Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons
LUNDHS PODCAST

Nouri om att välja Iraks landslag: ”Jag bollade med Dalkurds ordförande”

Trots att han är kurd och tidigare uttryckt en vilja att spela för Sveriges landslag valde Brwa Nouri till slut att representera Irak i landslagssammanhang.
- Jag gick till Dalkurds ordförande och frågade hur man skulle förhålla sig till det här, säger Nouri i podcasten Lundh.

Brwa Nouri sågs som en stor talang under ungdomsåren, och mittfältaren har representerat flera av Sveriges ungdomslandslag. Han har tidigare uttryckt en vilja att representera det blågula A-landslaget, men har valt att spela för Irak.

- Jag ville spela för det svenska landslaget. Jag hade en kompis som pushade mig och sa ”du kommer spela i svenska landslaget”, men jag sa bara ”brorsan, jag fyller 30 snart, du vet själv hur det svenska landslaget fungerar”. De har sina sätt och så, det ska jävligt mycket till att man kommer till ett landslag vid den åldern och får starta och spela EM och VM och sådant. Det bästa jag kan komma till är januariturnén, och även den känns väldigt långt bort från det ”riktiga” A-landslaget. Jag satsade på januariturnén redan förra året. Sedan dök Irak upp, berättar Nouri i podcasten Lundh, och fortsätter:

- Jag skulle få spela VM-kvalmatcher. Det var inte den mest skräckinjagande gruppen, om man tänkte tanken att få spela ett VM. Men sedan tänkte jag också på att jag har ett kurdiskt ursprung. Hur förhåller man sig till det med Irak? Jag är kurd och är jättestolt över vår historia. Jag backar varje kurd som finns i världen. Men jag ser mig mer som en världsmedborgare, för det här med gränser… jag förstår mig inte på det. Visst, du får känna samhörighet med ditt folk och älska ditt folk, men att se annorlunda på några andra är väldigt skevt. Du råkade födas in var du nu föddes, i Afghanistan, i Norge, i Tyskland, i USA…

Och ändå vill du spela för ett landslag?
- Ja, precis. Jag gick till Dalkurds ordförande och frågade hur man skulle förhålla sig till det här. Min mamma och jag flydde från Irak på grund av Saddam Hussein. Dalkurds ordförande sa: ”det är inte så att de förnekar vår existens. De förnekar inte våra mänskliga rättigheter. Vi är ett folk och vi är en autonom stat där borta. Det är inte som med Turkiet där vi inte får prata vårt eget språk, där vi inte får vara kurder och där vi inte har rätt att döpa våra barn till våra egna kurdiska namn. På så sätt, varsågod, det är fritt fram, de förnekar inte kurder”. Det är mer stolthet att en kurd kan representera sig själv och sitt kurdiska påbrå i ett irakiskt landslag. Hade jag däremot varit född i den kurdiska delen av Turkiet, då hade det varit en väldigt stor skillnad, det hade inte gått. Nu förnekas inte vi på något sätt, utan vi är ett folk och det är det vi vill bli. Vi vill ha rättigheter och vi vill inte känna oss förtryckta. Det gör vi inte i de kurdiska delarna av Irak. På så sätt kände det okej. Hade jag däremot fötts in i den kurdiska delen av Turkiet så hade det varit omöjligt.

Hur är det att spela för Iraks landslag, som ändå utifrån sett är ett land i sönderfall trots allt, men att man ändå kan samlas kring fotboll?
- Så är det. Varje gång jag åker dit är det speciellt. För dem är jag världens största svensk. Och här i Sverige är jag världens största invandrare. Så man blir någonstans i ingenmansland. Men som du säger, det känns som att Irak är i spillror. Det är bombningar, det är självmordsbomber, det är krig. Men det som förenar är fotbollen. Den hysterin, den kärleken som finns till fotbollen och den glädjen som fotbollen ger till folket är osannolik, ärligt talat.

På grund av situationen i landet tvingas Irak spela sin "hemmamatcher" utanför det egna landet.

- De har spelats i Malaysia, Qatar, Dubai, säger Nouri.

Men inte i Baghdad, helt enkelt?
- Nej, det går inte. Det är det enda landslaget i världen som inte får spela sina hemmamatcher i sitt eget hemland. Senast jag spelade en hemmamatch var vi i Iran. Jag tror att de söker dispens för at få spela sina hemmamatcher i landet. Jag vet inte hur det går eller hur troligt det är just nu.

Men finns det någon möjlighet att Irak når ett VM?
- Inte den här gången tror jag, det känns ganska svårt och jag tror att vi är rätt långt efter i gruppen. Ettan och tvåan går vidare, trean får kvala, och jag hade på känn att vi skulle kunna ta kvalplatsen redan innan det började, men sedan fick vi lite dåliga resultat mot Saudiarabien och släppte in ett mål mot Japan i 94:e minuten.

Hur är kvalitén?
- Individuellt sett är de jävligt bra. Det är bara det att de inte är skolade. Det finns spelare som spelar i Udinese, Turkiet, Qatar och liknande. Jag känner ”varför kommer ni inte till Europa?” Men ”cash is king”, det finns väldigt mycket pengar där borta och varför skulle de gå till det okända? De är väldigt förankrade i sitt sätt och det arabiska, skulle de komma till Sverige skulle de känna ”vafan är det här!?”. Det känns som att jag tänker så när jag kommer ner dit. Men det finns exempelvis en spelare i Förenade Arabemiraten och Dubai som spelar för deras landslag, det är fortfarande den bästa spelaren jag någonsin spelat mot.

Vad heter han?
- Han heter Omar Abdulrahman. Han är känd, jag tror att City och Dortmund och sådana lag har ryktats vara intresserade av honom. Han skulle kunna vara en tillgång till vilket europeiskt lag som helst, men jag tror att han har högre lön än vad Messi och Ronaldo har tillsammans.

FAKTA

137 - Brwa Nouri

Avsnitt 137 av Sveriges nyfiknaste fotbollspodd gästas av Brwa Nouri. Östersunds mittfältare talar om hur Graham Potter får laget att lyfta, att drömmen spel i Europa är på riktigt, att han beundrar ordföranden Daniel Kindberg, att man spetsat laget inför 2017, att den största risken är att allt beröm som klubben fått stiger folk åt huvudet och att kultursatsningen är en viktig ingrediens. Dessutom berättar Nouri om hur allt var klart med Djurgården, varför han ville till Stockholm, om hur han tagit adjö av ÖFK-ledarna, om Dif-fansens protester som även innehöll hot och om chockbeskedet när klubben sa att man inte kunde värva honom och backade från avtalet. Den förre AIK-talangen talar även om den turbulenta tiden i klubben, om när polisen hämtade honom för inkilningen som gick överstyr, om dubbellivet med narkotika och fotboll, om känslan när inte bara AIK sparkat honom utan även mindre klubbar och hur Dalkurd räddade honom.

Publicerad 2017-02-19 kl 06:30
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons