Under måndagen är landslagets Daniel Ekvall, som är fotbollspsykologisk rådgivare, gäst i Lundh som sänds på Sportkanalen 21:15 och även finns i form av podcast i gryningen med ett extramaterial. Där berättar Ekvall om hur han och Janne Andersson fann varandra, om skillnaden om att jobba med spelare i klubblag och landslag, om sammanhållningen i landslaget och varför det är bättre med en tumme upp än en utskällning, om hans betydelse för kvalframgången och varför det fortfarande är tabu att må dåligt inom fotbollen.
När Janne Andersson samlade landslaget för första gången i augusti 2016 så var det även premiär för Daniel Ekvall som inte bara blev välkomnad av spelarna då alla inte stött på fotbollspsykologi:
- Nej, det är rätt. Så här i efterhand vet jag att några spelare var lite skeptiska, för man har en viss bild av vad mental träning handlar om. Men jag upplever ändå att vi pratar ganska konkret fotboll, och då når man spelaren. I modern idrottspsykologi pratar man mycket om beteenden, så att man definierar om ett begrepp som självförtroende i konkreta beteenden blir det konkret för spelarna, säger Daniel Ekvall i Lundh.
Hur kan du konkretisera för mig så att jag fattar?
- Att man spelar med ”bra självförtroende” kan låta lite klyschigt. Man kanske pratar mycket på planen då, går in i närkamper, våga avsluta och våga utmana i rätt lägen. Då innebär det att psykologi är med i varje aktion på planen på något sätt. Att ha mod att gå in i en nickduell, och så vidare. Att fånga spelarna med att prata konkret fotboll, vad som händer på planen och att de jobbar med psykologi på planen varje träning.
- Det handlar inte om att man sitter i en klubblokal tre gånger och har teori någon annanstans, utan vad som händer på planen som har med psykologi att göra. Även utifrån lagperspektivet, hur man hjälper varandra till bra aktioner. Även om det inte låter så konkret så känns det som att jag har fångat spelarna genom att prata fotboll. Sedan har en del varit i att låta spelarna bli delaktiga i processen.
- Gruppträffarna har inte Janne (Andersson) och Peter (Wettergren) varit med på, och det har ofta legat i programmet där Janne och Peter har pratat om hur vi ska spela, då finns det ett forum där de får diskutera ihop sig, om de har förstått rätt vad de ska göra tillsammans. Nu har Janne och Peter ett ledarskap där spelarna ändå vågar prata med dem, men det finns ändå en möjlighet att ställa dumma frågor till varandra och lösa saker.
Känner du att du har tillräcklig fotbollskompetens för det?
- Nja… Lite fotbollskompetens, efter de här gruppträffen kan ju jag säga till Janne och Peter om de behöver förtydliga något, till exempel. När vi ska sätta in press, eller något. Men då blir inte en individ uthängd för att ha frågat, utan då kommer det fram i grupperna. Då kanske jag ber dem att förstärka det på teorin nästa dag. Jag svarar inte på hur vi ska spela fotboll, det är Janne och Peters jobb.
Du kanaliserar mer de frågor som dyker upp?
- Precis.
Hur många gånger under VM-kvalet har du känt att ”det var bra att jag fick fram det från spelarna till Janne och Peter”?
- Inte så ofta, ändå. Det blev snarare ett kvitto på att budskapet hade gått fram. De hade förstått hur de ville att de skulle agera i försvar- och anfallsspel. I den processen tror både Janne, Peter och jag att det finns en självbestämmandemotivation, att man känner delaktighet och får vara med och påverka. Det får de även göra under andra teoripass, men just gruppträffarna har verkligen handlat om det, att de får komma med idéer och tankar, men det är i slutändan självklart ändå Janne och Peter som bestämmer.
Jag pratade med någon spelare som sade att de sitter och pratar, och så får du till någon slags sammanfattande slutkläm på vad ni diskuterar er fram till och att det har varit värdefullt?
- In mot matchdagen brukar jag sammanställa vad alla grupper har sagt, för det blir någon slags mental matchplan då. Under Italien-samlingen fick de en övning som kanske låter lite märklig. ”Om man låtsas att matchen redan har varit, hur vill ni tänka tillbaka på playoff:et, vad har ni gjort, hur vill vi uppfattas som lag?” Då dyker det upp en massa bra saker.
Vad dyker upp då?
- Det kan vara att man vill uppfattas som en enhet, ett lag, som jobbar hårt för varandra…
Man såg inte sig själv i en segerfest i omklädningsrummet?
- (Skratt) Nej, inte så mycket så kanske. Jag styrde nog diskussionen mot själva utförandet. Då blir följdfrågan, som jag kämpar väldigt mycket för, vad det innebär konkret, hur kan man se matchen, hur jobbar de som ett lag, konkret? Jag tycker generellt, även när jag jobbar med tränarutbildning, att vi i svensk fotboll slänger oss lite med uttryck som att vi ska ”ge energi”, vi pratar om attityd och karaktärsspelare, men för att jobba med lag, prestationer och beteenden så måste vi bli mer konkreta. Vad menar vi när vi säger att vi ska ge energi? Hur gör man då? Att få spelarna att tänka till, för det är först då som vi kan ge feedback, när vi vet hur vi ska agera.
I grunden är det samma stomme även om det har kommit och gått några spelare. Om du tänker på de som samlades i augusti 2016 för att möta Holland mot nu när det var playoff, hur skulle du säga att gruppen har ändrats i att se på dig och det arbete som ni gör? För du sa att några spelare var lite skeptiska, är det fortfarande de som sitter längst bak i klassrummet?
- (Skratt) Nej, jag upplever att alla är med på det. Det är klart att det blir enklare när man lyckas få med sig resultaten, men jag upplever att de genuint upplever ett samband. På individnivå har vissa lag ibland kanske varit bättre, men som tur är så handlar fotboll mycket om samverkan och samarbete. Så är det även i andra sammanhang. Om du tar världens individuellt bästa kirurger så är det inte säkert att de opererar bäst ihop, för de måste också samarbeta. Att vi har jobbat med frågorna på ett systematiskt sätt känner jag att de upplever som positivt.