Tidigare Malmö FF-mittfältaren Mattias Svanberg, numera i italienska laget Bologna, är en av flera svenska spelare, som är födda 1999, på frammarsch. Pontus Dahlberg, Sead Haksabanovic, Alexander Isak och Joel Asoro är några andra som är födda samma år, medan Dejan Kulusevski är ett år yngre.
Svanberg har svårt att förklara varför så pass många lovande spelare kommer fram nu.
- Det är väl mycket tillfälligheter, framför allt. Men att vi började spela med varandra tidigt och var bra redan på den tiden gjorde att vi blev ännu bättre när vi spelade med varandra. Jag tror att det var likadant i Malmö, vi hade många bra 99:or på den tiden när vi var 15-16. Vi fick träna med varandra, vilket gjorde att vi blev mycket bättre eftersom vi var i en bra miljö. Det tror jag absolut har den största påverkan, hamnar man i en bra miljö tidigt och kan jobba på de grunderna är det klart att det finns större möjligheter att bli ännu bättre, säger Svanberg i podcasten "Lundh".
Hur mycket är man rivaler kontra att man är polare?
- Just nu är jag inte rival med någon svensk, faktiskt. Det var mycket mer när man var yngre.
Ja, hur var det när man var yngre och någon tog ett kliv eller gjorde det bra?
- Jag hade inga problem med att det gick bra för Alex eller så, det var bara kul, det triggades man av. Jag menar mer att om man mötte Elfsborg eller Göteborg i P16-P17, då gillade man inte de spelarna. Men så fort man hamnade tillsammans i landslaget fattade man att det var bra killar. Nu när man har hamnat utomlands är rivaliteten ännu mindre. Det är klart att om jag hade varit kvar i Malmö hade jag kanske haft en annan syn på det, för då möter man fortfarande de svenska lagen. Men där jag är nu känner jag inte rivalitet till någon svensk spelare.
Hur ser du på den explosionsartade utveckling som har varit för Dejan Kulusevski? Hade du bra koll på honom innan han gick till Parma på lån?
- Nej, verkligen inte bra koll. Jag har aldrig spelat med Dejan i landslaget innan U21. Jag visste att det var en spelare som spelade i Atalantas akademi, jag hade sett honom göra bra prestationer i 00-landslaget, men mer än så visste jag inte. Men så fort jag spelade och tränade med honom i U21 första gången såg jag direkt vilken kvalitet han hade. Jag blev inte chockad över hur det gick.
Hur mycket kan det vara en inspiration när man ser andra ta kliv?
- Väldigt mycket. Man blir triggad av det. Man vet själv att man kan hålla samma nivå på samma träningsplan. Det gäller bara att få ut det på planen när det väl gäller.
Du spelade även med Anel Ahmedhodzic i Malmö, 99:a. Han gick till Nottingham som ung, kom tillbaka och har gjort en strålande säsong. Hur bra koll hade du på honom?
- Jag och Anel är jättebra vänner. Jag har haft bra koll på honom sedan vi var 13-14. Anel har jag alltid vetat har de kvaliteter som krävs. Jag minns att jag tidigt tänkte att han för att vara mittback har en riktigt bra passningsfot. Det har blivit så mycket viktigare i dagens fotboll, särskilt ute i Europa, att mittbackarna är de som ska börja anfallaren och ta fram bollen. Det har jag alltid sagt till mina kompisar, om de kollar extra på Anel kommer de att se att han är mycket bättre än andra mittbackar på att ta fram bollen. Det är samma där, det är inte konstigheter att det gått så bra som det har gjort.
Du spelar i det svenska landslaget. Anel Ahmedhodzic valde bort det. Hur mycket låg du på honom för att inte välja Bosnien och välja Sverige?
- Ingenting. Verkligen inte. Jag hade så klart blivit mer glad om han valt Sverige. Men det är hans beslut till 100 procent, känner han att det är rätt så är det nog det.
Lyssna på hela avsnittet med Mattias Svanberg i spelaren ovan.