Under måndagen är Saman Ghoddos gäst i Lundh som sänds i Sportkanalen 21:15 men intervjun finns även som podcast och då redan i gryningen. Östersunds stjärna befinner sig i Turkiet på läger med Irans VM-trupp och i podcasten berättar han om mottagandet i landslaget, om kampen att ta en plats i den slutgiltiga truppen och om att möta Spanien och Portugal i VM.
Naturligtvis ger Saman Ghoddos sin syn på hur det kunde bli landslagsspel för Iran trots att han debuterade för Sverige i januari 2017 och dessutom gjorde mål mot Slovakien. Förklaringen är att ingen från det svenska förbundet hörde av sig förrän Iran hade tagit ut ÖFK-stjärnan – utan det sista han hörde var på turnén i januari.
- De sade att de var nöjda och att de skulle hålla kontakten, men ingenting. Det var efter att jag hade åkt till Iran och var på läktaren i kvalmatcherna mot Sydkorea och Syrien, det var när jag hade kommit hem därifrån som kontakten kom, säger Saman Ghoddos i podcasten Lundh.
Hur reagerade du på samtalet?
- Det är klart att jag blev glad och chockad. Det var en stor ära för mig. Men samtidigt blev det en liten ilska, för det blev press på mig. Jag hade redan gjort mitt val, och de ville att jag skulle ändra mitt beslut… det är lite svårt att förklara. Du blir ju låst när du väl får spela, och det kändes som att de ville att jag skulle låsa mig till Sverige när jag var på väg att välja Iran. Det är lite svårt att förklara...
Jag tror i och för sig att alla förstår att det är svårt att man har valt ett land och så försöker någon annan locka över en till andra sidan.
- Ja. Det är klart att det också gjorde det ännu svårare, för jag är född och uppvuxen i Sverige. Jag har fått min utbildning och allt här, så det är klart att jag också vill spela för Sverige lika mycket som jag vill spela för Iran – det var bara det att jag hade gjort mitt val innan.
Det var ett antal dagar innan du skulle lämna ett besked. Vem pratade du med då?
- Först pratade jag med Lasse Richt om att jag skulle stå fast vid mitt val av Iran, och jag tackade så mycket för chansen att kunna byta. Men så fick Daniel Kindberg reda på det. Han tog ett möte med mig och ville först höra varför och vad jag ville göra. Sedan ville han ha ett beslut efter träningen. Då sade jag mitt beslut till honom, och han sade att han förstod att det var lite för snabbt och undrade om han skulle ringa till landslagsledningen och säga att jag ville ha några dagar på mig att välja. Då sade jag att han kunde göra det, och då fick jag de här dagarna till att fundera.
Hur känner du att Sverige och förbundet hanterade det, att de kontaktade dig efter att du redan hade gjort ditt val?
- Jag vet faktiskt inte… jag vet inte heller hur man ska förbättra det så att sådana här situationer inte händer, för jag själv vill ju att om någon hamnar i en liknande situation som jag ska välja Sverige. Jag vet inte hur jag ska förklara det… Man vill fortfarande att Sverige ska få framgång, och jag vet om att det finns många bra spelare här med utländsk bakgrund. Det är klart att jag vill att de ska hjälpa Sverige till framgång i stället för att ta beslutet som jag gjorde. Men jag säger inte att jag ångrar beslutet jag tog. Jag är väldigt nöjd med mitt beslut, att jag valde Iran. Men att kunna fixa så att sådana här situationer inte uppstår.
På något sätt lägger man skulden på Svenska fotbollförbundet och att de inte hanterar det här.
- Jag tycker inte att man borde lägga skulden på spelarna, för de får ju chansen att välja. Sedan är det kanske så att de inte fått uppmärksamheten som de förtjänar eller behöver. Jag tror att det räcker med ett samtal där de säger: ”Vi har koll på dig, just nu är du inte tillräckligt bra men fortsätter du kommer du kunna spela för vårt landslag”.
Så om de hade ringt dig lite under våren hade du spelat för Sverige?
- Det finns en väldigt stor risk för det.
Eller chans?
- En väldigt stor chans.
Det var ju synd, eftersom du hade kunnat spela VM för Sverige då.
- Ja, men sedan vet man inte vad som hade hänt då. Jag hade kanske tänkt annorlunda då. Det är svårt att säga, men jag tror i alla fall att det hade varit till Sveriges fördel.
Hur var reaktionerna mot dig under den här tiden och efter beslutet?
- Min Instagram blev bombad av folk från Iran som såg mig som en hjälte för att jag valde Iran framför Sverige. Från svenskt håll var det lite hat, mycket kärlek. Jag fick höra att jag var en svikare, en landsförrädare och att jag borde sticka från landet.
Hur tog du det?
- Det var inga problem för mig. Det är sådant som hör till. Det är många passionerade i Sverige som vill uttrycka sig, och då får de göra det på sitt sätt.