Jordan Larsson föddes med fotbollen med pappa Henrik som stor stjärna i främst Celtic, men senare även Barcelona och Manchester United. Bland annat fick den unge Jordan träffa och spela med stjärnor som Ronaldinho och Leo Messi.
- När man var yngre var det klart att man såg upp till alla de spelarna och tyckte att det var häftigt. Men man fattade det inte riktigt, för när man var yngre tänkte man bara att ens pappa spelar fotboll och hatt det var det som han gjorde. På något sätt var det normalt, säger Jordan Larsson i podcasten Lundh.
- Men nu när jag har blivit äldre och fattar mer om världen och livet så fattar jag hur sjuka grejer jag har fått vara med om. Det är något som jag uppskattar enormt i dag. Det är många saker som jag har fått vara med om som andra människor aldrig får vara med om. Det är någonting som jag uppskattar enormt i dag.
Hur mycket minns du av hans karriär?
- Jag minns det mesta. Från tiden i Celtic, chippen han gjorde mot Rangers och vi var faktiskt på plats mot Porto när de förlorade finalen (Uefa-cupen). Jag kommer ihåg att jag grät under den matchen för att det var så emotionellt.
- Även Champions League-finalen 2006 var jag på plats. Det var fantastiskt kul att få se honom komma in och hjälpa laget att vinna. Det är nog det finaste minnet jag har.
2002 slutade Henrik Larsson i det svenska landslaget. Anfallaren sa då att hans barn alltid grät när han åkte iväg. När Larsson sedan återvände till landslaget var det efter att sonen Jordan övertygat honom.
- Ja, jag har faktiskt något svagt minne av att vi satt i soffan i Glasgow. Jag sa till pappa att han borde börja spela i landslaget igen. Han svarade att det var vi som ville att han skulle komma hem. Jag sa: ”Ja, men jag har ångrat mig. Jag saknar att se dig i landslaget på tv. Sedan kan du ju inte göra det igen”. Då bestämde han sig för att komma tillbaka.
Hur var det att följa ett antal mästerskap på plats?
- Det var otroligt häftigt. För de som inte har varit på ett mästerskap så är det en fantastiskt bra stämning. Det är en massa folk från olika länder och kulturer som samlas på en plats och bevittnar fotbollen. Det är otroligt kul att se hur fotbollen kan förena så många olika människor från olika kulturer och länder.
Med tanke på det arv som du har, fanns det någon tid där du kände att du inte ville spela fotboll?
- Nej. Jag har alltid älskat fotboll. Jag hade med mig en boll vart jag än gick, om vi skulle ut och äta eller om jag skulle träffa en kompis. Framför allt om vi skulle på pappas matcher. Exempelvis när han spelade i Celtic fick jag och några andra söner gå in och spela fotboll på den stora arenan. Jag kommer ihåg hur vi var fyra-fem stycken som var fem år gamla och sprang på elvamannaplanen. Jag var ofta snabbast, så jag sprang ifrån de andra och gjorde dem skittrötta. Jag var också skittrött, så när jag precis gjort mål orkade jag inte springa tillbaka. Då tog de bollen och sprang över på andra sidan, sedan var det min tur. Det var väldigt kul.