IFK Göteborg firade under 1990-talet stora framgångar i svensk fotboll, vilket inte minst går att tyda på klubbens meritlista. Klubben vann SM-guld i 1990, 1991, 1993, 1994, 1995 och 1996. Men det var inte bara i Sverige som Blåvitt satte avtryck, utan även på den europeiska kontinenten. Säsongen 1994/1995 vann IFK Göteborg sin Champions League-grupp bestående av Barcelona, Manchester United och Galatasaray. Den tidigare Blåvittmittfältaren Stefan Lindqvist menar att det under de åren var hårdare konkurrens på klubbens träningar än vad det var i allsvenska matcher. Lindqvist menar också att framgångarna grundade sig i ett bra spelarmaterial.
- Det var en otroligt bra spelartrupp. Jag vill hävda att det var tuffare på träningarna då. Det var nästan så att man kände att man äntligen hade lite tid på sig med bollen när man kom till match i allsvenskan. Man hann titta upp innan det small, säger han i podcasten ”Lundh”
Det var värre uppe på Kamratgården?
- Ja, ja. Det var mycket tuffare. Ett år hade vi 16 eller 17 spelare med landskamper, men det är ju bara elva som är med. Det var tuffa träningar.
Vad var det Roger Gustafsson hade? När man hör efter verkar han närmast besatt från att ni inte fick svälja duschvatten när ni var utomlands till att inte ha salt på pastan?
- Dels hade han jävligt bra trupp, men han skötte det väldigt bra också. Han motiverade alltid den som inte skulle vara med, och man visste att han hade förberett sig varje gång det var match. Skulle vi möta Trelleborg borta och de hade en annan boll än vi fick materialaren köpa in bollar så att vi kunde träna en vecka med det märket bara för att vi skulle vara förberedda. Det var en massa små grejer.
Hur upplever man det som spelare?
- Det funkar, men sedan skojar man ju om det. När han säger att vi ska stänga munnen när vi duschar, och att vi värmde upp på taket nere i Aten sade han att vi inte skulle putta ner varandra. Han var väldigt överbeskyddande. Han ringde och väckte en varje morgon. Han var en slags pappa, det var nog några som behövde det, men vi var ändå vuxna människor.
Fanns det en känsla av att ingen kunde stoppa er? AIK vann visserligen 1992 men i övrigt vann ni år efter år?
- Vi hade en trygghet. Även om vi låg under med en kvart kvar visste vi att om vi låg på så skulle det komma. Det är en underbar känsla att ha. Jag kan tänka mig att det är en känsla som Malmö närmar sig. Nu fick de en näsbränna förra året, men nu är de favoriter i år. Det gäller att ha vinnarkänslan i en grupp, det är inget som bara kommer.
Det måste man ta fram?
- Ja. Om det så var att spela gris innan träning eller smålagsspel, det var vinna som gällde.
Ni var rätt framgångsrika i Europa, inte minst 94/95 när ni åkte ut på bortamål mot Bayern München i kvartsfinal?
- Dessutom var vi en man mer i nästan 80 minuter.
Svider den fortfarande?
- Ja, det gör den. Micke Martinsson kom fri och blev neddragen av målvakten, som blev frilägesutvisad. Vi släppte sedan två mål. Vi gör i och för sig 2-2, men då är det bara ett par minuter kvar
Man kan inte tro det i dag när Sverige är så långt efter, att ni vann en grupp i Champions League med Barcelona, Manchester United och Galatasaray. Det är ju sanslöst?
- Ja. Vi hade Barcelona borta i sista matchen och var redan vinnare av gruppen. Det kan man egentligen inte fatta.
Manchester United kom hit med Cantona, ett stjärnspäckat gäng, och ni slog dem rejält?
- Ja. Vi var faktiskt nära på bortaplan med, vi förlorade med 2-4 men ledde med 1-0 och Jesper var fri för att göra 2-0. Men vi kände att vi inte behövde vara rädda för någon. Jag vet inte om vi var naiva.