Efter en tuff säsong 2016 fick Pelle Olsson sparken av Djurgården. 59-åringen hade då basat över Blåränderna i två säsongen.
I podcasten Lundh berättar den Olsson om det tuffa slutet i Stockholmsklubben.
Det blev i stället Djurgården, du berättade att du etablerade en relation med Bosse Andersson och blev tränare. Hur reagerade du när du fick den förfrågningen?
- Det var en ganska knepig situation. Jag hade varit i Gefle så länge, och jag kände att om jag skulle hålla på med det här så kunde jag inte vara i Gefle hela tiden, någon gång måste man ta steget. När det kom en så stor klubb som Djurgården, som just då inte hade haft jättestora framgångar de senaste åren… säger Olsson till podcasten Lundh.
De hade några riktigt tunga år.
- Ja. Jag tror att det skilde en placering i snitt mellan Gefle och Djurgården de senaste sex åren före. Med Bosse och Henke tillbaka, som jag lärt känna, kändes det som bra förutsättningar för att gå in i en sådan klubb. Sedan hade Per Mathias varit där året innan och satt en väldigt stark period. Det fanns ju en potential i laget.
Hur svårt var det att växla upp från Gefle, där rätt få brydde sig, det mediala trycket är ju större på Brynäs än på Gefle IF, samma med supportrar, att då gå till Djurgården, där det är stark medial uppmärksamhet och stark supporterkultur kring det? Det var liv när Magnus Pehrsson slutade och så. Hur var den uppväxlingen?
- Det var inget stort problem. Djurgårdsmänniskorna och klubben är väldigt familjär. Det var en bra tid. Men det är klart, när det inte gick bra, då fick man fan känna på det, så klart. Men det gick tillräckligt bra under 25 av de 31 månaderna, det var de sista som inte gick tillräckligt bra, och det var då trycket blev ganska stort. Men innan det var det större grejer att växla från Strömvallens trånga, sträva konstgräs till ett blixtrande snabbt och stort Tele2 fotbollsmässigt. Det var vissa saker i tränarskapet och principer i spelet som jag var tvungen att anpassa mig till. Jag behövde lära mig det på nytt, det var annorlunda. Annars är det elva mot elva, grabbar som vill bli bra på fotboll. Vardagen var inte så stor skillnad då. Skillnaden är när det inte går bra.
Samtidigt fanns det kanske en större acceptans för att Gefle spelade lite mer direkt och riskminimerande än det fanns i Djurgården, eller?
- Vi fick igång ett ganska bra spel i Djurgården. 2015 hade vi en riktigt bra period, som inte räckte hela vägen fram. Vi hade 15 raka utan förlust. Det var ingen som klagade på hur vi spelade, det var inte ett tema kändes det som. Vi hade perioder under 2014 och 2015 också som inte var perfekta, men vi var jäkligt bra 2015. Serien var väldigt delad då, det var sex lag som var väldigt långt före de andra. Vi var med till 20:e omgången i den absoluta toppstriden, men vi fick lida lite för Haris korsbandsskada i juli.
Jag minns januari 2016, du var nere på tränarkonferens i Abu Dhabi, du var helt vit i ansiktet efter att Kerim Mrabti hade blivit skadad på planen. Vilka tankar var det som gick genom huvudet?
- Vi spelade ett spel där de yttre mittfältarna var pocket-spelare. Haris och Kerim hade varit de två under den goda perioden, och så hade vi Sam Johnson och Nyasha Mushekwi som forwards. Vi hade ett jävla bra spel, helt enkelt. Haris gick sönder först, och vi visste att han skulle vara borta en bit in på 2016, och sedan gick Kerim sönder. Han var, som jag pratade om med Erik Ahlstrand och Kazper Karlsson, i ett skede av karriären där han bara blev bättre och bättre och kunde driva utvecklingen av laget. När han också gick sönder, det är klart att det var ett jäkligt tungt slag för oss och för mig som tränare kändes det för jäkligt. Sedan kom Haris tillbaka - men drog korsbandet igen första matchen han startade.
Efter att du lämnat Djurgården när jag träffade dig sade du att det nästan var Kerims skada som kostade dig jobbet. Var det så?
- Nej, det tror jag är att förenkla det hela. Om jag omsatte tre trupper i Gefle på nio år så omsatte jag nästan tre trupper i Djurgården på den tiden jag var där. Det var väldigt stor spelarväxling. Vi fick ihop laget på ett acceptabelt sätt de första två åren, men det tredje året fick jag inte ihop det. Kerims skada var så klart en av de sakerna. Men jag ska inte lägga allt på det. Jag fick inte ihop det tillräckligt bra.
