Brommapojkarnas sportchef Peter Kisfaludy är engagerad i ungdomsfotboll och har skrivit en bok om ämnet. Han berättar nu, i podcasten "Lundh", att han bland annat vill att svensk ungdomsfotboll tar efter europeisk ungdomsfotboll på flera punkter framöver.
Kisfaludy anser bland annat att det borde vara okej att "bussa" ungdomar till träningar, då en del ungdomar kanske har en bit från sin bostad till klubbens anläggning.
- Det här är typiskt svenskt. Ute i Europa har de minibussar. Jag var 1990 nere med Gunnar Gren, "Il Professore", i Brescia hos en klubb som hette US Voluntas. Vi mötte dem i Gothia cup, och jag fick ett stipendium från BP på 10 000 för att åka ner för 30 år sedan. Redan där hade de minibussar som sex pensionärer körde varje eftermiddag för att hämta upp spelarna. Sex mils avstånd var det, så de åkte i olika väderstreck, säger sportchefen i podcasten "Lundh" och fortsätter:
- De fick med sig en låda från köket på träningsarenan med frallor och yoghurt eller banan som de fick när de kom. Klubben ansvarade för att ta dit spelarna, men föräldrarna ansvarade för att komma och hämta dem efter. Ute i Europa är det vanligt, men i Sverige är det helt förbjudet. Skulle vi börja med det skulle det bli jättedebatt.
BP har dock redan i dag ungdomar från flera olika delar i Stockholm.
- Den stora saken här är att vi i BP har 4000 spelare, 3000 killar och 1000 tjejer. Vi ger alla möjligheten att spela fotboll, oavsett nivå. Från sex års ålder till 19 års ålder, det spelar ingen roll hur bra eller dålig du är, du får spela fotboll för att det är kul. Det tror jag är den bästa grejen med den klubb jag jobbar i, säger han och fortsätter:
- Men tittar du på akademilagen så kan en komma från Lidingö, en från Skärholmen, två från Tensta/Rinkeby, en från Hässelby, två från Vällingby, en från Ålsten, en från Äppelviken, en från Nacka, en från Djursholm – ändå får vi ihop den här mixen, vilket är otroligt nyttigt för de här för att integrera sig med varandra. De sitter där i omklädningsrummet och lär sig att älska varandra i det här laget, det är jätteviktigt för hela Sverige, tror jag. Vissa av de här skulle aldrig komma i kontakt med de här människorna annars.
Du går hårt åt att man använder sig av ordet ”akademi”, att det är lätt att bara klistra på det. Är det verkligen så? För det betygsätts ju från Svensk elitfotboll?
- Ja, de är ju jätteduktiga på det. Men det finns småklubbar som sätter ordet ”akademi” framför, och vad betyder det? För mig är det en certifiering av sin verksamhet med en kvalitetssäkring. Jag tror att många klubbar skulle falla om de gjorde den kollen på småklubbarna, säger Kisfaludy.
Han fortsätter:
- Det handlar om att kunna träna ordentligt tolv månader om året, även under vinterhalvåret. Det gäller att ha välutbildade och erfarna tränare, du måste ha ett medicinskt team om det finns skador, du måste ha bra motstånd att spela mot, du ska kunna åka ut och spela mot de bästa - det finns massor av saker att väva in i det här så att man får en kvalitetssäkring i verksamheten, som jag ser det. Där är det många som sätter ordet ”akademi” framför, sedan blir det mest synd om spelarna.
BP tar ut 6,2 yrkesspelare per årgång, skriver du i din bok. Hur ser du på det resultatet?
- Det är fantastiskt. Jag tycker att det är enormt. Jag tror att vi ute i Europa och i superettan och allsvenskan har 78 eller 82 spelare. Vilket är fantastiskt. Det är enormt.
Ofta nämns BP som ett hemskt exempel, jagar vinnare och att det är toppade lag i Gothia cup, att det blir en nidbild. Men det finns en annan bild. Varför får ni inte fram den bilden?
- Jag tror att BP är väldigt rädda, nu pratar vi återigen om klubben jag jobbar i… Det är min bok, men inte BP:s. Jag tror att man är lite rädd för att stå där och tala om hur duktig man är. Det är lite svenskt kanske, att inte våga sticka ut och säga att man är väldigt bra på det man gör, för det är vi ju.
Läser man boken blir det lite en valfrihet, talar man politik så drar du jämförelsen att man kan välja skolor, i princip allt, men att det blir känsligt i fotbollen där det saknas en valfrihet. Vill jag ha spets ska jag kunna sätta min son eller dotter i BP.
- Det är inte bara vi som har en akademi från åtta års ålder, det har andra också. Men det är som jag skriver, vad jag än vill göra finns det valfrihet, vill jag ha en skola kan jag åka runt halva Stockholm och ingen tycker att det är ett problem. Men om jag vill spela i en speciell klubb för att jag vet att de har en väldigt bra verksamhet, då blir det jätteproblem.
Lyssna på hela avsnittet i spelaren ovan.