Den här veckan gästas podcasten "Lundh" av den förra landslagsstjärnan Louise "Lollo" Schillgard, som tidigare hette Fors, och samtalet kretsar kring hennes karriär i olika ligor runtom Europa. Mittfältaren slog igenom inom Stockholmsfotbollen innan hon flyttade utomlands för att bland annat representera Espanyol och Liverpool.
En stor skillnad hon märkte av under sin tid i Premier League och La Liga var att synen på damfotboll skilde sig åt ganska markant jämfört med vad hon var van vid från damallsvenskan.
- När jag var i Liverpool var det exempelvis så att vi fick väldigt mycket draghjälp av herrsektionen. Vi tränade på akademilagets träningsanläggning och hade möjlighet att anpassa oss utifrån väder. Regnade det gick vi in och spelade på ett högklassigt konstgräs, och var det sol spelade vi utomhus. Behövde vi göra en videoanalys fanns det ett särskilt rum med all utrustning och direkt efter matcherna fick vi en DVD i handen så att vi själva kunde titta och dra slutsatser. Det var väldigt proffsigt. I Sverige ligger vi efter på den punkten, säger Schillgard.
Hon fortsätter:
- En annan gång behövde jag prata med en dietist för jag hade lite svårt med den engelska maten. Då hade klubben en sådan anställd. Om jag kommit med en liknande fråga när jag var i AIK hade beskedet direkt blivit: "nej, det där får damsidan klara av själva".
Ändå har vi bilden av att vi är väldigt jämställda i Sverige?
- Ja, men det är väl Sverige i ett nötskal också. Vi tror att vi kommit så långt men i själva verket finns det väldigt mycket kvar att jobba med. När jag kom upp i Hammarby som tonåring fick vi knappt träna på Kanalplan, och så tittar man på exempelvis Manchester City som har tillgång till enormt fina faciliteter. Och i Liverpool hade vi två alltid två planer som vi fick välja emellan.
Olof Lundh väcker frågan kring varför verkligheten ser ut så i Sverige, där damsektionen inom en förening inte ens alltid är välkommen inom samma organisation som herrarnas lag. Så var det ju exempelvis med MFF, där damlaget fick bryta sig ur och så småningom omvandlas till FC Rosengård.
Lollo Schillgard påpekar att det inte behöver handla om cynism eller bristande vilja att samarbete – utan ibland kan det helt enkelt vara resursbristen som styr.
- Det är ju en viss skillnad mellan Malmö FF och Liverpool också, det får man komma ihåg. Svenska herrklubbar är kanske inte riktigt där uppe om man säger så. Det kostar ju faktiskt pengar att ha ett damlag och det kanske de inte har råd med, säger Schillgard.