Efter att Blåvitt hade förlorat mot Östersund talade Jörgen Lennartsson med en del av klubbens fans, varav några var upprörda. Efter att Djurgården fick stryk av AIK blev Dif-spelarna uppläxade av arga fans.
Tobias Hysén vet hur det är att få höra både det ena och det andra när resultaten uteblir.
- Vissa matcher känner jag att jag inte alls orkar ta diskussionen, överlag har det blivit okej skrika vad som helst, kan förstå frustration, missnöje och känslor måste man få visa, men även supportrar måste filtrera vad som är okej att säga. Är ju fortfarande vår arbetsplats, kan aldrig riktigt godkänna bli kallad för vad som helst, allt från könsord till rasistiska påhopp, händer inte jätteofta men har man hört, säger Tobias Hysén i podcasten Lundh.
För några år sedan fick Blåvitt-spelarna och Hysén känna av rejält missnöje när en del fans avbröt en träning.
- Du har skärmat av dig mot det där, men skillnaden i att visa missnöje till att gå över gränsen är ett ganska långt spektra där emellan, till supportrar som dyker upp på träningen och göra den aktionen. Där någonstans känner jag man måste kanske filtrera, vad är syftet? Kommer detta göra att spelarna blir bättre? Jag har aldrig varit rädd, en gång gick de rakt in på plan och då blev jag förbannad, att komma in på vår arbetsplats och bryta vår träning.
- Man måste ha kvar en respekt. Det är fortfarande vårt jobb. Till 99 procent älskar jag våra fans, men det där var inte värdigt IFK.
Hur ser du på problemen som kommer då och då på läktare och runt allsvenska matcher?
- Blir ju lika förbannad varje gång, ingen betydelse vilket lag. Besviken varje gång, tittar man på en del stora matcher så går stämningen igenom rutan och då blir man stolt. Även om jag inte har några sympatier för lagen kan jag ändå se ett Stockholmsderby eller Malmö mot Helsingborg eller när vi spelar mot Djurgården så är det ett fantastisk tifo och en fin stämning. Bedrövad när det ska behöva fokuseras på det andra. Den stora allmänna diskussioner blir ofta när det blir nåt, blir så mycket känslor i den debatten, har inget bra svar på vad vi ska göra åt det.
Efter att Blåvitts match mot Malmö FF bröts efter ett knallskott mot Tobias Sana var Sebastian Eriksson tydligast av Blåvitt-spelarna. Han var dels ute vid läktaren direkt efteråt men även i media och på Instagram var mittfältaren rak med sina åsikter om att det här förstörde för spelarna.
- Jag tror väl att alla kände ungefär som Sebban gjorde. Men Sebban var ganska tidig med att göra det här, och då kände väl vi andra att då får han prata för hela truppen. Vi kände väl att det var bra det han gjorde det, och han satte väl ord på det som de flesta kanske tänkte. Många saker var jättebra, och sen hade ju inte alla formulerat sig på samma sätt. Då var det bra liksom. I stället för att alla andra skulle skriva sina egna grejer så blev det något att förhålla sig till.
- Det var många som var ute och sa vad de tyckte, och då kände jag att då behöver inte jag också göra det. Frågar någon mig kan jag absolut säga vad jag tycker, men jag behöver liksom inte hoppa in i den diskussionen nu. Vi satte oss lite bredvid det och Sebban var den från spelartruppen som tog den delen mest med tanke på det han valde att göra, och det passade oss andra ganska bra, för då kunde vi verkligen fokusera på det sportsliga.