Hammarby drar ofta fulla läktare till sina hemmamatcher. De har lyckats med att locka folk från alla möjliga håll och kanter. Bland annat delar de ut gratisbiljetter som delas ut till föreningar och skolor på totalt fem procent av den totala publikkapaciteten.
- Vi har haft ett projekt sedan vi flyttade in på Tele2 där vi samarbetar framför allt med skolor men också med fotbollsföreningar i södra Stockholm som vi kallar för Linjeprojektet, där vi har kontaktpersoner i varje skola och förening. Vi åker ut på skolbesök, föreläser och så vidare. Sedan bjuder vi in till två matcher per år. Så i snitt kanske 1500 biljetter per match är fribiljetter. Men det är inte så att vi bara ställer oss i ett köpcentrum och bara delar ut dem. Det här är till barn och unga i södra Stockholm. De känner redan till oss. Vi har över 3000 ungdomsspelare, varav många av dem går på de här skolorna och på en del av skolorna är det enormt mycket Hammarbyare, och vi följer upp det hela och gör andra aktiviteter. Man kan på ett sätt säga att det är gratisbiljetter, men det är en del av vår långsiktiga publikrekrytering. Eftersom vi har hållit på med det här ett par år kan vi också se att det börjar ge resultat. Förut var det alltid klacksektionen som sålde slut först. Nu är det familjeläktaren som säljer slut först, både när det kommer till säsongskort och på matchdag. Vi tror att vi är i topp i Europa när det gäller barn och unga på våra matcher. Man kan snäsa åt det och säga att det är gratisbiljetter, eller så kan man se att det här är en del av vårt arbete för att vi ska ha fullsatt varje match.
Det talas om att ni ska utöka ståplats. Hur går det med det?
- Vi kommer ha en klacksektion till under 2018. Nu blir det hela norra kortsidan, både nedre och övre.
Vad betyder det för vad ni kan ta in när det är utsålt?
- Det är ungefär samma. Det blir lite högre kapacitet, men samtidigt måste vi spärra av lite grann kring den övre klacksektionen. Det blir fortfarande mellan 30 och 32 000.
Om ni tittar framåt, har ni någon bild kring att ni skulle behöva utöka Tele2 på något sätt, att det inte räcker till om det skulle börja gå riktigt bra för er?
- Det är klart att vi har lite sådana funderingar. Men samtidigt vet vi hur arenan är byggd. Ett tredje etage – det går inte. Det är omöjligt. Det är svårare än att flytta södra Stockholms befolkning till mars. Det kan vi nog glömma. Men samtidigt är det klart att det går att göra omställningar och öka på kapaciteten lite grann. Men jag tror att om man är realist, att ha en kapacitet på 32-33 000, har vi slutsålt varje match så har vi gjort det rätt bra.
Just att ni bygger ett klubbhus och en anläggning på Årsta, vad kommer det att betyda för föreningen?
- Jag tror att det kommer betyda jättemycket just i den här kulturfrågan, att få ihop hela klubben och föreningen och att det blir en större tydlighet för den sportsliga organisationen att det är det här som är Hammarby och hur man jobbar här. Precis som det ser ut i många andra större klubbar.
Kring den anläggningen, vilka klubbar har ni inspirerats av? Har det varit utomlands eller i Sverige?
- I Sverige. Framför allt har vi träffat Häcken. Alla säger ju att Häcken har det bästa klubbhuset. Vi har varit nere där ett par omgångar och har gått igenom allting, men även tankat av dem på vad de skulle gjort annorlunda om de hade byggt huset nu. De byggde till huset under 2017, så det var en sak som vi fick från dem: bygg inte för lite.
Hur generösa är andra klubbar? Det är ju ändå att man bjuder konkurrenter på information?
- Jag skulle säga att vi har en situation i svensk fotboll som är väldigt öppen och transparent och generös när det gäller sådana här frågeställningar. Sedan är det klart att det finns detaljer i verksamheten. Vi kan berätta om vårt publikrekryteringsarbete, och då berättar vi vad vi har gjort. Det är liksom historia, det behöver man inte heller vara något geni för att fatta. Men kring det som vi kommer göra framåt, där är vi inte lika öppna.
Vad är det som ni gör framåt?
- Det handlar i grund och botten om att vara långsiktig i publikrekryteringen mot barn och ungdomar. Södra Stockholm växer ju enormt fort med jättemycket människor. Det är redan ett upptagningsområde med en miljon människor, där vi har en väldigt stark position. Det är en ganska bra situation för oss att vara ute och visa upp oss med och söka upp barn och ungdomar. Sedan växer vår ungdomsverksamhet hela tiden också.
Hur upplever du att ni som allsvensk klubb står er i dag när unga kan se Real Madrid eller Manchester United väldigt enkelt?
- Det är en annan sak när man väl är på plats på arenan. Det är därför som det här skolprojektet är så bra, för när vi får barn och ungdomar till matcherna och till arenan och de hör ljudnivån och ser det hela… Högstadieungdomarna får man hålla lite koll på, för de sätter ju gärna iväg i pausen mot klacksektionerna. Att se Arsenal på tv är en sak, att se Hammarby på Tele2 är en helt annan sak.
