Många spelare från det framgångsrika landslaget som tog brons i VM 1994 spenderade en längre tid av karriären utomlands.
Det gjorde inte Thomas Ravelli. Trots att målvakten storspelade på storscenen höll sig målvakten nästan hela sin karriär på hemmaplan, förutom ett år i USA.
- Det var ju mycket svårare att bli proffs på den tiden. Vi hade Bosman-domen som kom 96/97 där spelarna kunde gå. Vi var ju livegna på vår tid. Klubben ägde oss och det kunde bli ettårsfall. Dagens ungdomar har nog glömt det där, man kunde inte spela fotboll på ett år om man inte skrev nytt kontrakt med klubben man tillhörde. Men i efterhand kan man tänka att jag skulle nog satsat lite hårdare, tränat lite hårdare och försökt sticka utomlands någonstans, säger Ravelli i podcasten Lundh och fortsätter:
- Sen gick jag till Blåvitt där spelade jag Champions League fyra gånger och vann SM-guld sex gånger. Så att rent fotbollsmässigt tror jag ju inte att jag hade blivit en bättre målvakt. Däremot hade jag fått en ekonomisk plattform att stå på och tjänat mycket mer pengar om jag hade gått till en annan klubb.
Hur många bud känner du till som fanns både i Öster eller Göteborg eller fanns det inget?
- Jo, det fanns det säkert. Men jag kommer ihåg efter VM så var Porto eller Sporting Lissabon som till och med var uppe här och ville köpa mig. Men då har jag hört rykten om att Thomas Wernerson och Gunnar Larsson gömde sig, haha. De ville ju inte sälja mig då.
Men gick du inte på dem?
- Njae, jag var inte sån. Jag kände mig nog som lite trygghetsnarkoman på sätt och vis. Ville spela här uppe, det var tryggt, vi hade tre barn och tyckte att ”det här blir ju omständigt att sticka iväg, hitta skolor, blir för mycket arbete i det här”.
Men är det det enda riktigt utlandsbudet du känner till förutom då när du sen gick till Tampa Bay?
- Ja. Men hade lite smålag... Hade Manchester United eller någon tysk storklubb ringt och frågat… Jag vet att Bayern München var ju intresserad av mig -81, då spelade vi borta mot dem i Europacupen och fick stryk med 5-0, klart att då var inte intresset så stort längre.