Aris-anfallaren Daniel Larsson, 33, fick under sin tid i spanska laget Granada, som han tillhörde mellan 2014 och 2015, ont om speltid och gick därmed under ett par månader under början av 2015 på lån till Esbjerg i Danmark innan det blev flytt vidare till Turkiet.
Nu ser 33-åringen tillbaka på utlåningen till Danmark som blev långt ifrån vad han tänkte sig, samtidigt som han från första början inte ville dit.
- Det var en jävligt udda flytt. Det var inget jag önskade heller, varken då eller i efterhand, säger han i podcasten "Lundh" och fortsätter:
- Jag har väldigt svårt att se att det skulle ha varit så (att Esbjerg var det enda alternativet som fanns på bordet). Men den som representerade mig då hade inget annat. Då är det svårt för mig att börja ringa runt själv. Det var ett par grejer som föll på målsnöret, sedan stängde fönstren och jag var tvungen att hitta någonstans att spela. Det blev så bara. Det var jävligt tråkigt och jobbigt.
Larsson berättar att han bland annat blev lockad till klubben av gode vännen Erik Friberg, numera i BK Häcken, som också tillhörde Esbjerg då.
- Han tyckte att jag skulle komma, att det skulle bli svinkul och sade att det var en jättetrevlig stad. Men jag kom dit och insåg att det inte ens var en stad, det är en liten fiskeby. Det var inte ens en toppklubb i Danmark heller. Det var panik som tog mig dit, och jag blev lurad av en väldigt god vän. Men jag har förlåtit honom, vi har fortfarande en fin relation. Det var ändå mitt beslut till sist, även om han är bra på att övertyga en om saker.
Efter det gick du till Turkiet. Vad gjorde halvåret i Danmark?
- Det var typ tre månader som jag var där. Fönstret stängde senare än i de andra ligorna. Men det gjorde framför allt att jag kände att jag inte ville tillbaka till Danmark, jag ville någon annanstans. Då dök Turkiet upp mitt i sommaren. Då var jag tillbaka i Granada på försäsong.
Men även då var det tydligt att de hade gått vidare?
- Ja. Men jag närmade mig. Det hade kommit in ytterligare en ny tränare, han tyckte också om mig. Men det var inte så pass mycket att han kunde övertyga ledningen om att jag skulle bli en hundraprocentig startspelare. Då valde de i stället att gå efter andra alternativ på längre sikt. Så Gaziantepspor dök upp, jag kände att jag skulle testa. Jag har tur som har en fru som inte är rädd över att se sig om.
Hur ser du på att man på ett sätt bara är en handelsvara, att det inte alltid är helt lätt att hitta alternativ i trängda lägen?
- Den är tragisk på många sätt. Men det är också så det är. Fotbollen är så pass stor och pengar spelar en så stor roll, inte bara för spelarna utan för de som äger etablissemangen också.
I dag har du varit i många ligor och länder, vad önskar du att du visste tidigare i din karriär?
- Framför allt är det just det, att jag skulle ha stannat kvar i Granada. Det hade förmodligen givit mig bättre möjligheter för framtiden, även om jag inte spelade något, men även för att hålla mig kvar på den högsta nivån på pappret. Det är nog alltid bättre i det långa loppet.
För att man då har en fallhöjd som är bättre?
- Exakt. Det finns trappor i båda riktningarna.
Lyssna på hela avsnittet med Daniel Larsson i spelaren ovan.