När Benjamin Nygren flyttade till Belgien och Genk blev det succé diret, mål i debuten - men sedan sattes han i frysboxen. Han själv har inget riktigt svar på vad som hände, det berättar han i veckans avsnitt av podcasten Lundh..
- Jag fick starta, gjorde mål i ligapremiären, matchen efter startade jag också mot Mechelen. Sedan blev jag utbytt i paus, efter det touchade jag inte planen under resten av säsongen. Jag var 19:e man. Det är 18 stycken som är med i truppen, man åker dit med 19 spelare om någon blir sjuk eller skadad. Jag var med på uppvärmningen inför varje match. Precis innan spelarna ska gå ut på planen så kommer tränaren och säger att jag är på läktaren. Jag var väl på läktaren minst 15 gånger i alla fall.
Hur är känslan när tränaren kommer så där strax innan spelarna ska tåga ut?
- Fine när det är första, andra, tredje gången. Men när det kommer tionde, elfte, tolfte gången, då börjar man bli jävligt trött på det. Jag måste ju förbereda mig som om jag ska vara på bänken och spela matchen. Jag tänkte innan varje match att jag hade tränat bra och att jag skulle vara på bänken och få spela. Det var flera gånger jag hade tagit på mig GPS-västen, satt på mig matchtröjan under och överdragskläderna, sedan kom tränaren igen och sade: "Sorry Benji, du är inte med i truppen i dag". Jag vet inte…
När kommer man till gränsen att man går in till tränaren och undrar vad som händer?
- Jag snackade med honom… Vår första tränare fick sparken i oktober eller november 2019.
12 november.
- Just det. Då fick vi in en ny tränare. Jag hann träna en-två veckor med honom där jag körde riktigt bra, tycker jag. Sedan blev jag skadad på träningen. Min fotled, ett av de tre ledbanden på utsidan skadade jag. Jag var borta till januari. Då hade tränaren redan hunnit göra flera matcher och sätta sitt lag. När jag kom tillbaka var det bara att börja träna. Jag körde på bra och kom med i truppen, så jag tänkte att det var gött. Men sedan var det samma sak, innan matchen kom han och sade att jag var på läktaren. Det hände innan varje match. Jag gick och snackade med några skandinaver i laget, jag förstod inte. Det hade varit skillnad om jag var sämst på träningarna, om jag blev totalt överkörd och inte höll nivån, säger Nygren och fortsätter:
- Men jag tyckte verkligen - man känner ju när man tränar, är det 22 spelare som tränar och du inte är med i truppen, då är du ju en av de fem sämsta. Jag kände verkligen att jag inte var bland de fem sämsta. Det var bara jävligt irriterande. Jag gick och snackade med skandinaverna, de fattade inte heller. De frågade om tränaren snackat med mig, men han hade inte sagt ett ljud till mig. Då fick jag nog, jag sade till tränaren att jag ville snacka med honom, för han snackade inte med mig. Jag fick gå till honom. Vi snackade i 45 minuter, jag frågade varför jag inte var med i truppen och vad jag skulle göra för att få spela. Jag sade att jag tyckte att jag hade tränat bra, då sade han att han inte hade samma känsla. Då blev jag helt förvånad. Var det jag som var helt ute och cyklade? Jag sade till honom: "träningen i går, träningen för tre dagar sedan, träningen i förra veckan"… Han sade att han inte hade samma känsla. Jag tänkte bara: "vad fan är det här?".
Lyssna på hela avsnittet i spelaren ovan.