Mellan 1991 och 1993 spelade Kennet Andersson för Mechelen, men lånades ut till Lille under ett år. Andersson kände att Mechelen var en bromskloss och skulle komma att återvända till Frankrike, då till en annan Ligue 1-klubb.
- Caen var intresserat. Det var redan klart att jag skulle dit. Men i Detroit förstod Caen både på gott och ont att de behövde signa mig innan någon annan skulle göra det, så då skrev jag på. Men det gick inte bra där, inte för mig och laget var inte bra.
Vilka förfrågningar kom efter det?
- Benfica var väldigt hett och jag vet att Barcelona också dök upp. Men jag kände att jag hade skrivit på ett kontrakt. ”Nu spelar jag med Caen, that’s it”.
Efter spel i Sverige, Tyskland och Frankrike så var det i Bologna i Serie A som Andersson blommade upp.
- Det var världens bästa liga då och jag spelade mot de bästa spelarna i världen varje söndag. Jag var på den högsta nivån då. Eller nej, det var jag inte, eftersom vi inte var det bästa laget. Men ligan var det.
Ett erbjudande från ett bättre lag kom, år 1999. Sven Göran Eriksson ringde från Lazio och Andersson valde till slut att testa vingarna i en riktig storklubb.
- Jag hade precis tackat nej till Juventus och Parma, för att jag trivdes bra i Bologna. Men när Svennis ringde så blev det någonting mer. Man blev smickrad och tänkte att det kanske skulle vara kul. Jag hakade på det tåget en stund, men det blev bara sex-sju matcher. Jag hade inte fått spela från start någonting.
Bologna ville ha tillbaka mig och jag kände att jag wobblade. Jag behövde bestämma mig. Jag pratade med Svennis men fick aldrig en bra känsla. Där bestämde jag mig att byta lag igen, att spela i Bologna. Det beslutet tog jag på tio minuter.
Men att tacka nej till Juventus?
- Det var ett svårt beslut. Min agent sa att: ”Det är Juventus, Kennet! Det är Lippi. Han gillar dig. Kom igen nu, jag måste ändå fråga!” Han tyckte att jag skulle ta det steget. Men jag trivdes bra i Bologna. Visst, det hade varit kul att vinna någon Scudetto, men äh, var det hela världen?