Under 2016 tog Östersunds FK allsvenskan med storm. Nykomlingen landade till slut på en åttondeplats i tabellen och förvånade många. Men mittfältaren Brwa Nouri förvånas inte över vilken nivå laget levererat på.
- Nja… Jag är ju inne i tänket och nästan ”sekten”, om man kan säga så. Jag kan förstå att folk tycker att det är fascinerande och så vidare, men jag kan tycka att det är lite fascinerande att man blir fascinerad fortfarande. Jag själv blir imponerad av sättet vi spelar på, men jag blir mest imponerad av hur vi anpassar oss till Grahams (Potter, Östersunds tränare) innovativa idéer. Det känns som att han implementerar nya saker jämt och ständigt. Man tror att ”nu har vi lärt oss det där, då går vi vidare, det finns inte så mycket mer att lära sig”, men sedan kan han börja med något nytt. Så jag är inte fascinerad, men jag är väldigt tacksam över att får den lärdomen jag får egentligen varje dag, säger Nouri i Fotbollskanalens podcast Lundh.
På frågan om vad det är som tränaren Graham Potter har svarar Nouri:
- Vad är det han inte har? För mig är han kunnig på så många olika områden. Han är inte bara fotbollstränare och fotbollsledare, han är inte bara en bra talare, han är inte bara en bra motivator… Han är nästan som en psykolog, pappa, bror, fotbollstränare… Killen har en master-examen i emotionell intelligens som man inte skojar bort på något sätt. Det betyder mycket, och han skapar en miljö i Östersund där man vill komma och träna fotboll, man känner att det är något bra. Det ska mycket till för att man ska flytta till Östersund och känna att man vill vara kvar där, så jag tror att de är medvetna om vad folk kan känna. De har skapat det efter förutsättningarna.
Men just att ni dels har en offensiv och bollkär filosofi och att ni vågar hålla i den idén under hela säsongen i allsvenskan, var ändå inte det lite förvånande? Ni gick ju ändå på några smällar, som mot Sundsvall på våren.
- Du har rätt, men Graham har ju sin filosofi, och han har hämtat spelare som passar in i den. För spelare som Fouad, Darijan, Johan, de flesta… Det är klart att man behöver balansera upp ett lag med en annan typ av spelare, men alla är lagda på det sättet. För oss är det lika naturligt som för Henrik Rydström att springa runt och täcka ytor. Visst, man kan tycka att det är lite halvt skrämmande att åka till Malmö, Göteborg och de andra storlagen och tänka att vi ska hålla i bollen, men vi hade match mot Malmö exempelvis på lördagen, och på onsdagen samlade Graham ihop oss i mitten på träningen och sa ”bara så att ni vet så åker vi inte till Malmö för att göra mål. Vi åker dit för att få publiken frustrerade och att de börjar bua. Vi åker dit för att lilla Östersund ska ha bollen mot Malmö. När ni gör det så kommer en efter en att gå ut från sina ytor och sina positioner för att de blir frustrerade över att lilla Östersund kommer och spelar fotboll. Därefter kommer ni kunna döda dem”.
Tror man på det då?
- Ja.
Hur är Graham Potter? Utåt sett verkar han så himla trevlig, en sympatisk engelsman, men man har ju hört att det kan smälla till inne i gruppen där han inte alltid stryker medhårs, direkt. Att han kan vara väldigt, väldigt tuff.
- De gånger jag skulle säga att han blir tuff är när vi blir bekväma. Efter förluster, efter ett dåligt resultat, då känner man att han är bakom oss och stöttar oss till fullo. Vinner vi en match och inte är ödmjuka nog, då kan han säga ”ni har inte gjort någonting, tror inte att något är klart. En vinst är ingenting, ni måste fortsätta jobba”. Det handlar inte om att göra saker en gång, man måste fortsätta under en viss period. Han säger att man blir en allsvensk spelare efter 150 matcher. Så just nu är jag en division 1-spelare i hans ögon, för där har jag gjort 150 matcher.