Under januari månad var det en rätt hätsk debatt mellan den svenska fotbollens företrädare och Per Engström, polisens sektionschef för samordning, om ansvaret för de oroligheter som då och då förekommer kring arenor i Allsvenskan.
Per Engström var rätt hård i sin syn och talade om att minska kapaciteten på ståplats trots ett år som kantats av publikrekord och publikfester:
- Vi kommer att behöva hårdare regler för att få ordning på fotbollen, framförallt när det gäller pyrotekniken. Fotbollen är sämst kring sina evenemang och anledningen är att de inte vill lösa de här problemen, sa han i en intervju med Fotbollskanalen.
Idrottsminister Gabriel Wikström har sin syn på konflikten i en intervju i podcasten Lundh:
- Min bild är att båda bilderna stämmer naturligtvis. Fotbollen har haft ett succéår men fotbollen behöver också göra mer för att stävja olika former utav avarter och framförallt främja en positiv supporterkultur. Jag tycker att det är lite synd att det har blivit den här ordväxlingen i media de senaste veckorna. Jag tycker egentligen att det viktiga nu är att man fortsätter den goda dialog som jag vet att man har inlett mellan idrottsrörelsen och myndigheterna, mellan fotbollen och inte minst polisen, säger Gabriel Wikström i podcasten Lundh.
Men du är ju inne på, precis som den polis som uttalade sig och var skeptisk mot fotbollen och lite Agneta Blom din nationella samordnare var inne på samma sak, att man pekar ut fotbollen. Det är fotbollen som har de här problemen. Du säger ju själv att de behöver göra mer. Vad mer är det klubbarna ska göra åt killar i masker som bränner bengaler?
- Jag tror att både vi och fotbollen är överens om att det är fotbollen som har haft de största utmaningarna och då borde det vara helt klart för alla att man också ska göra mer. Jag tror som sagt att det första steget är att man har en fortsatt bra dialog med polisen och övriga myndigheter så att man kan hitta sätt att stävja de här avarterna, och sen vad man ska göra på klubbnivå och ute på fältet det är jag nog inte riktigt rätt man att svara på.
Men samtidigt är det ju så att; där står maskerade personer, och nu kommer det ett maskeringsförbud. Samtidigt så säger man att man kommer inte att gå upp och ta dem för då är man rädd att utlösa ytterligare oroligheter, vilket innebär att det maskeringsförbudet är meningslöst.
- Jag tror inte att det är meningslöst för att lagstiftningen fungerar många gånger på ett sånt sätt att man sätter en norm. Sen är det ju upp till, i det här fallet polisen, att se hur man ska se till att den här normen eller lagen efterföljs. Då måste man lita på att polisen gör rätt bedömning i dialog med aktuell fotbollsklubb. Jag vill inte recensera hur man sköter sitt operativa arbete utan det viktigaste från min synvinkel är att det finns en god dialog mellan polisen och fotbollen, man tar inte alla ordväxlingar i media utan man sätter sig faktiskt ner vid ett och samma bord och försöker lösa problemet.
Tror du att man kommer att kunna lösa de här problemen som har funnits inom fotbollen i alla fall så länge jag kan minnas?
- Det tror jag att man kommer att göra. Sen så tror jag att vi kommer att upptäcka nya problem under resans gång. Det är därför som det är viktigt att det finns en struktur där man vi ett och samma bord kan sätta sig ner och diskutera hur man gemensamt ska göra för att mota och lösa detta. Det är också därför vi valde att inte gå vidare med en förlängning för den nationella samordnaren för vi sa att; nu har de samordnare som har suttit gjort ett bra jobb. Man har utrett förutsättningar, man har föreslagit lagstiftning, man har hjälpt till att få igång de här dialogerna och samarbetena. Men nu måste man lösa detta i ordinarie strukturer för vi kan inte fortsätta ha de här tillfälliga samordnarna i all evighet, då riskerar vi bara att binda ris åt egen rygg.
Om man ser till polisen som säger att; vi måste minska klackarna, vi kommer inte åt den här problematiken. Fansen skriker att; det är kollektiv bestraffning det har vi ingen annanstans i samhället. Vad ska man göra?
- Återigen, man måste ha en bra diskussion med fansen. Det vet jag ju att fansen tidigare har varit missnöjda med att man inte funnits med i de här rummen, man har inte blivit lyssnad på. Jag tror att det har blivit bättre men man kan säkert göra mer. För jag tror att det ligger i allas intresse, förutom några få rötägg att man får…
Fast är det verkligen några få? Jag är på rätt många Allsvenska matcher och då kan det ju vara rätt många som deltar i en bengalbränning. Det är ju liksom inte tre personer i ett hörn som står och deltar i en bengalbränning på ett derby utan det är ju väldigt många människor.
- Men relativt sett om man ser till hela publiksiffran så skulle jag nog vilja säga att det är några få rötägg och det vet vi ju från andra sammanhang där människor samlas att det riskerar vara några få personer eller en liten grupp människor som triggar igång resten och det är där man också måste påbörja diskussionen.
Vad talar för att vi hamnar i en engelsk situation där man ju gått mycket längre samhällsmässigt med kameror överallt. Om du går runt i London är det ju kameror överallt. Vad talar för att vi gör en glidning däråt som jag tror att rätt få egentligen vill?
- Det är såklart svårt att svara på men jag tror att vi har helt andra förutsättningar i Sverige att lösa det här på ett mindre radikaltsätt. En förutsättning är just att vi har en folkrörelse baserad fotboll, en folkrörelsebaserad idrott, och att vi har myndigheter som är relativt vana vid att ha en samverkan och en dialog med folkrörelseorganisationer.
Hur ofta är du själv på allsvensk fotboll?
- Alldeles för sällan höll jag på att säga men det beror bland annat på att jag försöker åka på alla olika typer av idrottsarrangemang. Jag menar fotbollen är absolut störst, jag älskar fotbollen och skulle jag sätta upp min favoritidrott så blir det ju fotboll. Men inte minst därför så är det viktigt att åka även på de idrotter som inte är lika framträdande och inte lyfts upp lika mycket.
När det är ett derby i Stockholm så är det ju oerhört kul för 30-40 000 medans det ju kan bli som det blev i höstas när AIK mötte Hammarby och det var ett antal hundra personer som stoppade ett tunnelbanetåg vid Gullmarsplan. Du har säkert läst och hört om skildringarna, hur hanterar man det?
- Det är ju en ständig fråga som vi har i samhället att det som kan vara väldigt bra för en liten minoritet kan påverka den stora majoriteten. Hittills har vi ändå haft inställningen att, ibland får det vara så. Inom rimliga gränser. Därför att jag som är minoritet idag kan vara i majoritet imorgon och vice versa.
- När det gäller hur man ska förebygga det här med att man stoppar tunnelbanetåg eller andra allvarliga incidenter så tror jag att, återigen, man måste ha ett bra samarbete mellan idrotten och myndigheterna, och sen måste man ha en bra fingertoppskänsla ifrån myndigheternas sida. och använda de verktyg som står till buds.
Med det du vet, tar du med din dotter på ett Stockholmsderby?
- Det är inte säkert att jag skulle göra det alltid.
Varför inte?
- Det kan vara av alla möjliga orsaker. Det kan bara vara en sådan orsak som att det är mycket folk till exempel, och det är inte alltid jag vill ha med mig en sjuåring i en stor massa människor och det kan bli trångt och skrikigt. Men det kan också handla om att det ibland inte är den bästa utav stämningar.
Hur menar du då?
- Nä, men vi har ju sett många exempel genom åren på, det behöver inte vara våld som brukar lyftas upp och beskrivas i media, utan det kan vara verbalt våld. Att man skriker saker eller att man beter sig hotfullt och det är inte alltid lämpligt för ett barn eller för vuxna heller. Men som sagt; jag tycker att vägen framåt måste vara att vi är medvetna om den problematik som finns, vi ska vilja lösa problemen men fokus måste vara på hur vi skapar en mer positiv supporterkultur.