Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

LUNDHS PODCAST
15v

Johan Larsson gav upp landslaget: ”Det var hårt att inte få chansen”

ABU DHABI. Johan Larsson excellerade i Elfsborg men fick inte chansen i landslaget.
Något som gjorde att han gav upp drömmen.
- Det var hårt att inte få chansen, säger han i podcasten Lundh.

Både Elfsborg och Johan Larsson gick bra, men för högerbacken blev det inte några riktiga chanser under Erik Hamréns förbundskaptenstid. Tuffaste petningen var i samband med en träningsmatch mot Frankrike i november 2014 då Larsson precis blivit utsedd till allsvenskans bäste back och vunnit både skytteliga och assistligan.

Mikael Lustig hade skadat sig i matchen före och Hamrén kallade först in Anton Tinnerholm som tackade nej på grund av skada – och sedan flögs U21-landslagets Emil Krafth in utan en fråga till Larsson.

- Ja, jag minns vilken match du pratar om. Det är klart att jag hoppades. Men samtidigt kommer mitt svar alltid vara att man inte är bra nog om man inte blir uttagen. Jag var inte bra nog för att bli uttagen, säger Johan Larsson i podcasten Lundh.

Du har spelat tre landskamper under Erik Hamrén på vinterturnéer. Annars kändes det nästan som att ni inte lirade, för att tala klarspråk, du och Erik?
- Nej, det kanske vi inte gjorde. Jag vet inte hur nära jag var den ”riktiga” truppen, men under delar av min Elfsborgssejour tyckte jag att jag var otroligt bra och det spekulerades mycket i media om att jag var nära landslaget. Det är lite som det är med övergångar, det är mest spekulationer. Jag hade noll kontakt med landslagsledningen, jag vet inte ens om det var nära.

Du har till och med sagt att det kanske var något personligt mot dig, läste jag i en intervju du hade gjort med Sportbladet.
- Det var nog något jag sade i affekt. Det hoppas jag inte att det var, och tror jag inte heller. Så pass professionella är alla tränare.

Du är bara 27, och ändå har du tidigare sagt till mig att du nästan lade ner landslaget helt. Det är en sak om du är 32 år, men du är 27 och går starkt som lagkapten i Bröndby.
- Ja, jag lade nästan ner det innan det började. Det var tufft att vara med i spekulationer men att aldrig ens veta om man var nära att vara med när det verkligen gällde något, hos förbundskaptener och annat. Det var hårt att inte få chansen, även om folk får tycka att man är oduglig och allt. Jag själv tyckte att jag hade stunder där jag borde fått chansen någon gång. Men som sagt: är man inte uttagen är man inte bra nog.

Vad kunde man ha gjort annorlunda, om något?
- Inte uttalat sig så som jag gjorde till Sportbladet, om jag sade så. Det hjälper ju ingenting.

Nej, men det ligger ju inte bara på dig. Kunde förbundskaptenen gjort något, eller får man bara acceptera att elitfotbollen är sådan, att man bara får köpa det om man inte är med i landslaget?
- Så är det absolut. Det är så det funkar. Är man inte med så anser de att det finns bättre spelare. Det är relativt enkelt att köpa att det är så.

Så det var vi i media som eldade på igen?
- Ja, lite så (skratt).

Nu är du med i landslaget igen. Du var faktiskt med i truppen i playoffet, även om du såg den sista matchen från läktaren ihop med Albin Ekdal. Hur är känslan när du får på dig det blågula träningsstället?
- Det är otroligt häftigt. Speciellt efter den förra samlingen med Italien-matcherna. Det gav otroligt mycket blodad tand. Jag blev otroligt sugen på att vara med igen, och jag och Janne snackade redan efter Italien-samlingen om att han verkligen ville ha med mig hit och att det var viktigt att jag skulle åka med. Ingen är gladare än jag över att vara här.

Hur övertygade du Bröndby att släppa dig? De ville ju inte släppa Simon Tibbling eller dig förra året?
- I år satte vi oss ned tidigt, jag förklarade för sportchefen att Janne personligen hade sagt att det var viktigt att lära känna mig bättre. Det är klart att de förstår att det handlar om en VM-plats. Det är det som jag har i sikte. Just nu är det mitt största mål, utöver Bröndby. Det var full förståelse.

Vad ger du dig själv för chanser att ta en plats i Ryssland-truppen?
- Svårt att säga så här tidigt. Men jag var ju med senast, det får man ändå se som något positivt. Jag vet att chansen finns. Hur stor den sedan är, det vill jag inte spekulera i.

Vilken koll har du på hur konkurrenterna spelar, som exempelvis Emil Krafth som spelade lite i oktober men som sedan har haft svårare att få speltid? Följer du det noga och nagelfar?
- Nej, det gör jag inte. Men sedan är jag generellt intresserad av fotboll, jag kollar ofta resultat och hur det går för andra svenskar. Jag har sett att han inte har spelat på slutet, men i Italien-matchen gjorde han det otroligt bra i den backlinje som höll nollan. Jag har full respekt för Emil och vet att han är precis bakom Lustig i den här truppen. Jag har stor respekt för de två.

Vad tillför du om du kliver in som högerback?
- Jag är offensivt lagd. Är det så att man är i behov av en back som går hela tiden så är det just det som jag kan tillföra. Jag vet vad jag kan i offensiven, där vet jag att jag har en del egenskaper som är relativt vassa.

Hur har du utvecklats sedan du lämnade Elfsborg?
- Dels som person, men kanske framför allt som ledare. Jag har blivit lagkapten i Bröndby och har varit det i två år snart. Det är klart att det finns några ledaregenskaper som har trillat in under tiden.

176 - Johan Larsson

Avsnitt 176 av Sverige mest nyfikna fotbollspodd gästas av Johan Larsson. Bröndbys svenska lagkapten berättar att han helt hade gett upp landslaget, om att det gjorde ont att inte bli uttagen och följa mediabevakningen, om att han ångrar negativa uttalanden i media, om när han rökte fredspipa med Håkan Ericson, om att Janne Anderssons uttagning av honom i höstas väckte VM-drömmen och att han övertalade Bröndby att släppa i väg honom på januariturné för göra allt för att komma till Ryssland. Dessutom berättar högerbacken om framfarten i Bröndby som jagar danska ligatiteln, om chocken när Bröndbys storägare anonymt angrep både tränare och lagkamrater som Johan Elmander i ett fansforum, om att laget spelar fotboll som 6-åringar, om de underbara derbyna i Köpenhamn och att Simon Tibbling varit en värvning som nästan varit för bra för att vara sann. Johan Larsson talar även om drömmen att komma vidare till en större liga i karriären, om hur jobbigt det var med alla rykten om klubbar när han spelade i Elfsborg, om att det smärtar att se tomma läktare på Borås Arena, om att det var tydligt att något inte stämde i klubben under 2017 och att han vill spela för Elfsborg igen, men först om några år.

Publicerad 2018-01-08 kl 06:30

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER