Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons
LUNDHS PODCAST

Jönsson om kraven hon ställde för att ta toppjobbet: "Tänkte att det aldrig skulle gå"

Caroline Jönsson är ordförande i internationella spelarfackets damkommitté.
I podcasten Lundh berättar hon om kraven hon ställde för att ta jobbet:
- Jag tänkte att det aldrig skulle gå, säger Jönsson.

Den tidigare landslagsmålvakten Caroline Jönsson är i dag ordförande i Fifpros nya damkommitté, som bildades i samband med VM i Kanada 2015.

Nu gästar hon Fotbollskanalens podcast Lundh, i vilken hon berättar om kommitténs och hennes arbete, och varför hon valde att hoppa på uppdraget.

Jag har varit engagerad i Sverige ganska länge och visste faktiskt inte vad Fifpro var under de första åren. Jag hade ingen aning, och då hade jag ändå suttit i styrelsen för den svenska spelarföreningen där jag var med och drog igenom ett av de första kollektivavtalen i världen. Det gjorde jag för att jag kände att vissa villkor inom idrotten inte är bra. Då måste jag börja jobba på en strukturell nivå, jag kan liksom inte med min prestation förändra det, vilket jag trodde länge. Jag måste istället jobba på den strukturella delen.

Hon berättar att hon tidigare fått erbjudande om jobbet - men att hon tackat nej och i stället framfört en rad krav för acceptera tjänsten.

- Jag fick en förfrågan något år tidigare från Fifpro, men kände då att ”nej, jag vet inte”. Den här gången bjöd de ner mig till huvudkontoret och vi satt där från ganska många olika delar av världen. Det första som möter mig när jag kommer in där är att jag ser en bild på styrelsen, som är elva män. De har funnits i nästan 50 år och aldrig jobbat med damer. Då får jag frågan om jag vill bli ordförande för det nystartade Women’s Committee. Då sa jag nej, eftersom jag undrade vad vi skulle göra på tre möten om året. Ingenting. Jag sa att jag kunde tänka mig det om jag skulle få ”detta, detta, detta och detta”, säger Jönsson i podcasten.

Vad var alla de grejerna du krävde?
- Det var allt från att få bli en del i styrelsen till att få resurser för att kunna arbeta. Bland annat skulle de ha "world eleven" på damsidan, vi måste ha ett direktmedlemskap, för runt om i världen är inte alla kvinnor tillåtna att bli medlemmar i sin lokala fackförening, de tillåter inte damer av olika anledningar. Så vi måste skapa en helt ny organisation där man kan bli medlem direkt i Fifpro. Ett aktivt spelarråd, kan man säga. Advisory Board kallar vi det, där man kan ha direktkontakt med spelare, för det är så komplext med damfotbollen att vi aldrig kommer komma åt kunskap. Pengar till att göra en survey, hur ser det ut? Det var rätt stora krav. Jag tänkte att det aldrig skulle gå.

Hon fortsätter:

- Men samtidigt hade jag kommit så långt, för tio år sedan hade jag tyckt att det var roligt att sitta i Women’s Committee och lära mig, att bara vara med. Återigen: den här nyfikenheten jag har. Men efter så lång tid kände jag att det inte är värt min tid om inget blir gjort. Men de kom tillbaka och sa ”vi vill inte bara att du är ordförande, vi vill också att du jobbar för oss. Vi vill att du implementerar det här som du har sagt som mål och idéer. Vi kommer anställa dig i sådana fall för att göra detta, och kommer också supporta dig med en budget”. Min misstänksamhet var att de hade varit i fotbollen länge, en helt oberoende organisation men ändå bara killar. Så jag gick med på tio månader under förutsättning att jag får styrelsen att gå med på equal membership, det vill säga att damerna skulle räknas på samma sätt som herrarna, och den här budgeten och så. Jag fick presentera det för styrelsen den 10 december 2014 och så tog vi ett beslut att köra. Sedan hade jag mina tio månader, och under den tiden måste jag säga att organisationen verkligen levde upp till vad de sa.

