Innan Samuel Armenteros, 2013, skrev på för belgiska Anderlecht var han i kontakt med Guillermo Molins, som då spelade i klubben. Molins avrådde honom då från att gå dit. Trots det skrev Armenteros på för Anderlecht och det dröjde inte länge innan anfallaren hamnade ute i kylan.
- Guillermo bad mig: ”snälla, kom inte till Anderlecht! För ditt eget bästa Samuel, snälla!” Jag kände inte Guillermo på något sätt. Jag fick ett monstererbjudande av Anderlecht och tänkte ”herregud, det är klart att jag ska ta det”. Men jag ville kolla först, är allting så perfekt som det verkar, för det kändes som en dröm. Så jag ringde Guillermo och frågade hur han hade det. ”Håll dig kvar där och välj ett annat lag”, sa han. Jag sa att de verkligen ville ha mig, och att jag hade varit nere och snackat med tränaren och att det kändes rätt. ”Snälla Samuel, skriv inte på för Anderlecht, vad du än gör!” Sedan satt vi där ett halvår senare och skrattade åt det hela…
Varför skrev du på?
- De visade verkligen att de ville ha mig. De köpte loss mig och gav mig ett väldigt bra avtal på tre och ett halvt år, så jag tänkte att jag inte behövde göra så mycket mer efter det där, som 22-åring. Det var ett bra kontrakt. Jag tänkte att det ändå är ett lag som vinner ligan varje säsong och spelar i Champions League. ”Går det bra här – the sky is the limit”. Men det är väldigt, väldigt, väldigt, väldigt, väldigt mycket politik i Anderlecht. Det är väldigt mycket korruption, känns det som. Det är väldigt mycket pengar och väldigt mycket snack. Mycket direktiv uppifrån, om man säger så.
Det är inte sportsliga motiveringar som driver köp och så?
- Inte alltid.
Tränaren kan inte styra över laget utan det kommer order uppifrån…?
- Det är mycket sådant, ja. Det är inte bara jag och Guillermo som har suttit i den sitsen, utan många.
Vem tjänade på att du gick till Anderlecht?
- Bra fråga.
Vet du inte det?
- Jo, jag vet att min ex-agent, som jag också har lämnat, Sören Lerby, en dansk, ex-Ajax-legend, jag vet att han tjänade en hel del på det. Ett antal i den klubben har också fyllt lite i plånboken, som de gör på varje deal, kan jag tänka mig. Sedan borde Heracles tjänat lite slantar på mig också i och med att jag hade ett halvår kvar.
Hur är det att vara en handelsvara?
- Det är efteråt man har insett sådant. Det var det som Guillermo försökte säga till mig när han sa att jag skulle välja något annat. Det är ingen hemsk klubb, absolut inte, men det jag märkte var att det var väldigt många människor i den klubben som ville styra och ställa som inte hade något med fotboll att göra. Det är svårt att förklara. Jag har ändå dealat med dem nu i tre år, och det var nästan så att det var tårar som föll varje gång man skulle sätta sig och ta ett snack med dem.
Armenteros berättar att Anderlecht ville gör sig av med honom, men ändå inte. Att det klubben klubben höll på med kändes som mobbning.
- De sa rakt i mitt ansikte att de inte skulle släppa mig om det inte var någon som ville betala tre miljoner euro. ”Men snälla, tre miljoner euro? Jag gjorde två mål förra året, det är ingen som kommer betala tre miljoner för mig”. Då svarade de att ”som vi känner nu är det tre miljoner euro som är ditt pris. Är det inte någon som vill betala det så kommer du sitta här och ruttna. Det är så vi känner. Detta är Anderlecht, det är ingen liten klubb. Vi betalar din lön utan problem, men hittar du ingen klubb som betalar tre miljoner euro så får stanna här och träna med P15, som du har gjort de senaste tre månaderna”. Varje gång jag försvann från Anderlecht var på lån. Det var Feyenoord, tillbaka, tränade med P15, gick till Wilhelm II, tränade med P15, tills de till slut valde att bryta mitt kontrakt kvart i tolv 31 augusti. De sa att de skulle vänta så länge som möjligt bara för att minska mina alternativ av klubbar.
Varför vill de göra det? Det verkar bara vara dålig business?
- Det skulle jag också säga. Jag fick inte vara med på några träningsmatcher, jag fick inte visa upp mig på försäsongen. Skulle jag varit sportchef hade jag kastat in sådana spelare och hoppats att det var några klubbar som var där och tittade och att man skulle göra mål eller bra ifrån sig, så att någon skulle kunna plocka en, för man är ju ganska billig. Till slut blev det Qarabag.
Men då bröt de kontraktet. Fick du alla pengar du skulle ha av Anderlecht?
- Jag fick alla pengar, ja. Men de väntade så länge de bara kunde för att jävlas. Det sa de öppet och ärligt. Men det säger väl något om fotbollsvärlden.
När det skar ihop sig med Anderlecht, var fanns Sören Lerby då?
- Han flyttade till Spanien för några år sedan, tror jag. Jag har inte haft kontakt med honom på några år, om jag ska vara ärlig.
Var han ett stöd i det läget?
- Nej, absolut inte. Jag var själv då.
Kan du känna att det borde finnas ett spelarfack eller någonstans man får vända sig, eller får man bara ta det som välbetald fotbollsspelare?
- Det var väl lite mer än så. Sören Lerby gjorde min deal dit och till Feyenoord. Efter det fick man reda på en del saker som inte behöver diskuteras, men jag kände att det var dags för mig att lämna dem.
Är det saker du inte kan berätta, helt enkelt?
- Ja, det är saker jag inte vill berätta, helst. Det känns som att det inte är något som behöver diskuteras. Det ligger i det förflutna. Jag vill vara framåt i livet, det går bra nu och jag är nöjd med det, men då med den agenten kände jag att det hade hänt en del saker och att de inte stöttade mig, när jag behövt dem som mest hade det inte varit där och det kändes rätt för mig att lämna just då.