Den här veckan gästas podcasten ”Lundh” av Matilda Lundblad, som är läkare i Elfsborg och Kopparbergs/Göteborg och som är engagerad i både Uefas och SvFF:s medicinska kommittéer. I podden berättar hon bland annat om ”macho-idealet” som ibland kan finnas inom herrfotbollen, att det handlar om att knyta näven och inte känna smärta.
- Det kan kännas coolt att bita ihop, men det är inte smart. Det är ganska dumt. Man får ge hela bakgrunden där. De är vansinnigt professionella, spelarna i Kopparberg, man får hålla tillbaka dem, de vill bara träna och träna. Men säger man vilka konsekvenserna blir så lyssnar de direkt. Samma sak i Elfsborg. Det handlar om information, det är samma sak som med antiinflammatoriska. Det känns bra, då kör spelarna på det om man inte berättar för dem varför det inte är så smart.
Hur ofta sätter du stopp för spel?
- Det händer ganska ofta. Så fort vi har en spelare som inte är med på planen är det någon som har satt stopp. Antingen är det sjukgymnasterna, är det en skada som är lite större där vi behöver bedöma om vi ska göra en MR eller så tittar jag och säger när spelaren kan vara tillbaka. Då är det stopp.
Vem är svårast att hantera då? Spelaren? Tränaren? Klubbchefen?
- Sjukgymnasterna är ganska jobbiga. Nej, jag skojar! De är underbara. Det är ingen som är jobbig att informera. Det är tufft för tränarna, för det kan bli som att rycka av ett plåster direkt, de behöver landa lite i det. Jag har full förståelse för det. Jag ser alltid till att säga exempelvis att ledbandet är av, att man måste agera för att det ska kunna läka. När jag säger sex veckor betyder inte det att hon ska vara borta från planen i sex veckor, det betyder att hon spelar 90 minuter om sex veckor. Vi gör allt för att få tillbaka dem så fort som möjligt och för att de inte ska få återfallsskador. Det snacket gillar tränare.