Vad tror du att de var ute efter? .
- Många som har jobbat inom Fifpro har varit inom den fackliga organisationen i 30-35-40 år. Där finns det ändå en viss likhet med vad vi har för förutsättningar i dag. Så jag tror att många känner igen sig känslomässigt i den situationen som damspelare har i dag och vet vad det innebär. Det tror jag var en stor del. En annan del tror jag också var att de tyckte att det var dags, och en liten del för att det var rätt. Ju längre tid vi har jobbat ihop, ju längre jag har varit där, desto mer har jag också känt hur engagemanget bara ökar, ökar och ökar därför att de känner igen sig ännu mer i hur det har varit. Generellt har de ändå ett rätt högt rättvisepatos. Man blir inte facklig, i de här situationerna i alla fall, utan att man själv har upplevt någonting, man brinner för det som individ någonstans. Oftast för de som har det lite sämre. Fifpro representerar egentligen alla spelare, från Messi, Ronaldo och Marta till de som har det rätt krasst dåligt. Vår tid går mycket mer till de som har det lite tufft. 

Vilket stöd har man av de stora spelarna? Står de bakom facket eller är de individualister?
- På kollektivnivå så står de bakom. Absolut. Sedan är det sällan de behöver personlig hjälp. De har oftast advokater, agenter och allt möjligt. Det är sällan de behöver de tjänsterna som vi genererar runt om i världen till de flesta. Men på kollektivnivå så behöver dem det verkligen. Tittar man på Bosman-domen till exempel så har det kanske gynnat de spelare som har varit bäst mest. 

Hur många damer spelar på heltid och lever på att spela fotboll i världen?
- Det är svårt att säga, vi vet inte riktigt. Det tror jag inte heller Uefa vet i Europa. Det är precis sådana här grejer vi måste ta reda på för att kunna arbeta. Vi har ett väldigt tydligt mål i att stabilisera arbetsmarknaden både för herr- och damspelare, att göra den så stabil som möjligt men också så bred som möjligt så att man kan leva på sin idrott så länge som möjligt och under bra villkor. Där ser damfotbollen mycket mer komplex ut än vad herrfotbollen gör, och man vet inte. Hur många har råd och på vilket sätt har man råd? Är det klubbar, förbund eller är det privata sponsorer eller någon förälder? Där kommer vi göra en undersökning nu som börjar den här veckan, och kommer pågå i två månader, där vi försöker nå ut till hela världen med samma frågeställning rörande arbetsvillkoren, hur det ser ut.

138 - Caroline Jönsson

Avsnitt 138 av Sveriges nyfiknaste fotbollspodd gästas av Caroline Jönsson. Målvakten var tongivande när Sverige tog VM-silver 2003 och under karriären blev hon Årets Målvakt två gånger, spelade flera OS och EM och tog en rad medaljer för både landslag och klubblag. I dag är Caroline Jönsson en tung aktör i den internationella fotbollen som representant i det internationella spelarfacket Fifpro som sedan 2015 även satsat på damfotboll och Jönsson har byggt upp verksamheten. I podden talar Jönsson om fotbollens positiva utveckling men också risken att vara för tacksam, att Uefa och Fifa måste göra mer, att skevheten i prispengar är bestickande, att det finns en besvikelse kring SvFF som kunde vara mycket mer framåt och engagemanget i Fair Pay och glädjen över att USA:s damstjärnor stämt det amerikanska förbundet när de nu drar in mer pengar än herrarna. Caroline Jönsson pekar på att förbund och organisationer måste våga investera i fotbollen för kvinnor, att det var ett självmål under EM i Sverige när det inte fanns damtröjor att köpa, att EM-arrangörerna i Holland är för fega som lagt finalen i en arena för 30 000 och att det är bra att storklubbar satsar på damlag men det är en risk med att hamna i skugga av herrlagen. Dessutom talar idrottspsykolog Jönsson om Pia Sundhages satsning på Mia Törnblom, att många spelare har psykiska problem och att hon visste exakt när hon skulle sluta i landslaget.

Publicerad 2017-02-21 kl 06:10
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons