Rostov-mittfältaren Anton Saletros, numera utlånad till AIK, är till stor del fostrad i Stockholmsklubben och har länge ansetts vara en lovande spelare med anledning av att han bland annat var med och tog U17-VM-brons 2013 och tidigt fick chansen i AIK.
Saletros berättar att fotbollen styrde allt i hans liv när han var ung.
- Jag tror att jag ganska tidigt fattade att jag var tvungen att göra extra saker för att kunna försörja mig på fotbollen. Jag kommer ihåg när jag gick i sjuan-åttan-nian. Jag gick i fotbollsskola och gick med en kompis innan träningarna på morgonen vid halv åtta och tränade avslut innan skolan. Ända sedan den åldern har jag fattat att sömnen och maten är viktig, och att det är viktigt att träna extra för att nå de nivåerna man strävar efter, säger han i podcasten "Lundh".
Hur orkar du det?
- Det är lite så som jag är. Jag har nästan alltid varit så att om jag vill något så kommer jag göra det mesta för att nå dit. Då får man kanske offra några andra saker som är roligt där och då. Men i längden tror jag att jag mår bra av att göra de sakerna.
Du måste ha lagt mycket tid på att pendla till träningarna och så?
- Ja, från Farsta till Solna. Man drog direkt efter skolan till träningarna på Skytteholm, sedan hämtade farsan eller morsan mig, sedan käkade man, gick och lade sig och gick upp igen. Hela dagen när man var yngre gick åt till skola och fotboll.
Vad hade du för plan vid sidan om det inte skulle gå?
- Jag har faktiskt inte tänkt i de banorna. Jag körde all-in på det här, och om det inte lyckas får man tänka på plan B då. Jag har inte haft en plan B, jag skulle lyckas.
Hur skötte du skolan?
- Jag var duktig i skolan. Jag var i alla fall helt okej, normal. Men ju mer jag började träna med AIK:s A-lag desto mer tappade man bort skolgången lite. Då blev det mest att man gjorde det för att bara klara sig, i stället för att sträva högre.
När förstod du att du kunde leva på det här?
- Det måste ha varit i ettan på gymnasiet, när jag verkligen började träna med AIK under en vår och en sommar. Då tänkte jag att jag kunde få kontrakt. Sedan hoppade jag in mot Manchester United, och tänkte att jag kan bli en allsvensk fotbollsspelare.
Det var en träningsmatch mot United, hur var det att kliva in i den?
- Jag hade ingen aning om att jag skulle hoppa in. Jag var på bänken och trodde att Alm tog med mig bara för att få vara med laget. Men när det var 15-20 minuter kvar sade han att jag skulle in. Jag fattade ingenting. Plötsligt var jag inne på planen och stod med Carrick, Vidic och van Persie. Det var ganska coolt.
Då fattade du också att det här kunde bli något?
- Ja. "Om jag spelar mot de här när jag är 17, tänk då när jag är 25 om jag fortsätter träna hårt, då kanske jag verkligen kan mäta mig mot dem."