfors. Det finns lika många unika vägar som spelare till elitfotbollen och AIK:s A-lag.
Det är lätt att fastna på succéerna, men det är många som inte kommer igenom nålsögat. Hur svårt kan det vara att meddela dem att det inte blir något?
- För min del meddelar jag snarare tränarna om det skulle bli så att de inte har förnyat förtroende. Det har jag egentligen inte behövt göra någon gång under alla de här åren. I de fall det har varit avslut har det varit lyckliga avslut och de har gått vidare till nya karriärer. För en tränare eller en akademichef som ska meddela en spelare är det klart att det är ett tufft besked att ge, men det ingår i jobbet att även ge de tuffa beskeden.