Det var lite udda för oss som följde Djurgården 2016, det gick tungt sportsligt, du fick förlängt kontrakt och sedan fick du sparken kort därefter. Hur förklarar man det?
- Förlängningen var klar ganska länge. Det var några detaljer, och offentliggörandet drog ut på tiden. Den tiden däremellan var egentligen längre, det var bara det att offentliggörandet gjorde att det kom ut nära på det. Men det spelar ingen roll om det var förlängt eller inte, vi vann inte tillräckligt många matcher.
När förstod du att det var över?
- 1 augusti 2015 slog vi Häcken med 2-1 och gick upp i serieledning. 1 augusti 2016, som är min födelsedag, förlorade vi mot Kalmar borta. Det var fjärde raka förlusten efter sommaruppehållet. Då kom jag hem på natten och var ledig dagen efter, då förstod jag att "nu är det förbi". När Expressen ringde och frågade vad jag sade om de tre alternativen som Djurgården jobbade med…
Visste du då att du hade fått sparken?
- Nej, det visste jag inte. Det fick jag dagen efter.
Du ledde en träning fast det hade gått ut ett meddelande om att du hade fått sparken?
- Nej, det hade inte gått ut. Det var spekulationer i media. Vi spelade i Kalmar på måndagen och förlorade 1-2. Sedan kom vi hem på natten, var lediga på tisdagen, och träning på onsdagen. När jag kom dit på onsdagen var det inte officiellt på något sätt.
Men du anade det?
- Ja. Expressen livesände träningen. Ingen var där från klubben då. Bosse sade att han hade försovit sig (skratt). Jag vet inte… Efter träningen hade jag ett möte med dem.
Och då fick du gå?
- Ja.
Just att vara i en klubb som engagerar så mycket är positivt och härligt ibland, men i motgångar får man känna av det. Hur kände du av det från supportrarna innan du fick sparken?
- I maj hade vi en situation där vi förlorade ett derby. Vi hade derbyproblematiken i Djurgården, den fick jag också min beskärda del av. Där var jag i princip redo att sluta själv. Men så slog vi Helsingborg…
Varför var du beredd att sluta?
- Jag ville inte vara belastningen om de kunde vända något i det läget.
Men söktes du upp av supportrar?
- Nej, nej. Inte alls. Jag var med på ett medlemsmöte där derbyna var väldigt mycket i fokus efter det här. Men sedan vann vi mot Helsingborg och förlorade mot Häcken, sedan var det sommaruppehåll. Men då sålde vi Sam Johnson till Kina. Vi var inte tillräckligt bra, men vi startade upp med riktigt svaga resultat efter uppehållet. Då förstod jag att det räknade ner.
Hur är ett sådant medlemsmöte när man själv står i centrum?
- Det är tufft, faktiskt.
Vad sade de?
- Det var mycket frågeställningar kring vad vi skulle göra för att vända trenden, framför allt vårt derbyfacit.
Vad kan man säga?
- Vi hade match dagen efter mot Kalmar, då säger man att man försöker fokusera på den i första hand. Men det gjorde vissa ännu mer upprörda.
Det är inte lätt. Fanns det någon lättnad i att försvinna, eftersom du funderade på att hoppa av tidigare?
- Nej, på slutet kände jag inte alls på det sättet. Jag minns sista hemmamatchen, mot Sundsvall där vi också förlorade. Det var ett par tusen som skrek "avgå" långt efter slutsignalen där jag kände att "nej, jag kör på".
Kände du inte av något?
- Nej, i det läget var jag ganska överraskad av hur jag kände. I maj tyckte jag att det var mycket jobbigare. Men när det var som allra värst kände jag bara ”nu jävlar kör vi på”.
Känner man i klubben att stödet viker?
- Jag kände det inte från de närmaste. Men det är styrelsen som är beslutande, de är inga jag träffar i vardagen. Oavsett om vi vinner eller förlorar alla matcher.
Det var Bosse Andersson och Henke Berggren som tog dit dig, ingen av dem var där den sista träningen. Hur var relationen efter det?
- Vi hade radiotystnad i tre veckor. Sedan fyllde Bosse år, då skickade jag ett grattis. Då ringde han efter 30 sekunder och frågade om vi skulle käka lunch. Då var det förbi.
Tre veckor räckte?
- Ja.