Många svenska fans skriker efter U21-hjältar i den svenska landslagstruppen. Laget som tog publiken med storm när de vann U21-EM i somras är omåttligt populärt och några spelare har också fått chansen i A-landslaget.
- Det är otroligt skickliga spelare. Man märker på samlingarna där de varit med att det är moderna typen av spelare som tar för sig väldigt mycket på träningarna för att visa att de är redo. Det är kul att de kommer fram och förhoppningsvis får de mycket speltid i sina klubblag nu så att de kan vara med och konkurrera om att vara med i truppen till EM. Det är bra att de kommer och knackar oss i ryggen, säger Andreas Granqvist i podcasten Lundh.
Samtidigt berättar han att det var helt annorlunda när han själv slog igenom. Granqvist tog tidigt en plats till en januariturné, flyttade till Premier League och gick vidare till A-landslaget. Men där blev det stopp. Granqvist var konstant nummer fyra i mittbackarnas rangordning och det blev mycket läktarplats.
- Det är klart att de var frustrerande. Jag var med tidigt där men det var otroligt tuff konkurrens för mittbackarna då. Det var Olof (Mellberg), Petter Hansson och Daniel Majstorovic. Rutinerade spelare som spelade bra i sina klubblag. Det var många samlingar som var tuffa när man trodde att den här samlingen kanske man får en match eller en träningsmatch för att visa upp sig men den tiden blev inte som jag hade hoppats på. Det är klart att det var tufft men jag visste att om jag presterar i klubblaget så kommer chansen. De andra var ju inte jätteunga.
På Lagerbäcks tid fick ju inte ens alla sitta på bänken. Du fick ofta sitta på läktaren. Hur kändes det, när man visste att man inte ens hade chansen att få hoppa in?
- Det var frustrerande ibland, men att spela för sitt land är det finaste man kan göra och jag visste om situationen. Jag kunde bara göra mitt bästa på träningarna. Det kan komma avstängningar, skador, sjukdomar och sen hade jag så kul i laget också. Gruppsammanhållningen var fantastisk och även om man inte spelade kände man att man var en i gänget. Sen är det klart att en fotbollsspelare alltid vill spela och när jag inte fick det var jag besviken.
Tänkte du någonsin "äsch, jag struntar i det här"?
- Nej, aldrig. Däremot var jag besviken under och framför allt efter vissa samlingar. Jag tyckte att jag borde fått lite chanser i träningsmatcher. Jag tror att det är viktigt när man är med för att se och lära att också få chansen i träningsmatcher för det är stor skillnad mellan landslagsfotboll och klubblagsfotboll. Det var frustrerande. Det blir ett ganska stort kliv när de andra slutar sedan.
- Jag har sagt det öppet. Det är konstigt med vissa samlingar när det bara är träningsmatcher och så får man inte chansen ändå. Men det är tränarens beslut och det märktes, framför allt under Lagerbäcks tid, att han körde samma lag oavsett om det var träningsmatch eller kvalmatch. Det syns att han gör likadant med Island och det är väl hans tränarfilosofi. Sen är det svårt att klaga när han får resultaten.