Den här veckan har podcasten "Lundh" begett sig on tour till Almedalen, där allehanda makthavare och hela det politiska etablissemanget samlats för sin årliga vecka präglad av utspel, debatter, mingel och andra sammankomster. En av dem som finns på plats på Gotland är Björn Eriksson, 69, som tidigare i våras utsågs till ny ordförande för Riksidrottsförbundet (RF).
Under sin karriär har han bland annat varit rikspolismästare och landshövding i Östergötlands län, men även haft flera tunga poster inom svensk idrott. Roller där han väckt känslor genom sin frispråkighet, inte minst när han som nationell samordnare mot idrottsrelaterat våld genom sitt delbetänkande "mindre våld för pengarna" kom med förslag som delvis gick på tvärs med den dåvarande regeringens politiska vilja. Eller när han i april 2015 var fly förbannad över att Göteborg inte fick ansöka om friidrotts-VM 2021, som istället hamnade i amerikanska Eugene.
"Den närmast fiffelartade handläggningen kan ju omöjligen vara i friidrottens intresse. Vem är vinnare av detta?", skrev Eriksson i ett pressmeddelande.
I podden med Olof Lundh fortsätter han att tala från skägget och att inte lägga fingrarna emellan. När samtalet kommer in på andra mästerskap, särskilt sådana som tilldelats totalitära stater eller rena diktaturer, som Qatar och Kina, hettar det till och Björn Eriksson pekar på den "hycklande inställning" han upplever från svenska politiska partier.
- Man säger att "vi ska ha ambassader i de här länderna, vi ska resa dit och vi ska göra affärer med dem – men idrottsmän får inte bege sig dit". Det gillar inte jag, säger Eriksson.
Han fortsätter:
- En sak som är viktig att observera är att vi har nya riktlinjer inom idrotten som innebär följande: Vi bojkottar inte mästerskap på andra grunder än att vi följer FN och EU:s bestämmelser, men det betyder ju inte att man inte ska våga säga ifrån. Så var det exempelvis när det internationella friidrottsförbundet bestämde sig för att lägga VM i Qatar, jag blev skitsur och gick ut och sade: "De har röstat om att göra så här, men jag står inte bakom det för jag gillar inte regimen. Men jag kommer ändå att åka dit".
Varför tror du generellt att det är så tyst inom svensk idrott kring de här frågorna? Ett exempel är ju Karl-Erik Nilsson i SvFF som gick ut och uttalade sig om att måttet var rågat kring Fifa först EFTER att sex höjdare blivit arresterade av FBI. Varför reagerar man inte mycket tidigare?
- Jag tror att vi i Sverige måste inse att vi är en del av ett internationellt klimat där vi får hantera sådana här frågeställningar allt oftare. Sedan delar jag inte entydigt bilden du beskriver. Handbollslandslaget var ju väldigt tydligt när de kom till Qatar med att fastslå att de inte tyckte om landet men att de tänkte tävla ändå. Jag har gjort samma sak inom friidrotten. Den hållningen kommer nog att spridas framöver – man kan göra ett ställningstagande utan att det handlar om en bojkott.
Eriksson önskar att regeringen och oppositionen tar till sig just den sortens argument.
- Det skulle underlätta om det politiska systemet kunde sluta tala om för oss att vi ska bojkotta samtidigt som de ändå gör affärer med, låt säga, Saudiarabien. Så ser verkligheten ut men jag ger mig katten på att om Saudi fick ett VM skulle vi avkrävas en bojkott. Det är inte schysst. Det är dubbelmoral.