Hon lade sina handskar på hyllan som 36-åring, men redan sex år tidigare slutade hon i landslaget. I Fotbollskanalens podcast Lundh berättar Caroline Jönsson varför.
- Det var ett otroligt medvetet beslut. Jag kom in på psykologprogrammet och visste att det skulle ta mig sex år att göra det. Jag hade också fått möjligheten att få åka och spela som proffs i USA och visste att det var svårt att kombinera med EM, och hade möjligheten att ha det som kallas för en elitpolicy på universitetet så att jag kunde fortsätta studera när jag var i USA, säger den tidigare målvakten.
-Jag fick höra föreläsningar på Skype och fick göra individuella uppgifter och tentor utomlands. Jag kände lite att jag hade uppnått mina drömmar. Jag var uttagen i världslaget, jag hade spelat EM, OS, VM, Champions League… Jag skulle kunna göra allt det igen och det hade varit en annan upplevelse och fantastiskt, men samtidigt ville jag också jobba med något i framtiden som jag kände att jag skulle kunna leva med i resten av livet och tycka vore intressant och kul. Jag kände inte för att göra det på tio år, vilket det kanske hade tagit om jag hade fortsatt i landslaget.
Totalt gjorde Jönsson 80 A-landskamper för Sverige. Beslutet att lämna landslaget var något hon funderade en del över i efterhand.
- Det var något jag fick ifrågasätta många gånger. Jag spelade med Umeå IK sedan, så jag fortsatte ju spela, och fick egentligen ifrågasätta det flera gånger under min karriär. ”Har jag valt rätt?” I Umeå hade vi ett ungt lag med inga pengar i klubben. Det var en ny, ung tränare, där vi kunde jobba på ett helt nytt sätt med våra unga individer. Det var jättehäftigt ur ett psykologiskt perspektiv att jobba med den unga truppen och själv ha släppt mycket av mina ambitioner, som alltid innan var "bättre, bättre, bättre…" Nu blev det ett fokus på hur jag skulle kunna göra andra bättre så snabbt som möjligt, vilket också var en utmaning och roligt. Men det är klart att åren i landslaget, att få möta de bästa i världen, är otroligt häftigt. Att sedan få resa runt i världen och få tillgång till saker… Åker vi till Cypern får vi träffa den svenska FN-truppen där, till exempel. Det är mycket sådana grejer som jag uppskattade som man aldrig hade fått göra som civil turist men med ett landslag, att uppleva saker man aldrig hade fått uppleva annars, förutom fotbollen. Så det har gett mig väldigt mycket, tycker jag, att få resa så. Så det var inget lätt beslut.