I veckans avsnitt av podcasten Lundh är Kjell Jonevret gäst. Den tidigare AIK-spelaren gick den långa vägen som tränare i Sverige och vann dubbeln med Djurgården 2005 men efter han fick sparken 2006 har det varit få bud och i dag är han knappast någon som figurerar.
I Norge däremot är han en stor tränare.
- Egentligen är det lite märkligt kan jag själv tycka ibland. Jag blir lite förbannad ibland när jag inte nämns, även om jag inte skulle vara sugen på just det jobbet kanske, så kan jag tycka det. För jag vet ju att jag är bra på det jag och jag är ju svensk och har ju ändå lyckats med det jag gjorde här hemma. Men i Norge så gick det väldigt bra under de åren jag spelade där, det är ju mina bästa fotbollsår nästan. Jag hade Benny Lennartsson som tränare, vi vann mycket och jag fick fick oförtjänt gott rykte som spelare kanske, säger Kjell Jonevret i podcasten Lundh.
- Sen kom jag till Molde och var där fyra år som tränare, och den fotbollen vi spelade framförallt 2009, det var någonting lite nytt som vi gjorde. Inte norskt och inte svenskt utan någonstans mitt emellan. Vi gjorde massor med mål och vi underhöll. Sen vet jag att jag är ganska okej med media. Dom uppskattar att, jag blir aldrig sällan skitförbannad eller bråkar och är nästan alltid tillgänglig. Jag har fått priser för att jag är schysst och ställer upp och jag tror att det är därför de gillar mig.
Kjell Jonevret fick nyligen förlängt kontrakt med Viking Stavanger och den förre Djurgården-tränaren är nöjd med vad han uträttat i klubben, som han fick ta över efter den blivande danska förbundskapten som gjort succé med Malmö FF.
- Åge Hareide var där (i Viking) innan jag kom. Rotade väl till det ganska kraftigt, det gick inte så bra. Så att det blev ganska basis, och jag är ganska bra på att komma in i sådana lite krislägen. Vi har med väldigt små resurser, det är en stor klubb men vi har haft jätteproblem ekonomiskt. Men med ganska små medel, vi har egentligen bara sålt och sålt och sålt spelare, så har vi ändå hängt med hyfsat. I år kom vi femma vilket var över förväntan för alla.
- Det är helt sjukt. Jag har varit i Stavanger i tre och ett halvt år och inte vunnit någonting men ändå ville klubben att jag skulle vara kvar. Så jag har förlängt med ytterligare tre år. Det är otroligt smickrande att idag, hela 2000-talet har det varit mer regel än undantag att man får sparken och det är väl möjligt att jag får här också så småningom, men att de ändå ville ha mig kvar efter tre och ett halvt år det känns oerhört smickrande.
När du säger att du blir förbannad över att du inte nämns i Sverige, vad tror du att det beror på?
- Jag vet inte. Jag fick ju sparken när jag var i Djurgården. Men sen vet jag…jag har ju haft kontakt med några svenska klubbar under åren, men man glöms ganska fort bort och så poppar det upp andra. Nu är det väl, jag menar Janne Andersson är ju dunderhet just idag men vi får väl se om ett par år, det går rätt fort att bli glömd tror jag. Sen kommer det ju upp nya förmågor, och det är väl kul att det kommer unga men jag menar ju att…som Janne till exempel, vi är lika gamla tror jag….det tar tid att bli en bra fotbollstränare. Jag menar ju att jag är en mycket mycket bättre idag än vad jag var för tio år sedan när vi vann med Djurgården. Man utvecklas hela tiden.
- Jag kan tycka synd om några av de här unga ibland, framförallt när de får gå från sina jobb, för det tar lite tid. Det är en jäkla skillnad på att vara en bra spelare och vara en bra ledare.
- Det är lite konstigt. Jag har ingen agent och har aldrig haft någon utan det har alltid varit någon snäll som har ringt och frågat; Kjelle kan du tänka dig att hjälpa oss. Så det kan väl vara det också, jag marknadsför ju inte mig själv särskilt mycket.
Vilka svenska klubbar är det som har pratat med dig?
- Nu börjar det bli några år sedan, men jag hade lite kontakt med Örebro och ganska ingående kontakt med Öster för ett antal år sedan. Samt några andra klubbar, det har varit litegrann då och då men det har aldrig blivit något konkret.
AIK har ju bytt tränare flera gånger. Hur många gånger har de frågat dig som gammal spelare?
- Det har aldrig varit aktuellt. När Erik (Hamrén) fick gå från AIK så ville de gärna att jag skulle vara kvar som assisterande, men då kom Stuart in och jag kände väl att det var dags att stå på egna ben. De tjatade väl inte ihjäl mig men önskade mig kvar den gången. Men sen har det inte varit någonting från Stockholm. Jag har pratat lite löst så där nån gång med Hammarby men…
Det låter ändå väldigt konstigt. Två stockholmsklubbar som du har kopplingar till.
- Ja det kan tyckas det. Nu är jag Djurgårdare kanske, jag har fått den stämpeln kanske. Jag vet faktiskt inte.
Hade du varit sugen?
- Ja, alltså att träna ett Stockholmslag har ju sina utmaningar. Men det är ju fantastiskt häftigt när det går bra. De här åren i Djurgården, jag är fantastiskt tacksam mot Bosse för dem. Vi ska faktiskt ha en återträff med det här 2005-gänget i Djurgården och det ska bli jättekul. Jag har inte träffat många av dem på tio år.
- Det är alltid en utmaning att träna ett Stockholmslag, men jag är inte rädd för det för jag vet ju att jag är bättre nu än för tio år sedan. Samtidigt som jag trivs väldigt bra i Norge, och kanske att det skulle vara kul att prova nåt helt annorlunda att åka till nåt annat land om man får den möjligheten. Så jag tänker inte så mycket på framtiden utan vi får se vad som händer. Men jag är alltid öppen för jag gillar fotboll.