Sofia Bohlin har varit ordförande för Svenska Fotbollssupporterunionen, SFSU, sedan drygt två år tillbaka. Som första kvinna på posten i den mansdominerade fotbollen var hon förberedd att hon kunde få kritik för sitt kön och att det skulle bli tufft.
- När jag nominerades till ordförande när Tony Ersnt skulle kliva av så satte vi oss ner och Tony sa vad jag skulle förvänta mig. De negativa delarna var bland annat mediabiten, att jag inte hade någon erfarenhet att tala med media och det var en stor utmaning. Den andra var sexism och att jag var ung. Att jag som första kvinna skulle leda SFSU inom fotbollen skulle blir svårt. Jag var jätteförberedd på det och tänkte att det skulle komma emot mig. Men från supporterhåll har jag inte fått höra det en endaste gång. Jag har varit väldigt privilegierad kring det, för jag vet att det är många andra kvinnliga supportrar som får höra mycket dåligt och får ett kränkande bemötande. Men jag som ordförande har inte upplevt det från supporterhåll. Men det har skett på andra håll.
Vilka andra håll?
- Första året kom det fram klubbpampar, klubbföreträdande… Vid ett tillfälle var det en ordförande för en elitklubb som ifrågasatte att jag skulle vara ordförande för SFSU och varför jag inte fokuserade på cheerleading i stället för att det var ett mer lämpat sätt att stötta mitt lag. Det var en del sådana kommentarer.
Vilket lag var det?
- Det känns inte relevant att peka på dem nu. Det är inget av de större i allsvenskan, och det är två år sedan nu. Det var ren idioti och okunskap, så jag tycker att det var tragiskt för honom och hans klubb.
Det är alltså mer på klubbsidan sådana här saker förekommer?
- Absolut. Det tycker jag. För mig. Det är väldigt viktigt att poängtera att det här är min egen upplevelse. Jag har upplevt det mer där, att man inte riktigt har kunnat se att jag som kvinna kan representera supportrar. Det har jag också använt till min fördel ibland, det har varit ett bra läge att inleda diskussionen med. De vet inte riktigt vad de kan förvänta sig. Dock är det viktigt att vara tydlig med att det inte är något jag har upplevt av de anställda på Sef eller från förbundet, utan det har varit ute i klubbmiljön. Men jag vet att det finns många andra tjejer, både yngre och äldre, som har det svårare och som får ett sådant bemötande från supportrar också.
Varför är det sexistiskt på läktarhåll? För på många sätt är miljön väldigt tillåtande i övrigt, att alla ibland är välkomna?
- Jag tycker inte att det är överdrivet sexistiskt på läktaren. Det är ett samhällsproblem, och jag tycker att det speglar samhället i dag. Jag tycker inte att det är mer sexism på läktaren och i supporterrörelsen än vad det är i samhället. Fotbollen speglar samhällets miljö, det ser vi ganska tydligt där. Men jag tycker också att allt fler kvinnor i supporterrörelsen tas fram, respekteras och har stora och tunga positioner. Det kan man se med MFF Support som har Thelma Ernst som ordförande, vi har Sandra Arvidsson som är ordförande i Öis Balders Hage, Sandra Gaye är Bajen Fans ordförande och Änglarna har nu för första gången nominerat en ung kvinna, Sara Pudic, till den positionen och har årsmöte till helgen. Det är många som tar plats på grunder att de är kompetenta.
Hur stor andel är kvinnor respektive män i den allsvenska supporterkulturen?
- Jättesvårt. Jag tror att det skiljer sig lite mellan olika lag. Men när jag satt som medlemsansvarig i supporterklubben Änglarna så fick vi lite statistik över det, och då låg det på 80 procent män och 20 procent kvinnor. Men jag vet inte om den är helt korrekt, om det speglar fotbollen. Det speglar nog snarare Änglarnas medlemmar. Men jag tror att det kanske ligger på 70-30.