När Kim Källström sommaren 2012 lämnade Lyon efter sex säsonger så var valet av Spartak Moskva som nästa klubbadress något överraskande. Det var heller inget som mittfältaren själv hade räknat med, berättar han i podcasten Lundh. Pengarna var en faktor som spelade in, men långt ifrån bara det.
- Men det som ändå fick mig att göra valet var det sportsliga. Det var Champions League, Unai Emery var tränare och jag hade hört mycket gott om honom och kände att det här är grejen. Sedan lämnade han ganska snabbt och det blev lite halvkaos i klubben under de år jag var där, men det är svårt att veta innan. Sedan har jag alltid varit fascinerad av Ryssland, jag tycker att det är ett fascinerande land. Så att bo i Moskva ett par år var en väldigt positiv upplevelse, minus trafik och lite sådant. Så jag är jätteglad över att jag gjorde det valet, jag hade det väldigt roligt i Ryssland och det var bra fotboll, säger Källström.
Just att man hamnar lite som en handelsvara och att klubben sedan vill bli av med en, hur är det? Känner man inte att de borde visa en lojalitet?
- Samtidigt får man inse att det är en del av businessen. Man får spela spelet på något sätt.
Även om man kan säga det går man inte hem och känner…
- Det är klart att man blir påverkad. Det är vårt arbete, vårt levebröd och det vi tycker är absolut roligast. Det finns ju inget värre än att sitta på bänken efter att ha tränat hela veckan, att sitta där och titta på. Det är klart att det gör ont i en. Det gäller att hantera motgångar hela tiden. Vissa spelare har aldrig upplevt det, och vissa spelare upplever det under hela sin karriär. Jag har upplevt det under vissa perioder. Men det är klart att det sätter sig på humöret. Men samtidigt får man hitta energi i andra delar av ens liv och försöka använda det till något positivt.
Kim Källström har under sin karriär, utöver Sverige, spelat i Frankrike, England, Ryssland och Schweiz. Bråk omkring planen har varit väldigt sällsynt, men förekom under tiden i Spartak Moskva.
- Det är ovanligt. Jag var med om det en gång i Ryssland, men då var det på en annan nivå. Det går inte att beskriva. Du får göra en egen podcast om den matchen tror jag. Det var en bortamatch, men då blev det bråk mellan supportrar och polisen. Då kom militären, och ja, jag tror vi får släppa det. Det var stort i alla fall.
Var du rädd?
- Domaren kom och hämtade mig och sa att ”du måste gå in i omklädningsrummet. Jag stod och sa bara ”det är fotboll”, men det var liksom totalt slagsmål. Jag tror att vi var inne i omklädningsrummet i en timme och 45 minuter innan vi kunde spela klart matchen. Så det är klart att det händer på andra platser i fotbollsvärlden också, men det känns som att det händer alldeles för ofta i Sverige, och du undrar man: vad görs? Men jag utgår från att det finns många positiva krafter som jobbar. Jag blir också ledsen för alla supportrar som de facto går på matchen och stöttar sitt lag med halsduk och sånger och går hem och är deppiga för att de förlorat och så, men håller det på en rimlig nivå. Jag blir ledsen för deras skull också, för de blir också nerdragna i skiten på något sätt av att väldigt få människor smutsar ner supporterkulturen och deras eget klubbmärke. Jag tycker att de goda supportrarna alltid hamnar i skymundan.