Efter att bara spelat 54 minuters tävlingsfotboll under 2020 på grund av en ljumskskada har Andreas Granqvist nu startat två tävlingsmatcher i rad för Helsingborgs IF.
Förutom att mittbacken vill ta HIF tillbaka till allsvenskan så jagar han en plats i den svenska EM-truppen.
- Det är tre grejer som driver mig. Jag vill sluta på mina egna villkor. Att hoppa av när man är skadad hade inte känts bra, att inte ha gett det en sista chans. Sedan är det situationen med Helsingborgs IF, att vi åkte ur allsvenskan och jag inte kunde hjälpa till förra året. Jag vill vara med och ta tillbaka HIF igen till allsvenskan, där jag tycker att vi hör hemma. Den sista är så klart att jag jättegärna vill avsluta med ett mästerskap, ett EM, vilket jag hade som mål när jag sade att jag ville fortsätta när jag snackade med Janne efter VM. Det är de tre sakerna som gör att jag brinner för att lyckas den här säsongen, säger Andreas Granqvist till podcasten Lundh.
Hur ser du på seriestarten?
- Den känns jättebra. Sundsvall borta i premiären blev flyttad till Uppsala, men det är alltid en tuff match. Sundsvall har ett bra lag på pappret och kommer säkert vara md och kriga i toppen. Det var en skön känsla att få med poäng där, även om det så klart var en stor besvikelse att släppa in ett mål i sista sekunderna. Men ändå en okej känsla att få en pinne där, och att sedan vinna hemma mot Örgryte. Det är en bra start, det är viktigt när vi har stort tryck på oss. Vi är ganska stora favoriter att gå upp till allsvenskan igen, då är det skönt att få en bra start och lugn runtomkring.
Kanske än mer intressant är hur det går med din ljumske?
- Det går faktiskt mycket bättre än jag hade förväntat mig så här tidigt på säsongen. När vi kom tillbaka och tittade över den med Dale Reese, som har kommit in i det medicinska, och fick en överblick på det hade vi så klart olika steg och planer, och vi hade önskat att vi fick någon minut i svenska cupen, men vi kände inte att det var värt att riskera det när det gick åt rätt håll hela vägen men vi inte var riktigt där. När jag väl ändå var med landslaget och fick boosten av att kunna vara med på de träningarna och känna att det funkade… Sedan hade vi tio dagar till premiären mot Sundsvall, jag kände att jag kunde vara med på alla träningar och att det skulle gå. Men det var skönt att få testet, att det höll i 93 minuter mot Sundsvall och nu senast mot Örgryte på gräs i 78 minuter, där vi gjorde ett taktiskt byte med tanke på att vi ledde med 3-1.
Det var lite för att spara dig?
- Ja, tanken var att jag skulle byta redan i 65:e-70:e mot Sundsvall, men med matchsituationen som var, med mycket långa bollar, ville inte Jörgen byta ut mig. Jag kände själv att det funkade. Mot Örgryte var det mer av ett taktiskt byte. Jag känner att ljumsken är mycket starkare än den varit på väldigt länge.
Hur känns det i huvudet att veta att man kan gå sönder, hur är det i situationerna?
- Den finns där. Jag har varit inställd på att det kan ta slut ganska snabbt. Jag har sagt att det här är sista chansen, slår jag upp det och någonting händer så orkar jag inte gå igenom det en gång till. Det är klart att det finns där i bakhuvudet hela tiden. Därför känns det bra att få de här nästan 80 minuterna här senast, det gör att man kan lita på det mer. Det ger mig en trygghet i de situationer jag hamnar i. Men jag var ganska mentalt förberedd på att det kan vara slut närsom.
Om du drar ljumsken, då sätter du upp skorna på hyllan direkt?
- Ja, skulle det vara så att ljumsken pajar ger jag det inte en chans till. Jag orkar inte.
Hur är det att gå in där varje match kan bli den sista?
- En speciell känsla, för som fotbollsspelare vill man sluta på sina egna villkor. Det är därför jag har hållit i så länge och velat ge det en sista chans. Det är klart att det är speciellt. Samtidigt är jag mentalt inställd på att det kan ta slut. Då måste jag kunna släppa det och köra på. Det hade varit jobbigare om jag hade varit 22-24, jag känner att jag har fått vara med om så mycket i min fotbollskarriär, och jag har ändå kommit upp i en ganska hög ålder nu, 36 år. Jag känner att jag är ganska införstådd med situationen.
Hugger det till att du någon gång känner, "vad fan var det nu"?
- Jag går nog och tar på ljumsken och känner efter vid varje träning och match. Men ju mer matcher och träningar och matcher jag får, ju fler moment jag kommer i där jag inte hinner tänka och skydda den, desto mer trygg kommer jag att vara i de faserna. Nu är det så pass tidigt, jag har spelat två matcher. Jag vill ha 10-15 matcher och att inget har hänt innan jag kan säga att det nog kommer hålla.
Hur har du upplevt att gå in i matchspel?
- Jag ska inte säga att jag var orolig, men när man inte har spelat tävlingsmatcher på nästan två år är det klart att man inte får de situationerna på träningar och på träningsmatcher. Det är klart att det var lite nervöst i första matchen mot Sundsvall, hur det skulle fungera att möta två bra anfallare där man inte gjort de momenten på länge, det kommer bollar in bakom och inläggsspel och sådana grejer. Jag måste säga att jag är väldigt nöjd med mina prestationer så här långt, och jag vet att jag bara kommer att bli bättre för varje match som går. Men det var lite nervöst i de första matcherna.
Lyssna på hela avsnittet i spelaren ovan.