Efter tre och halvt år i utlandet utan att få riktigt fart på karriären ville Mathias Ranégie ha speltid under 2016, och när det inte blev en fortsättning i Kina vände sig hans agent till svenska klubbar. AIK, Häcken, Malmö och Djurgården var alla intresserade av anfallaren som gjorde allsvensk debut i IFK Göteborg men gjorde sig ett namn i Häcken och Malmö..
- De var intresserade. Malmö och Häcken, säger Mathias Ranégie i podcasten Lundh.
Vad avgjorde det då?
- Deras styrelse. Danne (Andersson) ville ju och jag tror inte att det var några problem med pengar och så, men styrelsen var lite osäker på mig och sa nej. Sen hittade de han Kjartansson.
Om inte styrelsen sagt nej kunde du spelat för MFF och inte Djurgården?
- Så det kunde ha blivit men jag vete fan om jag inte hade valt Djurgården ändå. Jag var väldigt bestämd med att jag ville till Stockholm eftersom min son är här, och jag ville vara mer med honom.
- Häcken var ju också intresserade men då ville de att min agent skulle hjälpa dem sälja Jeremejeff. AIK tyckte att jag var lite för dyr, för då fanns inte dealen med Watford på agendan. AIK var på tal. Sen så funkade det inte av anledningar som jag inte vill gå in på. Det känns bra att det blev Djurgården.
Mathias Ranégie ångrar inte valet av Djurgården utan trivs bra i klubben som rivstartat Allsvenskan och Watford som äger honom står för hela hans lön under 2016. När det var Djurgården som låg bäst till så behövde inte sportchefen Bosse Andersson jobbar särskilt hårt:
- Att få komma till Stockholm, ha samma lön som innan, få komma till en fin klubb. Det var redan klart, han behövde inte sälja in det, säger Ranégie.
- Så vad jag vill nu var ju lite att ”bounce back”. Även om jag skrev på ett långt kontrakt och har det ekonomiskt okej så vill man ju fortfarande spela och ha roligt på plan och spela i ett land där man trivs socialt och de bitarna.
Redan har han fått erfara hur det är att vara allsvensk stjärna i Stockholm:
- Eftersom jag bor i Solna så känner jag ju av det (rivaliteten) och det är ju fascinerande hur mycket folk som är engagerade i stockholmsfotbollen. Det finns ju nästan ingen som inte har ett lag de håller på, och det känner man ju av som spelare. Sen hamnar inte vi spelare i de skyttegravarna på det sättet, men man märker ju att derbyna är viktiga. Vi ska definitivt vinna något derby i år.