Du har pratat om projektet mot fylla. Men hur ställer du dig till bengaler?
- Det där är en jäkligt komplicerad fråga. Tar man klubbperspektivet är det för det första olagligt. För det andra blir folk faktiskt skadade. De som bränner bengaler vill inte prata så mycket om det, men det blir småskador hela tiden. Från och till blir det större skador. Vi har varit lite besparade från just bengalincidenter de senaste åren, men å andra sidan har vi haft jäkligt allvarliga skador av bangers där folk har blivit av med hörseln på ena örat permanent för resten av livet. Det kan också vara folk som går runt och har allvarlig tinnitus för resten av livet. Ofta är det personal som blir utsatta för det här, och det är inte okej någonstans. Sedan ska man komma ihåg att för de som bränner bengalerna så är det en positiv yttring i deras supporterskap. Slår man sönder en toalett – inte ens den som gör det kan argumentera för att det är positivt. Men de här supportrarna uppfattar verkligen det som att det här är en positiv del i deras supporterskap. Det får man någonstans ha lite respekt för. Jag kan på något sätt känna att det är lite gjort. Vi har sett bengaltifona och så, och framför allt som det var 2015 när det var så otroligt mycket bengaler och det blev uppskjutna matcher. Då blev man bara trött på det. När andra halvlek drog igång efter att de hade eldat i pausen – inte ens jag brydde mig om matchen längre. Vi får se. Men det är ingen lätt fråga. Den är väldigt svår att komma åt, både för oss och polisen med maskeringar.
Precis, för just det är också ett problem, med maskeringarna. Polis går inte upp och plockar folk som är maskerade. Hur upplever du att ert samarbete är med polisen och supportergrupperingarna?
- Jag skulle säga att det är bra och komplicerat. Sedan är det väldigt mycket folk inblandade, både från polisen och från supportrarna. De tycker inte samma sak.
Alla supportrar tycker inte samma och alla poliser tycker inte samma?
- Nej. Det är ganska svåra förutsättningar för allihop, men under de förutsättningarna tycker jag att alla gör ett bra jobb och försöker ta ansvar. De som vill att vi ska skicka upp ordningsvakter… Vi hade en sådan situation mot Norrköping hemma 2016 där Norrköping-supportrarna när vi hade hemmamatch tände kanske tio bengaler. Sedan var det lite barn och familjer runtomkring, uppfattade några ordningsvakter, och tog beslutet att gå upp och se till att de skulle släcka dem. Då blev det lite tjafs. Då kom en kille som ville någonting, oklart vad, och något hände, som ingen verkar veta vad och det går inte att se på filmerna heller, och helt plötsligt har han fått en huvudskada. Då är det en liten bengalbränning, de är inte jättemånga, med all respekt för Norrköpings supportrar så var det inte Hammarby-Djurgården/AIK. Att skicka upp polis eller ordningsvakter på våra ståplatsläktare på grund av bengaler – vem som helst fattar att det inte går. Det är ett väldigt dåligt beslut att göra, och det gör inte polis heller. Det är en svår situation. Den är inte lättlöst.
Även folk i Hammarby har blivit utsatta för hot och liknande. Hur upplever du den situationen, har ni den bättre under kontroll?
- Under mina sex år här har det egentligen aldrig förekommit något allvarligt hot från supporterhåll. Däremot finns det andra krafter i samhället på den mer politiska sidan där det kan dyka upp folk…
Hur menar du då?
- Vi har ett projekt i samarbete med UN Women som heter ”He for she”. När vi lanserade det för två år sedan togs det emot väldigt bra av de allra flesta, både i och utanför klubben, men där fanns det individer och grupperingar, framför allt utanför klubben, som tyckte att det var fruktansvärt att vi gjorde det. En del av dem uttryckte sig ganska hotfullt.
Som alltså inte var Hammarbyare men gick på Hammarby ändå?
- Ja. För att vi som stor, populär fotbollsklubb gjorde oss till språkrör för kvinnors rättigheter.
De upplever det som att ni tar ett politiskt ställningstagande?
- Ja.
Går ni i pride?
- Nej. Det gör vi inte.
För att?
- Det där är en jättebra fråga. De grejerna som vi gör på den sidan kommer oftast i dialog med våra supportrar. Det önskemålet har varken kommit från våra supportrar eller supporterföreningar. Men vi har ju haft diskussioner internt kring det hela. Jag ska inte säga att vi kommer att göra det, men det är absolut ingen omöjlighet att vi gör det heller. Ur ett personligt perspektiv kan jag tycka att det där är lite minerad mark, inte bara i form av att det finns vissa som skulle ha åsikter om det, för det kommer det finnas, men också på andra sidan. Hur tas det emot som fotbollsklubb och vad blir nästa steg in i det hela. Har vi gett oss in i att vara med i en pridefestival – vad blir kraven sedan? Det är ingen anledning till att inte göra det, men i en sådan här klubb får man inte heller vara naiv och tänka att man gör en bra grej och tro att folk är nöjda med det. Då ställs det frågor kring varför man inte gör en mängd andra saker, och så har man helt plötsligt tappat kontrollen över det hela. Det är också intressant och utmanande.