David Mikhail är inte bara jurist på Nordia Law med inriktning på fotboll, han står även i Täbys mål i division 1 norra. Och ännu har han inte skrinlagt tankarna på att nå långt som spelare.
- Jag drömmer såklart, som alla andra, som spelar fotboll om att bli så bra som möjligt och spela så högt upp som möjligt. Jag ser inte varför man inte kan ha de här två världarna i symbios, att båda världarna hjälper varandra, säger David Mikhail i podcasten Lundh.
Upplever du att det du jobbar med, fotboll och juridik, att det är ett växande område?
- Absolut. Man brukar väl säga att det alltid finns behov av jurister där pengarna finns och man kan väl lugnt konstatera att det ökar i Sverige. Internationellt är det här en otroligt utvecklad bransch, i England har nästan varenda klubb en inhouse-juristavdelning. Att klubbarna inte har kommit så långt i Sverige är förståeligt, men den branschen växer absolut. Det kommer in mer pengar i svensk fotboll och då kommer det behövas fler jurister.
Just att du fortfarande har en ambition med din fotboll, har du en agent?
- Jag har faktiskt ingen agent. Jag har faktiskt aldrig haft någon agent. Jag har klarat mig själv, kanske för att jag oftast har haft bra koll.
I grunden är David Mikhail positiv till att Fifa infört ett nytt regelverk kring agenter med licensiering. Just licensen tog Fifa bort 2015.
- Jag tycker att det kommer från en bra plats. Jag förstår varför man inför reglerna, men det är problematiskt att man har infört det efter åtta år av anarki. Det är också problematiskt med hur man har utformat det konkret. Men jag förstår behovet och jag förstår varför man har infört det, men det är en hel del som gör att det här regelverket blir svårt.
Utifrån sett kan jag uppleva att det nästintill är ett omöjligt uppdrag, att man ska ha något som funkar globalt, om vi bara tar EU, där man kan ifrågasätta vissa regelverk. Hindrar detta den inre marknaden med fri rörelse? Det måste vara väldigt svårt för Fifa att införa ett regelverk som kan funka i hela världen?
- Det är knäckfrågan i Tyskland just nu. Som du sa, i Tyskland har man skickat vidare ärendet till EU-domstolen och det är det som är knäckfrågan: finns det konkurrensbegränsningar i att inför ett sådant regelverk? Fem procent för en agent i en tysk eller spansk affär är oändligt mycket mer pengar än vad man får som en normal superettan-agent. Det är helt olika arenor som man spelar på och det kommer gör att på mindre marknader, inte bara i Europa, men i resten av världen, där kommer agenterna att slås ut.
Tror du att de kommer slås ut?
- Om man tänker att praxis tidigare har varit 10 procent på en affär och plötsligt halveras det man kan få, då är det ganska rimligt att fler agenter kommer slås ut, man har inte råd att leva.
- Det som har väckt mest ramaskri är just arvodestaken, att man får tjäna max 5 procent av ersättningen en spelare får, upp till 200 000 dollar och 3 procent på det som överstiger. Det andra är vilka man får representera och inte. Förut var det ganska fritt, nu är det så att man bara får representera en part, med undantaget för köpande klubb och spelare samtidigt. Sen är det något som inte berör den svenska marknaden särskilt mycket, men man har skiftat… tidigare har praxis varit att det är klubben som betalar agentarvodet till agenten, trots att det är spelaren och agenten som har ett avtal så är det klubben som betalar å spelarens vägnar. Nu har man infört att om man tjänar mer än 200 000 dollar per år som spelare, då är det spelaren själv som ska betala sin agent.
Utifrån sätt kan man uppleva att Fifa gör det här för spelarna, just att man begränsar hur mycket som betalas och så vill man reglera marknaden. Hur ser du på det? Är det så att man tar ansvar för spelarna?
- Det är en väldigt bra fråga. Generellt tycker jag att spelarna har glömts bort lite i det här, även om man säger att man vill skydda spelarna. Det är en hel del i det här regelverket som jag tycker exploaterar spelarna, snarare än tvärtom.
Vad är det?
- Exempelvis tycker jag att det här när man får approchera en ung spelare och i vissa länder där det faktiskt är så att man kan identifiera tidiga talanger och det finns väldigt mycket pengar, typ England, där får man nu approchera en spelare när han är 16 och ett halvt. 16 och ett halvt. Man har kunnat se en vass spelare redan när han är 13-14, då har klubbarna kunnat förhandla med spelaren och berätta att vi har ett bra avtal för dig när dagen väl är kommer, när du är 17 och skriver på. Då har man på något sätt förhandlat, men ändå inte förhandlat och sen har inte spelaren någon form av representation och så kommer en agent in i bilden när spelaren är 16 och ett halvt och har egentligen inte så mycket spelrum att jobba med i och med att spelaren har varit utlämnad till följd av regelverket.
Hur skulle man lösa det bättre, att en agent får ta kontakt med en spelare redan när de är 13?
- Nej, utan mer att det finns en och samma ålder. Jag tänker att i Sverige får en agent approchera en spelare när han är 14 och ett halvt, i England är det 16 och ett halvt. Varför ska det vara så? Man behöver väl samma skydd oavsett var man befinner sig i världen.
Vilken ålder tycker du hade varit lämplig?
- Jag tycker väl ändå att en ålder där man kan skriva på ett professionellt avtal är en rimlig ålder och jag tycker att en ålder där man, som tidigast, kan spela seniorfotboll och det brukar väl vara, om man är en exceptionell talang så är det när man är 15, så jag tycker att 15 är en rimlig ålder. Jag tycker att 16 och ett halvt år är för sent.
Om man är en talang, vad är ditt råd då? Om man är uppvaktad av intresserade agenter.
- Mitt råd då är först och främst att titta på hur de approcherar dig. Är man under 18 år gammal och den här agenten approcherar spelaren via Instagram eller vad det nu kan vara, då är det en första varningsklocka. Reglerna säger ganska tydligt att en första approchering av en ung spelare ska ske via föräldrarna först och om det inte görs är det en varningsklocka redan där, att första kontakten görs felaktigt. Sen är mitt råd att man verkligen ska tänka efter om det behövs i början. I många fall när man är ung så är det väl… då är ju planen att man bara ska må bra i sin klubb, man ska utvecklas över tid och man behöver inte röra på sig så ofta när man är ung. Så min tanke är väl: behövs en agent? I så fall, varför? Och om man identifierar ett behov, då kan man försöka hitta en agent som följer ens behov.