Efter U21-guldet i EM i sommar klev Erik Niva upp på scen i Kungsträdgården och bjöd publiken på Guidetti-dansen. Det var inget överlagt drag, men det var ett uttryck för glädje. Att laget lyckats så bra i Tjeckien var viktigt personligen för Niva, som den här veckan gästar podcasten Lundh och berättar varför.
- Det som fascinerade mig med U21-landslaget var ju främst det vi var inne på med Leicester tidigare, det där gruppdynamiska. När helheten blev större än summan av delarna och där det laget på något sätt visade på en lite ny väg både för den svenska fotbollen och den svenska samhällsutvecklingen, om vi ska bli pretentiösa, säger Niva i podcasten.
Du säger ny väg - men var det inte en nygammal väg?
- Jag tycker väl att det var hybridvägen, och det är tilltalande. Det var ju spel- och organisationsmässigt väldigt kollektivt och lagorienterat, men just att den ramen ändå gav utrymme för den här brokiga skaran av egensinniga och egoistiska individualister från olika bakgrunder från en ny generation - det var det jag tyckte var så väldigt förtröstansfullt. Det
går att ta det nya Sverige och ändå få det att fungera i relation till ett gammalt Sverige. Det var förorts-Sverige och folkhems-Sverige i ett, och det blev jäkligt bra, bättre än någonting hade varit tidigare. Just den tanken och det exemplet tyckte jag var så väldigt välbehövligt, och jag tror ju också att kraften i det var en väldigt stor anledning till att det var så många som reagerade så starkt.
I podcasten diskuteras även förhållningssätt till landslaget från journalistperspektiv. Niva berättar att han inte ångrar att han klev upp på scen i Kungsträdgården.
- Det är verkligen å ena sidan, å andra sidan. Om man ser tillbaka på VM 94 och journalistiken som bedrevs kring den turneringen, då var det verkligen så att jag inspirerades av Mats Olsson och hans hejarklacktexter kring det svenska landslaget. Jag har inga problem med att han skrev den typen av texter då, jag ser inga problem med att han kommer att vara kritisk och gnällig i ett annat läge. Och jag ser inga problem med att han jublar på pressläktaren - om han nu gjorde det, säger Niva i podcasten.
- Men jag vet att det var väldigt många som gjorde det under U21-finalen, och jag ser inga problem med att gå från jublet på pressläktaren - den innerliga uppriktiga glädjen och omfamningarna av U21-aktörerna i den mixade zonen - till att sen göra ett Instagram-inlägg, eller för den delen Kungsträdgården där man ger uttryck för att "fan vad kul det här var".
Vad ser du bakom Zlatans epok i landslaget?
- Jag ser väl precis det som U21-landslaget var. Det är i alla fall det jag hoppas att jag ser. Jag ser ju att det inte finns någon som på något sätt kan mäta sig, men jag ser att det finns väldigt många spelare med olika typer av kvalitéer som vi förhoppningsvis ska kunna hitta en bra ram för. Och att vi på så sätt kan fortsätta vara just det här kollektivt starka laget som lite överträffar oss själva och besegrar oddsen, men på ett delvis nytt sätt.