När Dejan Kulusevski var 15 år flyttade han från Brommapojkarna till Serie A-klubben Atalanta. Efter ett par år blev svensken upplyft i träning med A-laget och menar att han fick ett blandat mottagande av spelarna i A-laget.
- De var jättesnälla, men det blir också en konkurrenssituation för dem. De vet inte hur de ska hantera det. Så det blev lite både och. Det var väldigt lärorikt. Atalanta har fantastiska spelare. Att träna med Ilicic, som är en av Serie A:s bästa spelare – det var fantastiskt och hur kul som helst, säger han i Podcasten "Lundh".
Var det någon som markerade med en tackling eller så?
- Ja, det var många tacklingar där under det fösta året (skratt).
Hur hanterade du det?
- Det var bara att acceptera.
Men blir man inte förbannad?
- Jag tror att jag mer blev glad, för att de kände sig stressade. Att de gör sådant betyder att de inte är bekväma.
Kan tränaren ingripa och be dem att lugna sig?
- Ja, det har hänt.
Hur känner man då?
- Då blir man så klart glad.
Du satt länge på bänken, debuten dröjde. Hur var det?
- Det var tufft. Det är klart att det var jättetufft, för jag tyckte att jag förtjänade att spela. Träningarna gick hur bra som helst och jag dominerade i U19. Men när det väl blev debut var det väldigt skönt, för det hade gått så lång tid. Jag kommer ihåg den dagen, det var otroligt skönt.
Började du tveka på dig själv efter att ha suttit så länge på bänken utan att få hoppa in?
- Nej, jag har aldrig tvekat på mig själv och kommer aldrig göra det.
Parallellt gick ni bra med primavera-laget. Du gjorde åtta mål och tio assist på 17 matcher, ni vann serien och sedan finalen mot Inter. Hur stort är det?
- Det är ett av de bästa år jag haft i mitt liv. Utanför planen, på planen… Det var som när jag spelade i BP med alla mina kompisar. Man gick till träningen och skrattade. Det var noll problem. Det var ett drömår. Vi hade vunnit serien två år innan, i U17 och första året i U19, men då hade vi förlorat i slutspelet. Vi behövde vinna, gjorde det och festade dagen efter. Det var hur kul som helst.
Det är inte jättestort i Sverige med U-mästerskap. Hur stor är det där?
- I Italien är det jättestort. Det var hur mycket folk som helst där. Atalanta hade inte vunnit på 23 år. Vi skrev historia. Vi behandlades väldigt väl efter.
Ni slog Inter med 1-0, du stod för assisten och blev matchens lirare.
- En kul grej är att det var en av våra sämsta matcher för året, men vi vann ändå. Det gjorde det bara skönare. Assisten… det var så det skulle sluta, det var redan skrivet. Att sedan det var min kompis som gjorde målet var fantastiskt bra.