Redan 2003 debuterade Per Karlsson för AIK i allsvenskan. När det väntar allsvensk premiär mot Degerfors är det 17:e seriepremiären för Karlsson i just AIK, även om han är skadad och får avstå första matchen.
Man vill egentligen bara brista ut i gråt. Men jag måste hålla huvudet högt och stötta. Det är inte alltid lätt att stötta när man är skadad, jag är imponerad av de som är positiva och hjälper laget. Jag arbetar för att verkligen kunna vara den glada personen som ger konstruktiv hjälp till mina lagkamrater, men jag hoppas att jag är på väg dit, säger Per Karlsson i podcasten Lundh.
Det är åtta omgångar före EM. Hur många omgångar ska det gå innan du kan vara med och konkurrera?
- När skadan kom var jag rädd över att missa hela våren. Men som tur var var prognosen bättre än så. Jag räknar med att missa de två första, sedan får vi se. Jag har inte fått någon tidslinje av teamet, men jag vet att vi jobbar för att gå in i delvis kollektiv träning nästa vecka. Då är det inte så långt bort.
Under åren i AIK har Per Karlsson varit med och firat SM-guld både 2009 och 2018 men även upplevt stormar och sparkade tränare när det gått sämre. Senast var 2020 då Rikard Norling fick sparken och Bartosz Grzelak ersatte honom mindre än två år efter SM-guldet.
- Bryter man ner det i de två säsonger som varit efter, så fortsatte vi 2019 egentligen att göra samma sak som 2018. Vi kanske körde fast, helt enkelt. Det är min egen analys av det, att vi blev lite lättlästa. Har man inte då finessen eller medgången som gör att man sätter bollen när det står 0-0 eller så… Men sedan kom vi fyra på väldigt många poäng ändå. Hur man än vänder och vrider på det var det ingen katastrof för mig.
Men visst, vi har alla högre förväntningar. Där körde vi fast. Det var någonstans därför vi gjorde som vi gjorde året efter. Vi bytte spelsystem, helt enkelt. Sedan föll inte det väl ut. Någonstans står vi i en omstart, eller egentligen förra sommaren med Bartosz, som får ta det till 100 procent in i den här säsongen. Vi körde fast, sedan körde vi fel. Nu startar vi om med en fresh start.
Hur ser du på experimentet under Rikard Norling, att ni skulle spela lite annorlunda
- Jag tyckte att det var roligt. När man har varit så många år i samma klubb behöver man nytändningar längs vägen. Det här blev en sådan för mig, jag tyckte att det var lite kul att lära sig något nytt. Det kanske spårade ur lite till slut, jag hade nog inte dragit det lika långt själv. Men jag tycker om grundtanken att spela ett markeringsorienterat försvarsspel. Det var roligt. Det var bra för det fysiska, det gjorde mig vältränad, det fick mig att tänka i nya banor och bli duktig på att försvara spelare och yta samtidigt. Med tiden lärde man sig hur man ska ta sin gubbe men ändå hjälpa sin kamrat. Resultatet i sig säger att vi som lag inte lyckades med det, hur roligt jag själv än tyckte att det var. Någonstans var det ändå rätt beslut att det blev som det blev. Ska man göra ett sådant projekt måste man köra det hela vägen in i kaklet. Så får man ta resultaten, oavsett vad det blir. Det var en lärorik period, det var ganska roligt.
Du har varit med om många tränare som fått gå, senast var det Rikard Norling och innan det Andreas Alm. Hur tidigt börjar man fatta det som spelare, att han är på lånad tid?
- I AIK blir det så tydligt. Man märker det ett par veckor innan. Med Alm var det till och med redan annonserat, typ, innan han höll sista träningen. Man märker när det börjar gå åt fel håll. Med Rikard, det här vet man inte så mycket om, men det kändes som att det blev ett litet maktspel, om det skulle vara på hans sätt eller någon annans.
Annans – Björn Wesström?
- Klubbens sätt kanske. Det här säger jag utan att egentligen ha det på det torra, men jag gissar att det är så.
Du lär ha bättre insyn än många.
- (Skratt) Jag vet inte riktigt vad man kan säga och inte. Det fanns under tiden en diskussion om vårt spelsystem.
Hur aktiva var ni från spelarrådet att lägga om kursen?
- Där har man nog inget att säga till om. De besluten tas uppifrån. Vi är blott spelare ibland. Det fanns saker i det här spelsystemet som jag skulle vilja förändra, det var småförändringar som jag tror hade lyckats bra. Men jag tror att det var lite allt-eller-inget-tänk från herr Norling. Jag vet inte om han framstår dåligt eller bra här, men det är den mest kunniga och duktiga tränaren jag har haft under de här åren. Det vill jag nämna också.
Hur är det att ha en stark relation till sin chef, tränaren? Det är ändå lite traumatiskt att bli av med sitt jobb?
- Så är det. Men vi hade nog ingen särskild relation så, det var en ganska vanlig tränar-spelare-relation. Jag blev avhyvlad några gånger också, såsom många andra. Men rent kunskapsmässigt, att kunna få fram det på en plan så var han bra, det måste man ge honom. Men bryter man ner det är det någonstans någon som blir av med jobbet. Det är traumatiskt.
Är det så för er, eller är man så van vid det att spelare kommer och går?
- Tyvärr har det blivit så, att sådan är fotbollen.
Men så har det väl alltid varit?
- Ja. Ibland vet man om… Vi behöver inte använda det här exemplet, men när tränaren får gå är det inte alltid tränarens fel. Men det ingår i hans uppgift att han tar ansvar för resultatet. Det är ju så, oavsett om det är hans fel eller inte.