I sin bok framställer Alhassan "Crespo" Kamara flytten till Sverige som en stor kulturkrock för afrikanska spelare. I podcasten Lundh berättar Häcken-anfallaren att klubbarna inte riktigt tar hand om sina nya spelare, utan att de blir lämnade helt på egen hand, utan någon som helst vägledning i det nya livet.
- Absolut, det är så. När jag kom till AIK visste jag inte hur saker och ting fungerade i en så stor stad. När jag fick en räkning skickade jag bara tillbaka den. Jag visste inte vad jag skulle göra, för jag pratade inte svenska. Jag gick bara till träningen och tillbaka hem, sedan satt jag bara där. Jag hade fyra-fem abonnemang, jag gick bara till Solna Centrum och hämtade en Iphone och en laptop, och när räkningarna kom skickade jag dem tillbaka. Jag förstod ingenting när jag kom hit första gången. Men har du någon som kan styra dig i rätt väg utanför fotbollen underlättar det, man måste vara smart och göra rätt saker utanför fotbollen.
Vem är det som har ansvaret, tycker du? Är det du? Är det rådgivaren? Är det klubben? Vem ska se till att det blir mindre kulturkrockar?
- För mig är det i första hand klubben som har ansvaret. Det är inte bara att ta hit spelare och förvänta sig att alla ska prestera. Vi afrikanska spelare presterar genom känsla. Vi presterar när vi är glada och tycker att allt går bra utanför fotbollen. Det var samma sak för Alhaji Kamara, som även han lyckades här i Sverige. Men när det inte går så bra utanför fotbollen blir det väldigt, väldigt stressigt. Det är klubben som har ansvaret för det.
Kamara fortsätter prata om att många afrikanska spelare köper en massa grejer och sedan inte vet hur man betalar. Han förklarar att många spelare har hamnat hos kronofogden, just på grund av att de inte vet hur de ska göra.
- Det är så. När jag kom till Stockholm första gången tog jag över Teteh Banguras lägenhet, och det fanns det en massa, massa räkningar. (Skratt) Jag tror inte att han visste att det fanns räkningar där. Vad ska han göra? Han vet inte hur man ska göra. Han kunde inte ens prata svenska, han kunde inte betala räkningarna själv.
Hur viktigt skulle du säga att det är att lära sig svenska?
- Det är väldigt, väldigt viktigt. Man måste ha kommunikation, speciellt de små tekniska grejerna, att prata med barn och ungdomar. När du läser svenska kommer du automatiskt in i kulturen. Du kan arbeta, lyssna och vara med på allt.
Hur upplever du att du har blivit mottagen i omklädningsrummet i de olika klubbarna som du har varit i?
- När jag var i AIK eller någon annan av de tidiga klubbarna pratade de ofta om mig på svenska, men nu när jag kan svenska kan man inte prata skit om mig på svenska, jag förstår exakt vad de säger.
Upplevde du att de pratade skit om dig utan att du förstod det?
- Ja, självklart. Om jag hade chansen att prata skit om någon som inte pratar det språk jag pratar så kan jag så klart göra det. Men jag vet att det hände många gånger.
Upplever du ändå att omklädningsrummen har varit välkomnande, eller har det varit tuff konkurrens så att de inte har välkomnat dig?
- När man har språket kommer man in direkt. Alla vill prata med dig om du pratar svenska. Ibland när man inte pratar svenska vet man inte vad man ska prata om. Alla kan prata engelska, men alla vill inte ta det steget.
Om du fick leva om ditt liv och hade chansen att komma till Europa igen, du hade inte tvekat om att ta den chansen en gång till?
- Jag gör alltid rätt. Skulle jag få göra om allt skulle jag gjort allt exakt likadant. Jag har träffat Pernilla och har fått gå igenom allt jag har fått tills nu.